NPF i arbetslivet i korthet.
- Det som gör arbetsdagar svåra vid NPF är sällan vilja eller kompetens – det är krav som träffar exekutiva funktioner, sensorik och social avkodning.
- Generiska svar som hörselkåpor och flexibla arbetstider löser sällan grundproblemet på egen hand.
- Att berätta om sin diagnos är ett personligt val utan ett rätt svar.
- Maskering – att dölja sina svårigheter – är energikrävande och överrepresenterat vid utmattning.
Varför är arbetslivet svårare vid NPF?
Arbetslivet ställer krav som träffar precis de förmågor som är svaga vid ADHD och autism: att hålla flera saker i huvudet samtidigt, filtrera bort intryck, läsa oskrivna regler och passa tider utan tydlig yttre struktur. Läs mer om ADHD och ADD, autism hos vuxna och autistiska drag på diagnossidorna.
Skolan har ett schema, en lärare och en tydlig uppgift i taget. Ett vuxenjobb har sällan något av det. I stället möts man av öppna kontorslandskap, mejl som aldrig tar slut, möten utan agenda och en förväntan om att själv strukturera sin dag. Se sidan om exekutiva funktioner för en genomgång av de förmågor det handlar om.
Det förklarar varför någon kan klara skolan hyfsat och ändå få det tungt i arbetslivet: kraven på självständig planering, filtrering och socialt samspel ökar kraftigt, samtidigt som stödstrukturerna försvinner.
Sensorisk belastning i kontorslandskap.
Öppna kontorslandskap är byggda för samarbete, inte för koncentration. Bakgrundsprat, telefonsamtal i angränsande bås, ljus som aldrig går att justera, dofter från kollegors lunch – för den som är sensoriskt känslig byggs belastningen upp genom hela dagen, oavsett om arbetsuppgiften i sig är enkel.
Belastningen syns sällan direkt. Den märks i stället som att koncentrationen sjunker efter lunch, att irritation byggs upp mot eftermiddagen, eller att man är helt slut redan när man kommer hem. Att förstå det som sensorisk trötthet snarare än bristande ork är ofta första steget mot att göra något åt det.
Vilka anpassningar hjälper faktiskt på jobbet?
Hörselkåpor och flexibla arbetstider nämns ofta först, men löser sällan grundproblemet ensamma. De anpassningar som faktiskt förändrar en arbetsdag brukar handla om struktur, kommunikation och hur uppgifter paketeras – inte bara om miljön runt omkring.
Skriftliga instruktioner efter muntliga möten
Ett muntligt beslut i ett möte försvinner lätt ur arbetsminnet innan man är tillbaka vid skrivbordet. En kort skriftlig sammanfattning – vad som beslutades, vem som gör vad, till när – gör att man slipper lita på minnet för det som faktiskt ska hända.
Fasta avstämningar i stället för öppen dörr
"Kom in när som helst" låter tillmötesgående, men kräver att man själv avgör när något är tillräckligt viktigt för att avbryta chefen. Ett bokat, återkommande avstämningsmöte tar bort det beslutet och gör det förutsägbart när frågor kan tas upp.
En uppgift i taget, tydligt avgränsad
En lång lista med parallella uppdrag utan inbördes ordning gör det svårt att veta var man ska börja. Att få en uppgift i taget, med en tydlig definition av vad som räknas som klart, minskar antalet beslut som måste fattas innan arbetet ens har börjat.
Tydliga deadlines i stället för "när du hinner"
"När du hinner" ger ingen information att planera utifrån. Ett bestämt datum, gärna med ett delmoment att stämma av på vägen, gör det möjligt att faktiskt prioritera uppgiften mot allt annat som pockar på uppmärksamheten.
Möten med agenda och tydlig sluttid
En skriven agenda, utskickad i förväg, och en utsatt sluttid gör mötet överskådligt innan det ens har börjat. Det minskar den sociala osäkerheten kring vad som förväntas och när det är dags att avrunda.
Kontroll över den egna arbetsmiljön
Möjlighet att stänga en dörr, boka ett tyst rum eller använda hörselkåpor gör faktisk skillnad – men fungerar bäst som ett verktyg bland flera, inte som svaret på allt.
Ska jag berätta om min NPF-diagnos på jobbet?
Det finns inget generellt rätt svar. Valet är personligt och beror på arbetsplatsens kultur, vilket stöd du behöver, och vad du själv är bekväm med att dela med chef och kollegor.
Vad du kan vinna på att berätta.
Att berätta öppnar för konkreta anpassningar utan att behöva förklara varje enskild begäran. Det kan minska pressen att prestera "som alla andra", och det ger en förklaring till kollegor som annars kanske tolkar svårigheterna som ointresse eller slarv. För en del blir det också en lättnad att sluta dölja något.
Vad du riskerar.
Fördomar om NPF finns kvar på många arbetsplatser, och en diagnos kan – trots diskrimineringsskydd – påverka hur kollegor eller chefer bedömer ens kompetens. Vissa beskriver att de blivit "diagnosen" i andras ögon i stället för personen med kompetensen. Informationen går heller inte att ta tillbaka när den väl är delad.
Om du väljer att inte berätta.
Det går att be om anpassningar utan att nämna en diagnos. "Jag jobbar bäst med skriftliga instruktioner" eller "kan vi ha en fast avstämning varje vecka i stället för öppen dörr" är rimliga önskemål oavsett orsak, och kräver ingen förklaring om du inte vill ge en.
Vad är maskering och varför är den dyr i längden?
Maskering är att medvetet dölja sina NPF-drag och anstränga sig för att bete sig "som förväntat". Det kan handla om att hålla ögonkontakt trots att det är obekvämt, härma andras kroppsspråk, undertrycka rörelsebehov eller repetera planerade svar innan ett möte.
Det som gör maskering kostsam är att den pågår konstant, hela arbetsdagen, samtidigt som man ska prestera på det egentliga jobbet. Forskning om maskering hos autistiska vuxna beskriver ett samband mellan mer maskering och sämre mående, och pekar på att det är ansträngningen i sig – att aldrig få vara avslappnad – som tär.[1] Kostnaden kommer sällan under arbetsdagen utan efteråt, som total utmattning på kvällen eller helgen.[2]
Maskering är inte bara ett autismbegrepp
Även vid ADHD är det vanligt att dölja svårigheter – att låtsas ha koll på en instruktion man missat, eller att anstränga sig extra hårt för att sitta still i ett möte. Mekanismen är densamma: energi som borde gå till arbetsuppgiften går i stället åt till att se ut som att man inte har några svårigheter alls.
Att dölja svårigheterna är också ett av skälen till att ADHD hos kvinnor och flickor ofta upptäcks sent.
Varför är utmattning vanligare vid NPF?
Utmattning verkar vara vanligare vid NPF. Det beror sannolikt på att både maskering och den ständiga anpassningen till en arbetsmiljö som inte är byggd för en NPF-hjärna kräver mer energi över tid än de flesta arbetsplatser räknar med.
Hur utmattning vid autism kan se ut, och hur den skiljer sig från utmattningssyndrom, finns i autistisk utmattning.
Autistiska vuxna har högre förekomst av samtidig psykisk ohälsa än befolkningen i stort, vilket gör att marginalerna redan från början ofta är mindre när arbetsbelastningen ökar.[3] Utmattningssyndrom i sig beskrivs som ett tillstånd som byggs upp av långvarig stress utan tillräcklig återhämtning, oavsett bakomliggande orsak.[4]
Läs mer om symtom, förlopp och återhämtning på sidan om utmattningssyndrom. Märker du tidiga tecken – att återhämtningen inte längre räcker till, eller att helger går åt till att bara orka nästa vecka – är det värt att ta på allvar innan det går längre.
Vart kan jag vända mig för stöd?
Flera aktörer utanför den egna arbetsplatsen kan hjälpa till, beroende på vad frågan gäller – allt från anpassningar på jobbet till ekonomiskt stöd vid nedsatt arbetsförmåga.
- Arbetsförmedlingen: har särskilt stöd och insatser för personer med funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan, bland annat vid rekrytering och arbetsplatsanpassning.
- Försäkringskassan: kan ge information om ersättningar och stöd om arbetsförmågan är nedsatt, till exempel vid sjukskrivning.
- Facket: kan ge stöd i kontakten med arbetsgivaren och hjälpa till att formulera vilka anpassningar som behövs.
- Företagshälsovården: kan bidra med arbetsplatsnära bedömningar och förslag på anpassningar utifrån den egna arbetssituationen.
Arbetsgivare förväntas normalt bidra till att en medarbetare kan utföra sitt arbete, men vad som är rimligt i ett enskilt fall är en bedömningsfråga som skiljer sig mellan arbetsplatser och situationer. CoachOnline.se ger ingen juridisk rådgivning. För frågor om vad som gäller på just din arbetsplats, vänd dig till facket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller företagshälsovården.
Fördjupning – NPF på CoachOnline.se.
Utforska NPF ur fler vinklar på sajten:
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- Hull, L., Petrides, K. V., & Mandy, W. (2020). The female autism phenotype and camouflaging: A narrative review. Review Journal of Autism and Developmental Disorders, 7(4), 306-317. doi:10.1007/s40489-020-00197-9
- Cage, E., & Troxell-Whitman, Z. (2019). Understanding the reasons, contexts and costs of camouflaging for autistic adults. Journal of Autism and Developmental Disorders, 49(5), 1899-1911. doi:10.1007/s10803-018-03878-x
- Lai, M. C., et al. (2019). Prevalence of co-occurring mental health diagnoses in the autism population: A systematic review and meta-analysis. The Lancet Psychiatry, 6(10), 819-829. doi:10.1016/s2215-0366(19)30289-5
- Grossi, G., et al. (2015). Stress-related exhaustion disorder – clinical manifestation of burnout? BMC Psychiatry, 15(1), 72.
Oskrivna sociala regler och möten utan agenda.
Arbetsplatser är fulla av regler som aldrig skrivs ner: hur man tar plats i ett möte, vad som är för direkt att säga till chefen. Hur länge man förväntas stanna kvar efter arbetstid, eller vad "vi hörs" faktiskt betyder, är sällan uttalat. Den som har svårt att läsa mellan raderna får lägga extra energi på att avkoda sådant som andra tar för givet.
Möten utan agenda är ett eget problem. Utan en tydlig struktur för vad mötet ska handla om blir det svårt att veta vad som förväntas, när man får prata och när mötet faktiskt är klart. Ett möte som "bara pratar av sig" kan kännas oöverskådligt på ett sätt som kollegor utan NPF sällan märker.
Tidsuppfattning är en tredje återkommande svårighet. Att uppskatta hur lång tid en uppgift tar, eller att märka att en paus dragit ut på tiden, kräver en känsla för tid som inte är självklar vid ADHD. Det syns ofta som förseningar eller missade deadlines, trots att arbetet i sig är gjort i tid.