Lösningsfokuserad terapi

Vad är lösningsfokuserad terapi?

Lösningsfokuserad terapi är en kort, framåtriktad samtalsmetod som utgår från dina egna resurser och mål i stället för att analysera vad som orsakat problemet. Terapeuten frågar vad som redan fungerar, vad som skulle vara annorlunda om problemet var löst, och bygger vidare därifrån.

Metoden utvecklades i Milwaukee, USA, under slutet av 1970-talet och under 1980-talet av bland andra Steve de Shazer och Insoo Kim Berg. Grundtanken var att detaljerad problemanalys sällan är nödvändig för att en förändring ska komma i gång. Energin läggs i stället på att beskriva det önskade läget så konkret att det går att känna igen så fort det börjat hända, även i liten skala.

I Sverige kallas arbetssättet oftare lösningsfokuserat arbetssätt än terapi. Skälet är att det används brett även utanför sjukvården: inom socialtjänst, skola och företagshälsovård arbetar många yrkesgrupper lösningsfokuserat med samtal som stöd och utveckling, utan att det är fråga om behandling.

Så går ett lösningsfokuserat samtal till

Ett lösningsfokuserat samtal följer sällan en fast mall. Det rör sig ändå genom några återkommande moment: vad du vill uppnå, vad som redan fungerar trots problemet, var du befinner dig på en skala just nu, och vad som skulle vara ett litet nästa steg.

Terapeuten ställer sig medvetet nyfiken snarare än utredande, och lägger stor vikt vid att uppmärksamma sådant du redan gör som är bra – även sådant du själv inte tänkt på som en lösning. Ett uppföljande samtal inleds ofta med frågan "vad är bättre sedan sist?" i stället för att gå igenom vad som gått fel.

Formatet är avsiktligt kort. Ofta läggs ingen färdig behandlingsplan i förväg, utan varje samtal avgör om ett till behövs och i så fall vad det ska handla om. Mellan samtalen är "gör mer av det som redan fungerar" en vanligare hemuppgift än en ny färdighet att öva in.

Mirakelfrågan

Mirakelfrågan är terapeutens sätt att få dig att beskriva ett liv utan problemet, konkret nog för att gå att känna igen i vardagen. Den ställs ungefär så här: om ett mirakel hände i natt och problemet var borta när du vaknade i morgon, utan att du visste om att miraklet hänt – vad skulle vara det första du märkte?

Terapeuten gräver sedan vidare efter sinnliga, konkreta detaljer: vad skulle du göra annorlunda redan på morgonen? Vem skulle märka det först, och vad skulle den personen se dig göra i stället? Syftet är att flytta bort från ett abstrakt önskemål som "mindre orolig" till ett observerbart beteende – och därifrån är det ofta lättare att hitta stunder där en bit av det redan händer.

Att formulera precis vad du vill uppnå är för övrigt kärnan i målsättning också. Mirakelfrågan är i grunden bara ett särskilt konkret sätt att göra ett mål greppbart.

Skalfrågor och undantag

En skalfråga ber dig sätta en siffra, oftast 0–10, på var du står just nu i förhållande till målet. Poängen ligger i nästa fråga: vad skulle göra att du klev ett halvt steg uppåt på skalan – inte hela vägen till tio, bara ett halvt steg. Det gör förändringen hanterbar i stället för överväldigande.

Undantagsfrågor letar efter tillfällen då problemet redan är mindre eller frånvarande: när är det bättre, även lite? Vad gjorde du annorlunda just då, och hur fick du till det? Svaren pekar ofta på resurser du redan har men inte sett som lösningar, i stället för att kräva en helt ny färdighet utifrån.

Båda teknikerna går att använda på egen hand, inte bara i terapirummet. De fungerar till exempel bra när du ska väga ett beslut du skjutit upp: sätt en siffra på hur redo du känner dig, och fråga dig själv vad som skulle flytta den ett halvt steg.

Lösningsfokuserad terapi eller coaching?

Skillnaden ligger inte i teknikerna. Mirakelfrågan, skalfrågor och undantagsfrågor är lika centrala i professionell coaching som i lösningsfokuserad terapi – det är samma frågeteknik i grunden. Skillnaden ligger i vem som utför dem och i vilket sammanhang.

Lösningsfokuserad terapi bedrivs av legitimerad eller särskilt utbildad vård- och behandlingspersonal, inom ett uppdrag som innefattar att bedöma och hantera psykisk ohälsa. Lösningsfokuserad coaching använder samma frågor men arbetar med mål, utveckling och vanor hos någon som inte söker behandling – utan diagnos, utan behandlingsansvar och utan anspråk på att bota något.

Gränsen går alltså inte vid tekniken utan vid mandatet. Att en sajt som säljer coaching skriver ut den gränsen själv är ovanligt, men det är precis vad som gäller här: coaching är inte behandling. Vill du hantera ett psykiskt tillstånd, en diagnos eller ett mående som håller i sig är vårdcentralen rätt väg in, inte en coach. Vill du i stället jobba med ett konkret mål eller ett vanemönster – utan att det handlar om behandling – kan lösningsfokuserad coaching vara ett stöd i det. Läs mer om var gränsen går generellt på coaching eller terapi.

Vad passar lösningsfokuserad terapi för?

Metoden passar bäst för avgränsade, konkreta mål: att hantera en specifik situation, bryta ett vanemönster eller ta nästa steg när du redan anar vad du vill men inte hur. Den är vanlig inom familjebehandling, missbruksvård och skolkuratorers arbete, ofta i kombination med andra insatser.

Metoden passar bäst för avgränsade problem och kortare behandlingstider, och forskningsstödet är mer begränsat än för KBT. Lösningsfokuserad terapi är däremot inte förstahandsval vid svår depression, posttraumatisk stress eller tvångssyndrom (OCD) – där finns behandlingar med starkare och mer specifikt stöd, se KBT. Är du osäker på vilken form som passar din situation, se vilken terapi passar mig.

Blanda inte ihop metoden med korttidspsykodynamisk terapi bara för att båda är korta former. Korttids-PDT arbetar med att förstå omedvetna mönster och relationserfarenheter som ligger bakom problemet – lösningsfokuserad terapi går sällan alls in i det förflutna.

Lösningsfokuserad terapi eller KBT?

KBT kartlägger de tankar, känslor och beteenden som håller problemet vid liv och tränar nya sätt att hantera dem. Lösningsfokuserad terapi lägger nästan ingen vikt vid att förstå problemet alls, utan går direkt på vad som redan fungerar och vad nästa steg är.

De två går ofta att kombinera – en skalfråga stör inte en exponeringsövning. Men vid ångestsyndrom, depression av måttlig eller svårare grad och tvångssyndrom är KBT bättre belagd och ofta förstahandsalternativet i vårdens riktlinjer. Se en genomgång av sajtens övriga terapiformer om du vill jämföra fler alternativ.

När du ska söka hjälp

Kontakta vårdcentralen om måendet håller i sig över tid, om du har tankar på att skada dig själv, eller om det du brottas med kräver en bedömning – till exempel misstänkt depression, posttraumatisk stress eller ett tvångssyndrom. Du behöver ingen remiss. Går det inte framåt trots flera samtal med en behandlare, läs om när terapi inte fungerar.

Vill du i stället jobba med ett konkret mål, en vana du vill bryta eller ett beslut du skjutit upp – utan att det handlar om behandling av ett psykiskt tillstånd – kan lösningsfokuserad coaching vara ett sätt att komma vidare. Coaching ersätter aldrig en vårdbedömning eller behandling hos legitimerad personal.