Bipolär sjukdom i korthet
- Prevalens: Ca 1-2% av befolkningenKälla
- Källa
- Merikangas m.fl. (2011), World Mental Health Survey Initiative
- Typ
- Bipolär I & II
- Debutålder: Vanligast 15-25 års ålder[2]
- Genetik: Stark ärftlig komponent[3]
- Behandling: Stämningsstabiliserare + psykoterapi[4]
Vad är bipolär sjukdom?
Bipolär sjukdom (tidigare manodepressiv sjukdom) är ett psykiatriskt tillstånd där stämningsläget pendlar mellan två poler: perioder av förhöjt eller uppvarvat läge (mani eller hypomani) och perioder av depression, med normalt stämningsläge däremellan.[1]
Mellan episoderna kan personen må helt normalt. Det är inte samma sak som "humörsvängningar" - det handlar om distinkta episoder som varar dagar till veckor.[5] Att lära känna sina emotioner kan vara till hjälp.
"Bipolär sjukdom är inte en karaktärsbrist. Det är en hjärnsjukdom som kan behandlas."
Fördjupa dig: Cyklotymi är den mildare, kroniska formen, borderline är den vanligaste förväxlingen, hur en psykiatrisk utredning går till och att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa.
Inte samma som...
- Vanliga humörsvängningar: Bipolära episoder är längre och mer intensiva[5]
- Borderline: Vid borderline växlar stämningen snabbare, ofta som reaktion på händelser[6]
- "Enpolig" depression: Vid bipolär finns också maniska/hypomana episoder
Vilka symtom har bipolär sjukdom?
Symtomen kommer i två motsatta riktningar: uppvarvning (mani eller hypomani) och nedstämdhet (depression), åtskilda av perioder med normalt mående. Vilka symtom som dominerar avgörs av vilken episod personen befinner sig i just då.
Vad som skiljer mani från hypomani
DSM-5 delar upp episoden i två delar. Kriterium A är stämningsläget: förhöjt, expansivt eller irritabelt, och samtidigt ihållande ökad aktivitet eller energi. Ökad energi är alltså inget tillägg – det krävs.
Kriterium B är sju symtom, varav minst tre ska finnas – eller fyra om stämningsläget bara är irritabelt:
- Uppblåst självkänsla eller grandiositet
- Minskat sömnbehov – utvilad efter bara några timmars sömn
- Mer pratsam än vanligt eller ett tryck att fortsätta prata
- Tankeflykt eller upplevelsen av att tankarna rusar
- Lättdistraherad
- Ökad målinriktad aktivitet eller psykomotorisk agitation
- Överdrivet engagemang i aktiviteter med stor risk för obehagliga följder – köpraseri, sexuella snedsteg, vårdslösa investeringar
Skillnaden ligger i tid och konsekvens. Mani kräver minst en vecka (eller vilken varaktighet som helst om sjukhusvård behövs) och orsakar tydlig funktionsnedsättning, psykos eller inläggning. Hypomani kräver minst fyra sammanhängande dagar, är märkbar för omgivningen, men är inte tillräckligt svår för att förstöra funktionen. Det är den gränsen som avgör om diagnosen blir bipolär typ 1 eller typ 2.
Listorna nedan beskriver hur episoderna brukar te sig. "Dåligt omdöme" står inte i DSM-5 – det är en följd av symtomen, inte ett av dem – medan lättdistraherad är ett kriterium.
Mani / Hypomani
- Förhöjt, euforiskt eller irritabelt stämningsläge[7]
- Minskat sömnbehov (känner sig utvilad efter 3 timmars sömn)
- Pratsjuk, tankarna rusar
- Ökat självförtroende/grandiositet
- Ökad aktivitetsnivå
- Impulsivitet (shoppar, hasardspel, riskbeteenden)
- Lättdistraherad, svårt att hålla en tanke
Depression
- Nedstämdhet, hopplöshet
- Förlorat intresse för aktiviteter
- Energilöshet, trötthet
- Sömnproblem (för mycket/lite)
- Koncentrationssvårigheter
- Skuldkänslor, värdelöshet
- Tankar på döden eller självmord
Varning: Mani kan kännas bra
En av utmaningarna med bipolär sjukdom är att mani/hypomani ofta upplevs positivt - du har energi, självförtroende, kreativitet. Det kan göra att du inte vill behandla det eller inte ser det som ett problem - förrän konsekvenserna kommer.[9]
Vad är hypomani?
Hypomani är en avgränsad period av förhöjt, expansivt eller irritabelt stämningsläge och tydligt ökad energi, som varar minst fyra sammanhängande dagar och är märkbar för omgivningen.[8] Till skillnad från mani orsakar hypomani inte psykos, sjukhusvård eller en allvarlig funktionsnedsättning – personen fungerar, och upplever ibland sig själv som mer produktiv och social än vanligt.
Mani är allvarligare - påverkar funktionen kraftigt, kan inkludera psykotiska symtom, och kräver ofta inläggning.[7] Just för att hypomani sällan skapar problem i stunden är det den episod som oftast missas eller förbises, både av den som drabbas och av omgivningen – vilket gör den avgörande för om diagnosen blir bipolär typ 1 eller typ 2.
Många som varit hypomana i efterhand minns perioden som en av sina bästa – produktiv, social, full av idéer. Det gör hypomani svårare att vilja "behandla bort" än en depressiv episod, trots att den ofta föregår eller följs av en djup nedgång.[9]
Bipolär typ 1 och typ 2 – vad skiljer dem?
Bipolär typ 1 kräver minst en manisk episod. Bipolär typ 2 kräver minst en hypoman episod och minst en depressiv episod, men aldrig en fullskalig manisk episod. Det är alltså manins svårighetsgrad – inte hur nedstämd man blir – som avgör vilken typ diagnosen blir.
Bipolär typ I
Minst en manisk episod (kan vara svår, med psykotiska inslag). Depressiva episoder är vanliga men inte nödvändiga för diagnos.[7]
Bipolär typ II
Minst en hypoman episod och minst en depressiv episod. Aldrig fullskalig mani. Ofta längre och djupare depressioner än typ I.[8]
Cyklotymi
Kroniska, mildare svängningar mellan lätt hypomani och lätt depression. Aldrig fullskaliga episoder.[10]
Snabb cykling (rapid cycling)
Fyra eller fler episoder per år. Svårare att behandla och stabilisera.[11]
Kan man ha bipolär sjukdom utan mani?
Ja. Bipolär typ 2 kräver minst en hypoman och minst en depressiv episod men aldrig en fullskalig manisk episod.[8] Hypomani är lindrigare och märks mindre, och typ 2 kan därför vara svårare att upptäcka än typ 1.[18]
Kan bipolär typ 2 bli typ 1?
Diagnosen kan ändras från typ 2 till typ 1 om en person senare får en fullskalig manisk episod, eftersom typ 1 definieras av att minst en manisk episod har förekommit.[5] Det är därför läkaren följer upp bedömningen över tid och avgör om kriterierna är uppfyllda.
Finns det bipolär typ 3 och typ 4?
Inte som diagnoser i DSM-5, som beskriver typ 1, typ 2 och cyklotymi samt några restkategorier.[5] Du kan stöta på beteckningarna typ 3 och typ 4 på nätet, men de är inga diagnoser i DSM-5. Vilken diagnos som passar avgörs av vården.
Hur cyklotymi skiljer sig från typ 2 beskrivs under Cyklotymi eller bipolär typ II? på cyklotymisidan.
Hur skiljer sig bipolär sjukdom från cyklotymi och borderline?
De fyra tillstånden kan likna varandra, men de skiljer sig i hur svängningarna ser ut, hur länge de varar och vad som utlöser dem.[6][8]
| Aspekt | Bipolär typ I | Bipolär typ II | Cyklotymi | Borderline (EIPS) |
|---|---|---|---|---|
| Manisk episod | Ja, minst en | Nej, aldrig | Nej | Ingår inte i diagnosen |
| Hypomani | Kan förekomma | Ja, minst en | Milda perioder, under gränsen för en hel episod | Ingår inte i diagnosen |
| Depression | Vanlig men inte nödvändig för diagnos | Ja, minst en episod | Milda perioder, under gränsen för en hel episod | Depressiva symtom är vanliga men följer andra mönster |
| Så ser svängningen ut | Avgränsade episoder, dagar till veckor | Avgränsade episoder, dagar till veckor | Kroniskt mönster av mildare svängningar | Växlar inom timmar till en enstaka dag |
| Utlösare | Ofta ingen tydlig yttre orsak | Ofta ingen tydlig yttre orsak | Ofta oberoende av yttre händelser | Nästan alltid en händelse i en relation |
| Kravet på varaktighet | Mani: minst en vecka | Hypomani: minst fyra dagar i följd | Minst två år hos vuxna | Ett genomgripande mönster sedan tidig vuxenålder |
Läs mer om de två närmaste tillstånden på cyklotymi och borderline.
Bipolär sjukdom eller borderline?
Bipolär sjukdom och borderline (EIPS) kan se lika ut på ytan – båda innebär kraftiga känslosvängningar. Skillnaden ligger inte i om stämningen växlar, utan i hur länge en svängning varar och vad som utlöser den.[6]
Vid bipolär sjukdom är en manisk, hypoman eller depressiv episod avgränsad och varar dagar till veckor, ofta utan en tydlig yttre orsak. Vid borderline växlar känslorna betydligt snabbare – inom timmar till en enstaka dag – och nästan alltid som en reaktion på något i en relation: en upplevd avvisning, ett obesvarat meddelande, en konflikt. Den som har borderline kan uppleva flera sådana svängningar under en och samma dag; det gör i princip aldrig den som har bipolär sjukdom mitt i en episod.
Impulsiviteten skiljer sig också åt. Vid bipolär sjukdom är riskbeteenden – överdrivet spenderande, hasardspel, sexuella snedsteg – något som hör till den maniska eller hypomana episoden och avtar när episoden klingar av. Vid borderline är impulsiviteten mer genomgående, och självbilden och relationerna svänger med den, snarare än att vara knutna till avgränsade episoder.
De två tillstånden kan också förekomma samtidigt, vilket gör en noggrann utredning viktig. Ingen av beskrivningarna ovan ersätter en professionell bedömning.
Bipolär sjukdom eller ADHD?
Impulsivitet och rastlöshet finns vid både hypomani och ADHD, och de förväxlas därför ibland. Skillnaden ligger i förloppet: vid bipolär sjukdom kommer symtomen i avgränsade episoder med perioder av normalt mående emellan, medan ADHD-symtom i grunden är ihållande. En noggrann utredning är viktig, och bedömningen görs av vården.
Vad orsakar bipolär sjukdom?
Det finns ingen enskild orsak. Genetiken väger tungt – bipolär sjukdom har en stark ärftlig komponent, och risken är högre om en förälder eller ett syskon har diagnosen.[3] Men gener räcker inte som förklaring på egen hand.
Förändringar i hjärnans signalsubstanser och i nätverken som reglerar känslor och energi tycks också spela in. Ovanpå den sårbarheten kommer miljöfaktorer som kan utlösa eller förvärra episoder: stress, störd dygnsrytm och sömnbrist, alkohol och droger, och stora livshändelser. Att känna igen sina egna triggers är därför en central del av att förebygga nya episoder.
Vissa mönster är särskilt kända: en förlossning kan utlösa en episod hos den som redan är sårbar, och årstidsväxlingar påverkar en del personers stämningsläge mer än andras. Ingen av dessa faktorer orsakar bipolär sjukdom på egen hand – de samverkar med den underliggande sårbarheten.
Är bipolär sjukdom ärftlig?
Ja, ärftlighet har större betydelse vid bipolär sjukdom än vid många andra psykiska sjukdomar, och risken är högre om en närstående har sjukdomen.[18] Att en förälder eller ett syskon har diagnosen innebär ändå inte att du själv får den: gener samverkar med stress, dygnsrytm och andra faktorer.
Hur går en utredning för bipolär sjukdom till?
Utredningen börjar oftast på vårdcentralen, där läkaren ställer frågor och ibland använder formulär, gör en kroppslig undersökning och tar blodprov. Misstänker läkaren bipolär sjukdom skrivs en remiss till en psykiatrisk mottagning.[18]
På psykiatrin träffar man en psykiater några gånger innan man får svar.[18] Bedömningen behöver täcka hela sjukdomshistorien, eftersom en enda hypoman eller manisk period någon gång avgör om diagnosen blir typ 1 eller typ 2. Att mani och hypomani ofta upplevs positivt gör också att uppgifter från någon som känner dig väl kan vara ett värdefullt komplement. Ett humörschema, en daglig skattning av stämningsläget, kan användas som stöd; det beskrivs närmare i avsnittet om utredning vid cyklotymi.
Hur remissvägen och väntetiderna ser ut skiljer sig mellan regioner, och du kan kontrollera vad som gäller där du bor hos din region eller på 1177.se. Genomgången av psykiatrisk utredning förklarar vad ett bedömningssamtal och en utredning innebär.
Finns det ett test för bipolär sjukdom?
Nej. Inget självtest på nätet kan ställa diagnosen bipolär sjukdom; den ställs av läkare efter en utredning i vården.[18]
De självskattningsskalor som finns online är oftast byggda för ett tillstånd i taget, till exempel depression, och kan inte avgöra om det också funnits perioder av hypomani eller mani. Sidan Vad självskattningsskalor mäter – och vad de inte kan säga går igenom var gränsen går. Känner du igen dig i beskrivningarna är vårdcentralen rätt första steg, inte ett formulär.
Hur behandlas bipolär sjukdom?
Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som kräver långsiktig behandling.[4] Med rätt behandling kan de flesta leva stabila, fullvärdiga liv.
Stämningsstabiliserare
Litium är ett etablerat förstahandsalternativ som kan förebygga nya episoder och minska suicidrisk.[12] Andra alternativ finns, och valet av läkemedel görs tillsammans med läkare.
Antipsykotiska läkemedel
Atypiska antipsykotika (quetiapin, olanzapin, aripiprazol) används vid akut mani och som stämningsstabiliserare.[13]
Antidepressiva
Används försiktigt vid bipolär depression - risk att trigga mani. Ges vanligen tillsammans med en stämningsstabiliserare, vilket läkaren avgör.[14]
Psykoedukation
Kunskap om sjukdomen, tidiga varningssignaler, triggers och hanteringsstrategier. Avgörande för långsiktig stabilitet.[15] Rutiner och vanor är centrala.
Psykoterapi
KBT, IPT (interpersonell terapi) och IPSRT (social rytm-terapi) har visat effekt som tillägg till läkemedel.[16]
Livsstilsfaktorer
Regelbunden sömn, undvika alkohol/droger, struktur i vardagen, stresshantering - alla viktiga för stabilitet.
Varning: Sluta inte medicinen
En av de största riskerna vid bipolär sjukdom är att sluta med medicinen när man mår bra. "Jag behöver det inte längre" är en vanlig tanke - men återfallsrisken är hög.[17] Diskutera alltid förändringar med din läkare. Läs mer om känsloreglering.
När ska man söka hjälp för bipolär sjukdom?
Sök vård om du känner igen flera av symtomen ovan hos dig själv eller en närstående – särskilt om mönstret med uppvarvning och nedstämdhet återkommer över tid. Vårdcentralen eller 1177 är rätt första steg; vid misstänkt bipolär sjukdom remitteras man vidare till psykiatrin för utredning.[18] Du kan läsa mer hos 1177 om bipolär sjukdom.
Sök akut hjälp direkt om du eller någon i din närhet har tankar på att ta sitt liv, är mitt i en svår manisk episod med tecken på psykos, eller inte längre klarar vardagen. Se krisresurser och hjälplinjer.
Vad händer om bipolär sjukdom inte behandlas?
Det finns ingen fastställd tidsram för hur det går, och det ser olika ut från person till person. Det som är känt är att bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som kräver långsiktig behandling,[4] och att man enligt 1177 behöver söka vård eftersom sjukdomen kan göra att man ibland mår mycket dåligt.[18]
Behandlingen syftar bland annat till att förebygga nya episoder.[12][15] Utan den finns inget som förebygger att episoderna återkommer, och följderna som beskrivs på sidan finns kvar: riskbeteenden som överdrivet spenderande och hasardspel under mani och hypomani, och tankar på döden under depression. En särskild risk är att sluta med medicinen när man mår bra, eftersom risken för återfall kan öka.
Vad bör närstående veta om bipolär sjukdom?
Närstående kan delta i psykopedagogiska möten och i krisplanering, och kan få eget anhörigstöd, enskilt eller i grupp.[18] Att ta hand om sig själv är en förutsättning för att orka vara ett stöd över tid.
- Mani och hypomani kan kännas bra för den som är i dem. Personen ser därför inte alltid något problem i stunden, vilket är svårt att möta som närstående.
- Lär känna de tidiga varningssignalerna tillsammans, i en lugn stund. Kunskap om tidiga tecken är en del av psykoedukationen.[15]
- Du kan inte behandla någon du älskar. Frågor om medicin och behandling hör hemma hos läkaren.
- Ta hand om dig själv. Din egen ork är inte själviskhet utan en förutsättning.
Läs mer i guiden för dig som är anhörig till någon med psykisk ohälsa.
Om du är orolig för suicidrisk
Ta uttalanden om att inte vilja leva på allvar. Ring genast 112 om du eller någon i din närhet har allvarliga tankar på att ta sitt liv.[18] Mind Självmordslinjen är öppen dygnet runt på 90101. Fler resurser finns på sidan krisresurser och hjälplinjer.
Kan barn och tonåringar ha bipolär sjukdom?
Sjukdomen börjar ofta under tonåren, ofta med depressioner, men det är ovanligt att få diagnosen så tidigt eftersom den är svår att skilja från annan psykisk ohälsa hos unga.[18] Är du orolig för ett barn eller en tonåring kan du kontakta vårdcentralen eller ringa 1177.
Vanliga frågor om bipolär sjukdom
Vad är bipolär sjukdom?
Bipolär sjukdom (tidigare manodepressiv sjukdom) är ett psykiatriskt tillstånd där stämningsläget pendlar mellan perioder av förhöjt eller uppvarvat läge (mani eller hypomani) och perioder av depression, med normalt stämningsläge däremellan. Det handlar om avgränsade episoder som varar dagar till veckor, inte om vanliga humörsvängningar.
Vad är skillnaden mellan bipolär typ 1 och typ 2?
Bipolär typ 1 kräver minst en manisk episod. Bipolär typ 2 kräver minst en hypoman och minst en depressiv episod, men aldrig en fullskalig manisk episod. Det är alltså manins svårighetsgrad, inte hur nedstämd man blir, som avgör vilken typ diagnosen blir.
Kan man ha bipolär sjukdom utan mani?
Ja. Bipolär typ 2 kräver hypomani och depression men aldrig en fullskalig manisk episod. Hypomani är lindrigare och märks mindre, vilket är en anledning till att typ 2 enligt 1177 kan vara svårare att upptäcka än typ 1.
Kan bipolär typ 2 bli typ 1?
Diagnosen kan ändras från typ 2 till typ 1 om en person senare får en fullskalig manisk episod, eftersom typ 1 definieras av att minst en manisk episod har förekommit. Det är därför läkaren följer upp bedömningen över tid och avgör om kriterierna är uppfyllda.
Finns det bipolär typ 3 och typ 4?
Inte som diagnoser i DSM-5, som beskriver typ 1, typ 2 och cyklotymi samt några restkategorier. Du kan stöta på beteckningarna typ 3 och typ 4 på nätet, men de är inga diagnoser i DSM-5. Vilken diagnos som passar bedömer vården.
Är bipolär sjukdom ärftlig?
Ja, ärftlighet har enligt 1177 större betydelse vid bipolär sjukdom än vid många andra psykiska sjukdomar, och risken är högre om en närstående har sjukdomen. Gener räcker dock inte som förklaring på egen hand: stress, störd dygnsrytm och andra faktorer samverkar med sårbarheten.
Hur går en utredning för bipolär sjukdom till?
Utredningen börjar oftast på vårdcentralen, där läkaren ställer frågor och ibland använder formulär, gör en kroppslig undersökning och tar blodprov. Misstänks bipolär sjukdom skrivs en remiss till en psykiatrisk mottagning, där man träffar en psykiater några gånger innan man får svar. Hur remissvägen ser ut skiljer sig mellan regioner.
Finns det ett test för bipolär sjukdom?
Nej. Inget självtest på nätet kan ställa diagnosen bipolär sjukdom, som ställs av läkare efter en utredning i vården. Självskattningsskalor online är oftast byggda för ett tillstånd i taget och kan inte avgöra om det också funnits perioder av hypomani eller mani.
Vad är skillnaden mellan bipolär sjukdom och borderline?
Skillnaden ligger i hur länge en svängning varar och vad som utlöser den. Vid bipolär sjukdom är en episod avgränsad och varar dagar till veckor, ofta utan tydlig yttre orsak. Vid borderline växlar känslorna inom timmar till en enstaka dag, nästan alltid som reaktion på något i en relation. De två kan också förekomma samtidigt.
Kan barn och tonåringar ha bipolär sjukdom?
Sjukdomen börjar ofta under tonåren, ofta med depressioner, men det är ovanligt att få diagnosen så tidigt eftersom den är svår att skilja från annan psykisk ohälsa hos unga. Är du orolig för ett barn eller en tonåring kan du kontakta vårdcentralen eller ringa 1177.
Vad mer kan det vara?
Bipolär sjukdom kan förväxlas med andra tillstånd. Korrekt diagnos är avgörande för behandlingen.
Depression
De depressiva faserna kan misstas för unipolär depression, särskilt om mani/hypomani missas.
PsykiskADHD
Impulsivitet och rastlöshet vid hypomani kan likna ADHD-symtom.
PsykiskBorderline
Känslomässig instabilitet finns vid båda tillstånd, men varaktighet och utlösare skiljer dem åt – se avsnittet ovan.
PsykiskCyklotymi
Mildare variant av bipolär sjukdom med mindre uttalade svängningar.
Hypertyreos
Sköldkörtelöverfunktion kan ge symtom som liknar mani.
Läkemedelsbiverkning
Vissa läkemedel (t.ex. kortison, antidepressiva) kan utlösa maniliknande symtom.
Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- Merikangas, K. R., et al. (2011). Prevalence and correlates of bipolar spectrum disorder in the World Mental Health Survey Initiative. Archives of General Psychiatry, 68(3), 241-251. doi:10.1001/archgenpsychiatry.2011.12
- Baldessarini, R. J., et al. (2012). Age at onset versus family history and clinical outcomes in 1,665 international bipolar-I disorder patients. World Psychiatry, 11(1), 40-46.
- McGuffin, P., et al. (2003). The heritability of bipolar affective disorder and the genetic relationship to unipolar depression. Archives of General Psychiatry, 60(5), 497-502. doi:10.1001/archpsyc.60.5.497
- Goodwin, G. M., et al. (2016). Evidence-based guidelines för treating bipolar disorder: Revised third edition. Journal of Psychopharmacology, 30(6), 495-553. doi:10.1177/0269881116636545
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.). Arlington, VA: American Psychiatric Publishing.
- Paris, J. (2017). Differential diagnosis of bipolar disorder and borderline personality disorder. Bipolar Disorders, 19(7), 605. doi:10.1111/bdi.12565
- Yatham, L. N., et al. (2018). Canadian Network för Mood and Anxiety Treatments (CANMAT) guidelines för bipolar disorder. Bipolar Disorders, 20(2), 97-170. doi:10.1111/bdi.12609
- Vieta, E., et al. (2018). Bipolar disorders. Nature Reviews Disease Primers, 4, 18008.
- Jamison, K. R. (1995). An Unquiet Mind: A Memoir of Moods and Madness. New York: Vintage Books.
- Van Meter, A. R., et al. (2012). Cyclothymic disorder: A critical review. Clinical Psychology Review, 32(4), 229-243. doi:10.1016/j.cpr.2012.02.001
- Carvalho, A. F., et al. (2014). Rapid cycling in bipolar disorder: A systematic review. Journal of Clinical Psychiatry, 75(6), e578-e586.
- Cipriani, A., et al. (2013). Lithium in the prevention of suicide in mood disorders: updated systematic review and meta-analysis. BMJ, 346, f3646. doi:10.1136/bmj.f3646
- Cipriani, A., et al. (2011). Comparative efficacy and acceptability of antimanic drugs in acute mania: a multiple-treatments meta-analysis. Lancet, 378(9799), 1306-1315. doi:10.1016/s0140-6736(11)60873-8
- Pacchiarotti, I., et al. (2013). The ISBD Task Force report on antidepressant use in bipolar disorders. American Journal of Psychiatry, 170(11), 1249-1262. doi:10.1176/appi.ajp.2013.13020185
- Colom, F., et al. (2003). A randomized trial on the efficacy of group psychoeducation in the prophylaxis of recurrences in bipolar patients whose disease is in remission. Archives of General Psychiatry, 60(4), 402-407. doi:10.1001/archpsyc.60.4.402
- Miklowitz, D. J., et al. (2007). Psychosocial treatments för bipolar depression: A systematic review. Archives of General Psychiatry, 64(4), 419-426. doi:10.1001/archpsyc.64.4.419
- Sajatovic, M., et al. (2006). Treatment adherence with antipsychotic medications in bipolar disorder. Bipolar Disorders, 8(3), 232-241. doi:10.1111/j.1399-5618.2006.00314.x
- 1177 Vårdguiden. (u.å.). Bipolär sjukdom. Inera. 1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom (läst 2026-09-29).