Terapiformer

Fungerar alla terapiformer lika bra?

Forskningen ger ett förvånande enhetligt svar: mellan de stora, etablerade terapiformerna är skillnaderna i utfall ofta små, även om varje metod bygger på olika teori och tekniker. Fenomenet kallas ibland "dodo bird verdict" efter Alice i Underlandet – "alla har vunnit och alla ska ha pris". Debatten om vad det egentligen betyder pågår fortfarande bland forskare: en del menar att det visar att gemensamma faktorer väger tyngre än specifik teknik, andra att metaanalyser slätar ut verkliga skillnader mellan diagnoser och metoder.^[1]

Det som konsekvent förutsäger utfall bättre än vilken metod som valts är den terapeutiska alliansen – hur väl du och terapeuten samarbetar och är överens om mål och arbetssätt.^[2] Det talar för ett praktiskt råd: en terapiform med stark evidens för just ditt besvär är en bra utgångspunkt, men känns relationen inte rätt efter några samtal är det värt att säga det eller byta, oavsett hur välbelagd metoden är i forskningen.

Så hittar du terapi i Sverige

Första steget är oftast vårdcentralen. Där kan en läkare eller psykolog göra en första bedömning och antingen erbjuda behandling på plats eller remittera dig vidare till psykiatrisk öppenvård. I flera regioner kan du även skriva en egenremiss (kallas ibland egenvårdsansökan) direkt till den psykiatriska öppenvården, utan att gå via vårdcentralen först – reglerna skiljer sig mellan regioner, så kontrollera vad som gäller där du bor via 1177.se.

1177 erbjuder också internetbehandling, guidad KBT-baserad egenvård för bland annat ångest, depression och stress, inom ramen för den offentliga vården. Vill du gå privat kan du söka legitimerade psykologer och psykoterapeuter utan remiss, till exempel via Psykologiguiden – då står du själv för hela kostnaden om du inte har en vårdförsäkring.

Kostnaden skiljer sig kraftigt beroende på väg. Inom regionvården betalar du en patientavgift, vanligen några hundra kronor per besök, upp till högkostnadsskyddets tak för året. Privat, utan remiss, kostar ett samtal vanligen mellan 900 och 1 500 kronor, med stor variation mellan mottagningar.

Psykolog, psykoterapeut eller samtalscoach – vem gör vad?

Psykolog och psykoterapeut är skyddade yrkestitlar i Sverige enligt patientsäkerhetslagen. Att kalla sig något av detta utan legitimation från Socialstyrelsen är olagligt, och båda titlarna står under myndighetens tillsyn – det finns en anmälningsväg om något går fel. En legitimerad psykolog har en femårig universitetsutbildning; en legitimerad psykoterapeut har oftast en grundutbildning inom vård eller socialt arbete och därefter en terapeututbildning på minst tre år.

Samtalscoach är däremot ingen skyddad titel. Vem som helst kan kalla sig coach, oavsett utbildning, och verksamheten står inte under Socialstyrelsens tillsyn. Det gör inte coaching värdelöst – men det betyder att du själv behöver kontrollera vem du pratar med och vad de faktiskt kan hjälpa dig med. Fråga rakt ut om personen är legitimerad om det är viktigt för dig. Full genomgång finns i Coaching eller terapi?

Vad kan du förvänta dig av ett första samtal?

Det första samtalet handlar oftast om kartläggning, inte behandling. Du får berätta varför du sökt hjälp, terapeuten ställer följdfrågor om din historia och din nuvarande situation, och ni pratar igenom praktiska ramar – hur ofta ni ska ses, ungefär hur länge behandlingen kan tänkas pågå och vad ni båda förväntar er. Många terapeuter frågar också vad du redan provat och vad som fungerat eller inte. Det är helt rimligt att inte känna sig "klar" eller lättad direkt efter ett första samtal – syftet är att lägga grunden, inte att lösa något på en gång.

När är det dags att byta terapeut?

Ett visst obehag är normalt, särskilt i början eller när ni närmar er svåra ämnen. Men om du efter flera samtal fortfarande känner dig ohörd, om terapeuten avfärdar dina invändningar istället för att utforska dem, eller om ni är oense om mål utan att komma vidare, är det rimligt att ta upp det direkt med terapeuten eller söka en ny. Du behöver ingen dramatisk anledning – en relation som inte fungerar är skäl nog, och en seriös terapeut blir sällan förvånad över frågan.

Vetenskapliga referenser

1. Wampold, B. E. (2015). How important are the common factors in psychotherapy? An update. World Psychiatry, 14(3), 270–277.
2. Flückiger, C., Del Re, A. C., Wampold, B. E., & Horvath, A. O. (2018). The alliance in adult psychotherapy: A meta-analytic synthesis. Psychotherapy, 55(4), 316–340. doi:10.1037/pst0000172