Den Kliniska Intervjun

Vad är en klinisk intervju?

En klinisk intervju är ett strukturerat samtal där en behandlare samlar in den information som en bedömning eller utredning bygger på – vad problemet är, hur det uppstod, vad som gör det bättre eller sämre, och vilken livssituation personen befinner sig i. Till skillnad från ett vardagssamtal följer den ett syfte och en riktning, även när den upplevs som fritt flytande.^[1]

Intervjun är sällan bara datainsamling. Det första mötet är också starten på en relation, och hur frågorna ställs påverkar hur mycket personen vågar berätta. Ett gott samarbetsklimat – en arbetsallians – gör informationen mer tillförlitlig och lägger grunden för det fortsatta arbetet, oavsett om det leder vidare till utredning, behandling eller coaching.

Kliniska intervjuer av det slag som beskrivs på den här sidan – med diagnostik, riskbedömning och mental statusundersökning – genomförs av legitimerad vårdpersonal inom hälso- och sjukvården, till exempel psykologer och psykiatriker. Ett coachsamtal bygger på liknande samtalsprinciper (öppna frågor, lyssnande, struktur), men är inte en klinisk intervju och syftar inte till diagnos eller behandling.

Vad täcker intervjun?

En fullständig klinisk intervju täcker vanligtvis:^[4]

1. Aktuella besvär

• Vad för dig hit idag?
• Hur yttrar sig problemet? (tankar, känslor, beteenden, kropp)
• Hur länge har det pågått?
• Hur ofta? Hur svårt?
• Vad utlöste det? Vad förvärrar/lindrar?
• Hur påverkar det vardagen?

2. Anamnes (historia)

• Tidigare psykisk ohälsa: Episoder, behandlingar, inläggningar
• Somatisk hälsa: Sjukdomar, mediciner, skalltrauma
• Substansbruk: Alkohol, droger, läkemedel
• Uppväxt: Familj, anknytning, trauma, skolgång
• Utbildning/arbete: Funktion, problem
• Relationer: Partner, familj, socialt nätverk
• Familjeanamnes: Psykisk ohälsa i familjen

3. Riskbedömning

• Suicidtankar? Planer? Tidigare försök?
• Självskadebeteende?
• Våldsrisk mot andra?
• Allvarlig försummelse av sig själv?

Mental Status Examination (MSE)

Under intervjun observerar psykologen klientens psykiska status – en "psykiatrisk statusundersökning":^[5]

Intervjuteknik

Skickliga intervjuare behärskar olika tekniker:

• Öppna frågor: "Berätta mer om det" – ger rik information
• Slutna frågor: "Har du svårt att sova?" – specificerar
• Reflektioner: Spegla tillbaka vad klienten säger
• Summeringar: Sammanfatta för att bekräfta förståelse
• Tystnad: Ge utrymme att tänka och formulera sig
• Sokratiska frågor: Utforskande, ej ledande
• Validering: Bekräfta att upplevelsen är begriplig

Balansera struktur och relation

En utmaning är att samla nödvändig information utan att intervjun blir ett förhör. Den skickliga intervjuaren:

• Börjar öppet, smalnar av successivt
• Förklarar syftet med frågor
• Anpassar tempo efter klienten
• Visar empati och respekt genomgående
• Lyssnar mer än pratar

Strukturerade diagnostiska intervjuer

Tre grader av struktur

Kliniska intervjuer brukar delas in efter hur styrda de är:

• Ostrukturerad: Inga fasta frågor eller ordningsföljd – intervjuaren följer samtalet dit det leder. Störst flexibilitet, men resultatet beror mycket på vem som frågar.
• Semistrukturerad: En uppsättning kärnfrågor som alltid ställs, men intervjuaren kan följa upp fritt och ändra ordning. Den vanligaste formen i klinisk vardagspraktik.
• Strukturerad: Fasta frågor i fast ordning, ofta med fasta svarsalternativ och en algoritm som avgör diagnos. Minst utrymme att anpassa sig efter individen.

Skillnaden handlar i grunden om en avvägning mellan reliabilitet och flexibilitet. Ju mer styrd intervjun är, desto mer lika blir förutsättningarna mellan olika intervjuare och desto högre interbedömarreliabilitet (att två bedömare kommer fram till samma resultat). Priset är att en strukturerad intervju har svårare att fånga det som inte ryms i de fördefinierade frågorna.

Strukturerade instrument

För forskningsändamål eller när hög precision behövs finns strukturerade instrument:

• SCID-5: Structured Clinical Interview for DSM-5^[2]
• MINI: Mini International Neuropsychiatric Interview
• ADIS: Anxiety Disorder Interview Schedule
• K-SADS: Kiddie Schedule for Affective Disorders (barn)

Dessa har standardiserade frågor, algoritmer för diagnos och ger hög interbedömarreliabilitet.

I klinisk vardag är den semistrukturerade formen vanligast: den ger jämförbarhet på de punkter som måste täckas, samtidigt som den lämnar utrymme att följa upp det som är specifikt för just den personen. Helt strukturerade instrument används oftare i forskning eller när flera bedömare behöver komma fram till samma slutsats oberoende av varandra.

Utmaningar i intervjun

• Ångest: Klienten är nervös, har svårt att formulera sig
• Misstro: Klienten litar inte på systemet
• Minimering: Tonar ner symtom (vanligt vid substansmissbruk)
• Simulering: Överdriver för sekundär vinst
• Dissimulering: Döljer symtom (t.ex. vid tvångsvård)
• Psykos: Desorganiserat tänkande, svårt att följa
• Språk/kultur: Tolkbehov, kulturella uttryckssätt
• Barn: Kräver anpassade metoder, föräldrainfo

Felkällor i bedömningen

Intervjun är inte bara påverkad av klienten – intervjuaren är också en felkälla, och det är en del av yrkeskunskapen att känna till hur:

• Bekräftelsebias: En tidig hypotes om vad problemet är styr vilka frågor som ställs, så att information som stödjer hypotesen fångas upp medan motsägande information lätt förbises.
• Primäreffekter: Det som sägs tidigt i intervjun väger tyngre i helhetsbedömningen än det som kommer senare, oavsett hur relevant det faktiskt är.
• Intervjuarvariation: Två intervjuare som talar med samma person kan komma fram till olika slutsatser beroende på vilka följdfrågor de ställer och hur de tolkar svaren – ett av skälen till att strukturerade format finns.
• Kulturella missförstånd: Symtom och nöduttryck ser olika ut i olika kulturer, och det som tolkas som avvikande kan vara en normal uttrycksform i klientens sammanhang.

Medvetenhet om dessa mekanismer är en del av varför strukturerade och semistrukturerade format föredras när precision är viktig, och varför handledning och dokumentation av resonemang är centrala inslag i klinisk verksamhet.

Efter intervjun

Informationen från intervjun integreras med andra källor:

• Psykologiska test
• Självskattningsformulär
• Journaler från tidigare vård
• Kollatoral information (anhöriga, med samtycke)

Allt sammanställs i en fallkonceptualisering och dokumenteras i journal. Se psykologisk utredning för hur intervjun passar in i en fullständig utredning.

Intervjun är inte samma sak som psykologisk testning. Testning använder standardiserade instrument som jämför en persons resultat mot en normgrupp, medan intervjun ger det sammanhang – historia, kontext, egna ord – som gör testresultaten begripliga. De två kompletterar varandra snarare än att ersätta varandra.