Vad är schematerapi?
Schematerapi (Schema Therapy) är en integrativ psykoterapeutisk metod utvecklad av Jeffrey Young på 1990-talet.[1] Den skapades ursprungligen för patienter som inte svarade tillräckligt bra på traditionell KBT, särskilt personer med personlighetsstörningar och kroniska livsmönster.
Terapiformen kombinerar element från flera etablerade metoder:
- Kognitiv beteendeterapi: Arbete med tankar och beteenden
- Anknytningsteori: Förståelse för hur tidiga relationer formar oss
- Psykodynamisk terapi: Utforskning av barndomsupplevelser
- Gestaltterapi: Upplevelsebaserade tekniker
Kärnan i schematerapi
Schematerapi utgår från att våra emotionella behov som barn – trygghet, kärlek, autonomi, gränser, lek – formar djupa "scheman" om oss själva och världen. När dessa behov inte tillgodosågs utvecklas maladaptiva scheman som styr vårt vuxna liv utan att vi är medvetna om det.
De 18 scheman i schematerapi
Young identifierade 18 specifika scheman grupperade i fem domäner, baserat på vilka grundläggande emotionella behov som inte tillgodosågs under uppväxten.[2]
1. Bristande anknytning och avvisande
När behovet av trygg anknytning, stabilitet, omvårdnad och acceptans inte tillgodosetts.
Övergivenhet/Instabilitet
Förväntan att viktiga personer kommer att överge en. Kan yttra sig som klängighet eller förebyggande avvisande i relationer.
Misstro/Övergrepp
Förväntan att andra kommer att skada, manipulera eller utnyttja en. Svårt att lita på andra.
Emotionell deprivation
Känslan att ens emotionella behov aldrig kommer att tillgodoses. Upplevelse av tomhet och ensamhet även i relationer.
Defekthet/Skam
Känslan av att vara fundamentalt bristfällig, dålig eller ovärdig kärlek. Djup skam över den man är, ofta kopplat till låg självkänsla.
Social isolering
Känslan av att vara annorlunda och inte höra till. Svårt att känna samhörighet med andra.
2. Bristande autonomi och prestation
När behovet av utveckling av egen identitet, kompetens och självständighet inte stöttats.
Beroende/Inkompetens
Upplevelse av att vara hjälplös och oförmögen att hantera vardagen utan hjälp från andra.
Sårbarhet för skada/sjukdom
Överdriven rädsla för katastrofer, sjukdom eller förlust av kontroll. Relaterat till generaliserad ångest.
Enmeshment/Outvecklat själv
Överdrivet emotionellt sammanflätad med andra. Saknar egen identitet eller riktning i livet.
Misslyckande
Tro att man oundvikligen kommer att misslyckas. Undviker utmaningar eller saboterar sin egen framgång. Kan leda till prokrastinering och perfektionism.
3. Bristande gränser
När behovet av realistiska gränser och självdisciplin inte utvecklats.
Berättigande/Grandiositet
Tro att man är speciell och bör få vad man vill, oavsett vad det kostar andra. Kopplat till narcissistiska drag.
Otillräcklig självkontroll
Svårt att hantera impulser och tolerera frustration. Liknande svårigheter kan förekomma vid ADHD och visa sig som prokrastinering.
4. Överdrivet fokus på andra
När egna behov konsekvent underordnades andras behov eller förväntningar.
Underkastelse
Ger upp kontroll för att undvika ilska, övergivande eller vedergällning. Svårt att sätta gränser.
Självuppoffring
Överdrivet fokus på att tillfredsställa andras behov på bekostnad av sina egna. Risk för utmattning.
Godkännande-sökande
Överdrivet behov av uppskattning, erkännande eller uppmärksamhet från andra.
5. Övervaksamhet och hämning
När spontanitet och känslomässigt uttryck undertrycktes till förmån för rigida förväntningar.
Negativitet/Pessimism
Fokuserar på det negativa och förväntar sig alltid det värsta. Minimerar positiva aspekter.
Emotionell hämning
Undertrycker spontana känslor och impulser. Upplevs som stel eller känslokall.
Orubbliga standarder
Överdrivna krav på prestation. Perfektionism och självkritik. Aldrig nöjd.
Straffande hållning
Tro att misstag ska straffas hårt. Kritisk mot sig själv och andra. Bristande självmedkänsla.
Schemamoder (modes)
Schemamoder, på engelska modes, är de emotionella tillstånd som aktiveras när scheman triggas. Young identifierade fyra huvudkategorier av modes:[3]
Barnmodes
Sårbara barnet: Känner rädsla, ensamhet, skam
Arga barnet: Raseri över otillfredsställda behov
Impulsiva barnet: Agerar utan hänsyn till konsekvenser
Lyckliga barnet: Känner sig älskad och trygg
Dysfunktionella copingmodes
Undvikande: Drar sig undan, bedövar känslor, dissocierar
Överlåtande: Ger efter, underkastar sig, people-pleasing
Överkompensation: Attackerar, dominerar, manipulerar
Dysfunktionella föräldramodes
Straffande förälder: Internaliserad kritik och självbestraffning
Krävande förälder: Orimliga krav och perfektionism
Hälsosamt vuxenmode
Målet med terapin – ett integrerat läge där man kan ta hand om det sårbara barnet, sätta gränser mot dysfunktionella modes, och agera i linje med sina värderingar och behov.
Vid borderline (EIPS) är snabba växlingar mellan modes särskilt framträdande, och schematerapi är utvecklad för att adressera just detta.[4]
Hur går schematerapi till?
Schematerapi pågår vanligen under längre tid (1-3 år för personlighetsstörningar) och använder en kombination av tekniker.[5]
Fas 1: Bedömning och utbildning
- Kartläggning av scheman med standardiserade instrument (YSQ)
- Identifiering av modes och triggers
- Förståelse för hur scheman utvecklades i barndomen
- Bygga terapeutisk allians och "limited reparenting"
Fas 2: Förändring
Kognitiva tekniker
Utmana schemabaserade tankar. Undersöka bevis för och emot. Identifiera kognitiva förvrängningar. Bygga alternativa perspektiv.
Upplevelsebaserade tekniker
Imagery rescripting – återbesöka barndomsminnen och skapa nya upplösningar. Tomstolstekniker och dialoger mellan modes.
Beteendetekniker
Bryta schemaförstärkande mönster. Experimentera med nya beteenden. Gradvis exponering för undvikta situationer.
Relationen som verktyg
"Limited reparenting" – terapeuten ger det som saknades (inom professionella gränser): empati, värme, stabila gränser, validering.
Imagery rescripting – en central teknik
I imagery rescripting guidar terapeuten patienten att visualisera en svår barndomssituation. Sedan "går den vuxna patienten" (eller terapeuten) in i bilden för att skydda och trösta barnet, möta dess behov, och skapa en ny upplösning.[6]
Tekniken har studerats även vid bland annat PTSD och depression[6] och används även inom EMDR-liknande behandlingar.
Schematerapi – övningar du kan göra själv
Schematerapi är en behandling som ges av en terapeut, och de djupaste teknikerna görs tillsammans med en. Det du kan göra på egen hand är förberedande: att lära känna sina scheman och sina triggers, och att pröva sina schemabaserade tankar mot verkligheten.
- Känn igen dina scheman: Läs beskrivningarna av de 18 scheman ovan och notera vilka som känns igen från ditt eget liv och dina relationer.
- Notera triggers: Lägg märke till vilka situationer som sätter igång starka känslor och vilket läge, vilken schemamod, du då hamnar i.
- Undersök tankarna: Ställ bevis för och emot en schemabaserad tanke mot varandra, och leta efter kognitiva förvrängningar.
Imagery rescripting och tomstolsteknik, som beskrivs ovan, leds av en terapeut. De är inte övningar att pröva på egen hand, eftersom de väcker svåra barndomsminnen.
Finns det ett test för scheman? – YSQ
Ja. Det vanliga frågeformuläret heter YSQ, Young Schema Questionnaire, och används i terapin för att kartlägga scheman. Sidan erbjuder inget eget test.
Kartläggningen med standardiserade instrument som YSQ hör till första fasen av behandlingen, tillsammans med att identifiera modes och triggers. Vill du få dina scheman kartlagda är det alltså en uppgift för en terapeut med utbildning i metoden.
Vad säger forskningen om schematerapi?
Schematerapi har ett växande forskningsstöd, särskilt för personlighetsstörningar där andra behandlingar ofta har begränsad effekt.
Borderline personlighetsstörning
En stor randomiserad kontrollerad studie visade att schematerapi var signifikant mer effektiv än TAU (treatment as usual) vid borderline, med 45% av patienterna som nådde full remission efter 3 år.[7]
Övriga personlighetsstörningar
Studier har visat effekt vid Cluster C-personlighetsstörningar (undvikande, beroende, tvångsmässig) samt vid narcissistiska drag.[8]
Kronisk depression
Schematerapi har visat sig effektiv för behandlingsresistent depression där traditionell KBT inte gett tillräcklig effekt.[9]
Jämförelse med andra terapier
Schematerapi fyller en viktig nisch mellan kortare KBT-behandlingar och mer öppen psykodynamisk terapi. Den är mer strukturerad och kortare än klassisk psykoanalys men djupare och längre än standard-KBT.
| Aspekt | Schematerapi | KBT | DBT |
|---|---|---|---|
| Längd | 1-3 år | 3-6 månader | 1-2 år |
| Fokus | Barndomsursprung | Nuvarande tankar/beteenden | Färdigheter & validering |
| Målgrupp | Personlighetsstörningar | Ångest, depression | Borderline, självskada |
Vem passar schematerapi för?
Schematerapi passar främst den som har mönster som upprepas trots att hen vet att de inte fungerar, eller som har provat kortare terapier utan tillräckligt resultat. Om det passar dig avgör du tillsammans med vården.
Schematerapi kan vara särskilt lämplig om:
- Du har mönster i relationer eller beteenden som upprepas trots att du vet att de inte fungerar
- Du har provat kortare terapier utan tillfredsställande resultat
- Du kämpar med djup skam, låg självkänsla eller känslomässig tomhet
- Du har en personlighetsstörning, särskilt borderline (EIPS)
- Du upplever att dina problem har rötter i barndomen
- Du vill arbeta djupt och är beredd att investera tid (1+ år)
Innan du börjar
Schematerapi är en intensiv process. Behandlingen kan tillfälligt öka emotionell smärta när barndomsupplevelser bearbetas. Det är viktigt med en stabil livssituation och att terapeuten har specialistutbildning i metoden.
När schematerapi inte fungerar
Långt ifrån alla uppnår full förbättring efter behandling. Detta är vanligt och betyder inte att situationen är hopplös - det finns alternativa vägar framåt.
Vanliga orsaker till utebliven effekt
- Svårt att engagera sig i längre behandling
- Akuta symtom som behöver stabiliseras först
- Otillräckligt med tid för schemaarbete
- Behov av mer strukturerade färdigheter
Alternativa vägar framåt
DBT
Om känsloreglering och krisstrategier är primärt behov.
MBT
Fokus på mentalisering i relationer.
KBT
Kortare behandling för specifika symtom.
När du bör söka specialistvård
- Ingen förbättring efter 40-80 sessioner med engagerat deltagande
- Symtomen förvärras trots pågående behandling
- Självskadebeteende eller återkommande suicidtankar
- Svårt att fungera i vardagen
Kontakta din vårdcentral för en ny bedömning eller remiss till specialistpsykiatri.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- Young, J.E. et al. (2003). Schema Therapy: A Practitioner's Guide. Guilford Press.
- Young, J.E. & Klosko, J.S. (1994). Reinventing Your Life. Plume.
- Arntz, A. & Jacob, G. (2013). Schema Therapy in Practice. Wiley-Blackwell.
- Kellogg, S.H. & Young, J.E. (2006). "Schema therapy for borderline personality disorder." Journal of Clinical Psychology, 62(4), 445-458. doi:10.1002/jclp.20240
- Jacob, G.A. & Arntz, A. (2013). "Schema therapy for personality disorders: A review." International Journal of Cognitive Therapy, 6(2), 171-185. doi:10.1521/ijct.2013.6.2.171
- Arntz, A. (2012). "Imagery rescripting as a therapeutic technique: Review of clinical trials, basic studies, and research agenda." Journal of Experimental Psychopathology, 3(2), 189-208. doi:10.5127/jep.024211
- Giesen-Bloo, J. et al. (2006). "Outpatient psychotherapy for borderline personality disorder: Randomized trial of schema-focused therapy vs transference-focused psychotherapy." Archives of General Psychiatry, 63(6), 649-658. doi:10.1001/archpsyc.63.6.649
- Bamelis, L.L.M. et al. (2014). "Results of a multicenter randomized controlled trial of the clinical effectiveness of schema therapy for personality disorders." American Journal of Psychiatry, 171(3), 305-322. doi:10.1176/appi.ajp.2013.12040518
- Renner, F. et al. (2013). "Treatment for chronic depression using schema therapy." Clinical Psychology: Science and Practice, 20(2), 166-180. doi:10.1111/cpsp.12032