Anknytning i korthet
- Definition: Det emotionella band som bildas mellan barn och vårdgivare[1]
- Formar: Hur vi relaterar till andra och oss själva som vuxna[2]
- Mönster: Trygg, ängslig, undvikande, desorganiserad
- Förändring: Möjlig genom medvetenhet och nya erfarenheter[3]
Vad är anknytning?
Anknytningsteori utvecklades av den brittiske psykiatern John Bowlby på 1950-talet.[1] Han visade att vi föds med ett medfött behov av att knyta an till våra vårdgivare - det är en överlevnadsfråga, djupt rotat i vår evolutionära historia.
Det anknytningsmönster som bildas under de första åren blir en "inre arbetsmodell" – en mall för hur vi förväntar oss att relationer fungerar.[4] Denna mall påverkar hur vi relaterar till partners, vänner, och till oss själva – inklusive vår självkänsla.
Anknytningsteorin i korthet
- Barn har ett medfött behov av en trygg bas[1]
- Hur vårdgivaren svarar på barnets behov formar anknytningen
- Anknytningen blir en mall för framtida relationer[2]
- Mönstret är stabilt men inte oföränderligt[3]
I Sverige är anknytning ett etablerat begrepp inom barnhälsovården. Barnavårdscentraler (BVC) och flera föräldrastödsprogram utgår från anknytningsteorins grundtankar när de stöttar föräldrar i samspelet med sitt barn under de första levnadsåren.
De fyra anknytningsmönstren
Mary Ainsworth, Bowlbys kollega, beskrev tre anknytningsmönster genom sin "Strange Situation"-forskning:[5] trygg, ängslig/ambivalent och undvikande. Ett fjärde, desorganiserat mönster beskrevs av senare forskning.[6] Mönstret formas av hur vårdgivaren svarade på barnets behov under de första levnadsåren.
- Trygg anknytning: vårdgivaren var tillgänglig och förutsägbar. Som vuxen är du bekväm med både närhet och självständighet.
- Ängslig/ambivalent anknytning: vårdgivaren var inkonsekvent. Som vuxen söker du ofta bekräftelse och oroar dig för att bli lämnad.
- Undvikande anknytning: vårdgivaren var känslomässigt otillgänglig. Som vuxen värdesätter du självständighet och kan ha svårt att öppna dig känslomässigt.
- Desorganiserad anknytning: vårdgivaren var både en trygg och en skrämmande figur. Som vuxen kan du både söka och frukta närhet.[6]
Vill du gå djupare i de fyra mönstren?
De fyra anknytningsmönstren i detalj går igenom ursprung, kännetecken och hur varje mönster syns i relationer – med de två underliggande dimensionerna ångest och undvikande som ligger till grund för indelningen.
Anknytning i vuxna relationer
Anknytningsmönstret följer med in i vuxenlivet – i hur du hanterar närhet, konflikt och separation. Den ängsligt anknutna söker ofta bekräftelse och blir lätt orolig när partnern drar sig undan. Den undvikande anknutna värdesätter frihet och kan uppleva närhet som kvävande. Ängsligt och undvikande anknutna dras ofta till varandra och hamnar i en dynamik där den enas närmande blir den andras signal att dra sig undan.[7]
Två fördjupningar om vuxna relationer
Så formar barndomens anknytningsmönster dina vuxna relationer går igenom vägen från barndomens mönster till hur du fungerar i kärlek, vänskap och föräldraskap i dag. Anknytningsstilar i relationer fokuserar på vad som händer när två stilar möts i en parrelation – och vad som hjälper när de krockar.
Anknytning i fler relationer än kärlek
Anknytningsmönstret är inte begränsat till parrelationer. Det färgar också hur du relaterar till vänner, kollegor, dina egna barn och – om du går i terapi – till terapeuten.
Vänskap
Trygg anknytning gör det lättare att både söka stöd hos vänner och ge stöd utan att tappa sig själv. Otrygga mönster kan visa sig som svårighet att be om hjälp, eller som oro för att bli övergiven även i en vänskap.
Arbetsliv
Relationen till chefer och kollegor kan trigga samma mönster som i nära relationer – behov av bekräftelse, svårighet att ta emot kritik, eller ett behov av att klara allt själv utan att be om hjälp.
Föräldraskap
Ditt eget anknytningsmönster påverkar hur du knyter an till dina barn. Det avgörande är inte att ha haft en perfekt egen barndom, utan att ha reflekterat över den. Se barns anknytning för hur mönstret bildas hos ett barn.
Terapeutrelationen
I psykodynamisk terapi och anknytningsbaserade metoder blir relationen till terapeuten själva verktyget – en trygg relation kan fungera som en "korrigerande erfarenhet" för den som haft otrygga mönster.[8]
Kan anknytning förändras?
Ja. Anknytning är formbar – särskilt med medvetenhet, terapi och nya erfarenheter av trygga relationer.[3] Forskare kallar det "earned secure": personer som hade en otrygg barndom men som genom bearbetning har utvecklat en trygg anknytning som vuxna.
Hela vägen till förändring
Förändra anknytning: från otrygg till trygg går igenom vad "earned secure" innebär, varför förändring är möjlig och konkreta steg för både ängslig och undvikande anknytning.
Vanliga frågor om anknytning
Är anknytningsmönstret detsamma som personlighet?
Nej. Anknytning handlar specifikt om hur du hanterar närhet, separation och tillit i relationer. Personlighet är bredare och omfattar mycket mer än så, även om de två påverkar varandra.
Kan jag ha olika anknytningsmönster i olika relationer?
Ja. Många har en grundton som märks tydligast i nära relationer, men kan vara tryggare med en vän än med en partner, eller tvärtom. Mönstret är en tendens, inte en fast etikett.
Behöver jag terapi för att förändra mitt anknytningsmönster?
Inte nödvändigtvis. Trygga relationer och medveten självreflektion kan också bidra till förändring, men terapi kan vara ett effektivt stöd vid djupare eller mer traumatiska mönster.
Varifrån kommer ordet anknytning?
Det svenska ordet är en översättning av engelskans attachment, begreppet John Bowlby använde när han formulerade teorin. "Anknytning" beskriver bandet ganska bokstavligt – att knyta an till någon.
Fördjupning
Utforska anknytningsteorin djupare genom våra fördjupningsartiklar:
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Referenser
- Bowlby, J. (1969). Attachment and Loss: Vol. 1. Attachment. Basic Books.
- Bowlby, J. (1988). A Secure Base: Parent-Child Attachment and Healthy Human Development. Basic Books.
- Mikulincer, M., & Shaver, P. R. (2007). Attachment in Adulthood: Structure, Dynamics, and Change. Guilford Press.
- Bretherton, I., & Munholland, K. A. (2008). Internal working models in attachment relationships: Elaborating a central construct. In J. Cassidy & P. R. Shaver (Eds.), Handbook of Attachment (2nd ed., pp. 102-127). Guilford Press.
- Ainsworth, M. D. S., Blehar, M. C., Waters, E., & Wall, S. (1978). Patterns of Attachment: A Psychological Study of the Strange Situation. Erlbaum.
- Main, M., & Hesse, E. (1990). Parents' unresolved traumatic experiences are related to infant disorganized attachment status. In M. T. Greenberg, D. Cicchetti, & E. M. Cummings (Eds.), Attachment in the Preschool Years (pp. 161-182). University of Chicago Press.
- Levine, A., & Heller, R. (2010). Attached: The New Science of Adult Attachment. TarcherPerigee.
- Wallin, D. J. (2007). Attachment in Psychotherapy. Guilford Press.