Psykiatrisk utredning

Vad är en psykiatrisk utredning?

En psykiatrisk utredning är en bedömning av hur du mår psykiskt, hur du reglerar känslor och hur du fungerar i relationer och vardag – över tid, inte vid ett enda tillfälle. Den görs av läkare och psykolog tillsammans och används när det finns misstanke om ett personlighetssyndrom eller ett annat psykiatriskt tillstånd som inte i första hand handlar om minne, uppmärksamhet eller andra kognitiva funktioner.

Bedömningen bygger på flera källor tillsammans: din egen berättelse om bakgrund och nuläge, ett eller flera strukturerade samtal, hur du beter dig och uttrycker dig under mötena, och ibland skattningsformulär som kompletterar bilden. Metoderna bakom detta beskrivs mer utförligt i genomgången av psykologisk bedömning.

Syftet är att svara på en avgränsad fråga: stämmer symtombilden med en viss diagnos, hur påverkar den vardagen, och vad behöver hända härnäst. En utredning utesluter samtidigt andra förklaringar – kroppslig sjukdom, läkemedelsbiverkan eller en pågående depressions- eller ångestepisod kan likna eller överlappa ett personlighetssyndrom utan att vara det.

Vad händer på ett bedömningssamtal?

Ett bedömningssamtal är ett strukturerat samtal med en läkare eller psykolog som kartlägger dina symtom, din bakgrund och hur du fungerar i vardagen. Det är utgångspunkten för allt som händer sedan, oavsett om det blir en kort bedömning eller en mer omfattande utredning.

Vanliga teman är vad som fört dig till vården just nu, hur känslor och relationer brukar se ut över tid, sömn, eventuellt bruk av alkohol eller andra substanser, och om du provat någon behandling tidigare. Den som håller i samtalet lägger också märke till hur du uttrycker dig, ditt stämningsläge och hur du reagerar under mötet.

Ett enda samtal räcker sällan för att säga något säkert om ett personlighetssyndrom. Ofta bokas därför fler samtal, ibland med några veckors mellanrum, för att se om mönstret håller i sig över tid och i olika sammanhang.

Hur utreds borderline och andra personlighetssyndrom?

Personlighetssyndrom, som borderline – emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) – utreds sällan med ett enda test. Diagnosen förutsätter att mönstret av känsloreglering, relationer och självbild är genomgripande och stabilt över tid och i flera olika sammanhang, inte något som bara syns i en enda situation eller under en kortare kris.

Därför bygger utredningen på upprepade samtal snarare än en engångsmätning: hur har det sett ut över flera år, inte bara den senaste tiden. Ibland kompletteras bilden med information från någon närstående, med ditt samtycke, eftersom självbilden vid ett personlighetssyndrom kan skilja sig från hur andra upplever samma mönster.

En stor del av arbetet handlar om att skilja borderline från tillstånd som liknar det på ytan – bland annat bipolär sjukdom, komplex PTSD, depression, adhd och autism. Genomgången på sidan om borderline och vad mer det kan vara går igenom de vanligaste avgränsningarna, och kriterierna i sin helhet finns på samma sida.

Vad är en personlighetsbedömning?

En personlighetsbedömning kartlägger hur du vanligen tänker, känner och beter dig över tid och i olika situationer – inte hur du mår just idag. Det är den del av en psykiatrisk utredning som skiljer sig mest från en vanlig hälsobedömning, eftersom personlighet per definition är stabil och därför måste bedömas över en längre period.

En klinisk personlighetsbedömning är inte samma sak som ett personlighetstest du gör själv på nätet. Den bygger på intervju, observation och ibland strukturerade formulär som tolkas av en läkare eller psykolog tillsammans med resten av utredningen – inte ett resultat du får direkt efter att ha svarat på ett antal frågor. Vill du förstå de teoretiska modeller som ligger bakom finns en genomgång i personlighetsteorier.

Psykiatrisk eller neuropsykologisk utredning – vad är skillnaden?

En neuropsykologisk utredning mäter kognitiva funktioner: minne, uppmärksamhet, språk och exekutiva funktioner, med standardiserade test som jämförs mot normgrupper. Den används framför allt vid misstänkt adhd, autism, demens eller hjärnskada – tillstånd där själva tänkandet är det som undersöks.

En psykiatrisk utredning av misstänkt personlighetssyndrom testar sällan kognition alls. Den handlar i stället om känsloreglering, relationsmönster, självbild och stämningsläge, och bygger på samtal och observation snarare än testbatterier. De två kan behöva göras samtidigt om bilden är oklar – adhd och personlighetssyndrom förväxlas ibland eftersom impulsivitet finns vid båda.

En tredje, näraliggande process är den psykologiska utredning som görs i skolan, men den besvarar en annan fråga för en annan målgrupp: varför fungerar inte inlärningen för ett barn, och vilka anpassningar behövs. Söker du utredning som vuxen med frågor om personlighet eller mående är det psykiatrin, inte skolpsykologin, som är rätt väg.

Så går det till i Sverige

Vårdcentralen är den vanliga första kontakten vid psykisk ohälsa i Sverige, oavsett om det senare visar sig handla om en depression, en ångestproblematik eller något som liknar ett personlighetssyndrom. Därifrån skrivs vid behov en remiss vidare till specialistpsykiatrin, som är den nivå där en fullständig psykiatrisk utredning av personlighetssyndrom normalt genomförs.

I flera regioner går det att söka direkt till den psykiatriska öppenvården utan remiss från vårdcentralen, så kallad egenremiss – men rutinerna skiljer sig åt mellan Sveriges regioner, och vissa mottagningar kräver remiss ändå. Vad som gäller där du bor går att kontrollera hos din region eller på 1177.se.

Väntetider och hur utredningen organiseras varierar på samma sätt mellan regionerna. Det gemensamma är att en fullständig utredning av ett personlighetssyndrom sällan görs vid ett enda besök, oavsett var i landet den sker – processen kräver flera kontakter utspridda över tid, av samma skäl som beskrivs ovan.

Vad händer efter utredningen?

Utredningen avslutas med en återkoppling, ett samtal där resultatet gås igenom tillsammans med dig. Du får veta vad bedömningen kommit fram till, vad den innebär i praktiken och vad som händer härnäst. Det skriftliga resultatet sammanfattas i ett utlåtande som blir en del av din journal.

Ett möjligt utfall är en diagnos, som i sin tur ger tillgång till behandling anpassad efter tillståndet – vid borderline oftast DBT eller annan strukturerad behandling. Ett annat möjligt utfall är att kriterierna för ett personlighetssyndrom inte är uppfyllda, men att utredningen ändå gett en tydligare bild av vad som faktiskt pågår och vilken hjälp som passar bättre.

När bör jag söka hjälp?

Sök kontakt med vårdcentralen om du känner igen dig i ett mönster som håller i sig: känslor som svänger snabbt och kraftigt, relationer som växlar mellan intensiv närhet och konflikt, en osäker bild av vem du är, eller impulser att skada dig själv. Detsamma gäller om en närstående är orolig för dig på det sättet.

Läs gärna igenom sidan om borderline om du vill se hela symtombilden innan du tar kontakt – men vänta inte på att känna igen allt. Vårdcentralen kan hjälpa dig vidare även om du bara vet att något inte stämmer.

Coaching är inte en utredning och kan inte ersätta den. Går du redan igenom en utredning eller väntar på en, kan ett samtal om det som ligger runtomkring – vardagen, relationerna, hur du hanterar väntan – vara ett stöd vid sidan av, aldrig i stället för vården.