När terapi inte fungerar

Varför fungerar inte min terapi?

Resultat uteblir sällan för att du gör något fel eller är för svår att hjälpa. Vanligare är att metoden inte passar problemet, att mötena är för glesa för att upplägget ska hinna bita, eller att den terapeutiska alliansen aldrig satt sig. Uteblivet resultat säger något om kombinationen av metod, terapeut och tillfälle – inte om dig som person.

Det är ändå lätt att dra slutsatsen att man själv är fel gjord för terapi. Behandlingar som fungerar för de flesta fungerar inte för alla, och det säger ingenting om hur allvarligt ditt mående är eller om en eventuell diagnos stämmer.

Många som upplever att det inte händer något slutar tyst. De ställer inte in nästa tid, de säger inget till terapeuten, och de söker sällan hjälp igen. Det är precis det utfallet den här sidan finns för att förhindra. Att sluta gå är aldrig fel i sig. Men att göra det utan att förstå varför, eller utan att pröva ett alternativ, gör att du riskerar att stå kvar med samma problem.

"Det gör ont för att det fungerar" eller "det leder ingenstans"?

Vissa behandlingar ska kännas jobbiga. Exponering för det du är rädd för och bearbetning av svåra minnen är exempel på det. Obehaget är inte ett tecken på att något gått fel, utan ofta en förutsättning för att något ska hända. Frågan att ställa är därför inte om det gör ont, utan om det rör sig.

Tecken på att det rör sig

• Obehaget är störst i stunden men klingar av snabbare för varje gång
• Du undviker något idag som du undvek förra månaden också – men gör det med mer motstånd, inte mindre
• Du kan peka på något konkret som är annorlunda jämfört med för några veckor sedan, även om det är litet
• Ni justerar upplägget tillsammans när något inte fungerar
• Du går dit med ett obehag som hör till uppgiften, inte ett obehag över att gå dit över huvud taget

Tecken på att det inte gör det

• Månad efter månad utan att du kan säga vad som är annorlunda
• Samtalen känns som att lufta veckan snarare än att arbeta mot något
• Du och terapeuten har aldrig egentligen enats om vad ni försöker uppnå
• Obehaget inför sessionen handlar om meningslöshet, inte om det ni ska öva på
• Du mår sämre över tid utan att det finns en plan för varför, eller hur länge det ska pågå

Vanliga orsaker till utebliven effekt

Några saker återkommer oftare än andra när terapi inte rör sig framåt.

• Fel metod för problemet. KBT och psykodynamisk terapi arbetar mycket olika, och en metod som passar en person med paniksyndrom passar inte självklart någon som bär på en gammal relationsskada. Läs vilken terapi som passar dig om ni aldrig egentligen valt metod tillsammans.
• För få eller för glesa möten. Vissa metoder kräver en viss täthet för att bita – glesa avbokade tider ger sällan den effekten upplägget bygger på.
• Otydligt mål. Om ingen av er kan formulera vad som ska vara annorlunda när ni är klara, blir det svårt att veta om ni är på väg dit.
• En allians som aldrig satt sig. Den terapeutiska alliansen – att du känner tillit och att ni drar åt samma håll – är en av de faktorer som forskningen kopplar till hur väl terapi fungerar.^[1] Sitter den inte kan metoden få mindre betydelse.
• Något underhåller tillståndet vid sidan om. Obehandlad sömnbrist eller alkohol som du använder för att stå ut kan göra att inget annat arbete får fäste, oavsett hur bra metoden är.
• Livssituationen just nu. Pågår en separation, en vårdnadstvist eller en akut ekonomisk kris kan terapin inte tänka bort det – och att förvänta sig framsteg mitt i det kan vara orimligt, inte ett misslyckande.

Att ta upp det med terapeuten

Att säga att det inte känns som att ni kommer vidare är en del av behandlingen, inte ett klagomål. En terapeut som är bra på sitt jobb blir sällan förvånad över frågan – den hör till yrket, och att lyfta den är ofta det som får processen att röra sig igen.

Du behöver inte formulera det perfekt. Använd gärna en av de här, ordagrant:

• "Jag upplever inte att vi kommer vidare – kan vi prata om det?"
• "Det känns som att vi pratar om samma saker utan att komma vidare."
• "Jag vet inte längre vad vi jobbar mot just nu."

En seriös terapeut tar inte illa upp av den typen av ärlighet – tvärtom är den svårare att ge än att ta emot. Beroende på svaret kan hen förklara varför upplägget faktiskt rör sig fast det inte känns så, justera kursen, eller hålla med om att det är dags att pröva något annat.

Byta terapeut eller byta metod?

Om ni tagit upp det och inget ändras, om metoden är fel för problemet, eller om alliansen aldrig satt sig trots flera samtal, är det rimligt att byta. Ett metodbyte kan ske hos samma terapeut om hen är bred nog; ett terapeutbyte är rätt när relationen i sig är problemet. Ibland är svaret varken eller – utan att pausa terapin en tid, särskilt om livssituationen just nu gör att inget arbete får fäste oavsett vem du sitter mitt emot.

I många regioner går det inom vårdvalet att byta mottagning utan att behöva motivera varför – det är ett aktivt val, inte ett kontraktsbrott. En pågående behandling som inte ger effekt bör dessutom följas upp av vården, inte något du förväntas stå ut med tills den tar slut av sig själv. Är du osäker på vad som gäller där du bor, fråga din nuvarande mottagning eller vårdcentralen direkt.

Mät själv i stället för att gissa

Bestäm i förväg vad som ska ha ändrats och till när. Det gör frågan avgörbar i stället för en känsla du väger fram och tillbaka varje vecka.

Ett konkret exempel: går du i exponeringsbehandling mot social ångest kan måttet vara att du om sex veckor ska klara av att äta lunch i personalrummet i stället för vid skrivbordet. Handlar det om sömn kan måttet vara att du sover mer än sex timmar minst fem nätter av sju. Skriv ner måttet, sätt ett datum, och stäm av med dig själv – eller med terapeuten – när dagen kommer. Samma princip som att sätta tydliga mål i vilket annat sammanhang som helst.

Att avsluta ordentligt

Att bara sluta komma är den vanligaste vägen ut, och den sämsta. Säg i stället till din terapeut att du vill avsluta, och varför. Ett kort avslutande samtal ger er båda en chans att sammanfatta vad som faktiskt hänt, vad som är kvar att jobba med, och vart du kan vända dig härnäst. Det gör också att du lämnar med ett avslut i stället för med känslan av att bara ha gett upp.

När du behöver mer än ett terapibyte

Om ditt mående försämras tydligt eller om nya symtom tillkommer räcker det inte att vänta ut nästa session. Får du tankar på att skada dig själv ska du inte heller leta efter en ny terapeut på egen hand. Kontakta vårdcentralen direkt, eller ring 1177 för rådgivning om vart du ska vända dig.

Coaching är inget alternativ till pågående behandling av ett psykiatriskt tillstånd. Läs om skillnaden mellan coaching och terapi om du är osäker på vad som passar dig just nu. Är terapin klar och du vill hålla i det du byggt kan ett kostnadsfritt introsamtal vara ett rimligt nästa steg. Det gäller också om du söker strukturerat stöd med något som ligger vid sidan om själva behandlingen – utan att det ersätter vården du redan går i, eller den du kanske ska söka i stället.