Dermatillomani i korthet

  • Definition: Tvångsmässig hudplockning som orsakar hudskador[1]
  • Prevalens: cirka 2 % (aktuell) och 3 % (livstid) av befolkningen, vanligare hos kvinnor[2]
  • OCD-spektrum: Klassificeras under "Body-Focused Repetitive Behaviors" (BFRBs)[3]
  • Behandling: HRT (Habit Reversal Training) och KBT har prövats[4]
  • Prognos: många uppnår symtomlindring, men underlaget för att en specifik metod är överlägsen andra är begränsat[4]

Vad är dermatillomani?

Dermatillomani, ibland stavat dermatillomania och på engelska skin picking disorder eller excoriation disorder, är ett tillstånd där man återkommande plockar på sin egen hud så att det ger hudskador. Det är inte en ovana eller brist på vilja. Det närliggande tillståndet där man i stället drar ut hår heter trichotillomani.

Dermatillomani (också kallad "pathological skin picking") är ett tillstånd där en person repetitivt plockar på sin hud, vilket leder till märkbara hudskador såsom sår, blödningar, infektioner, ärr eller missfärgning.[1] Det skiljer sig från normal skrapning eller plockning genom att det är:

Tvångsmässig & repetitiv

  • Ofta mycket svårt att sluta
  • Ofta automatisk eller semi-medveten
  • Utförs flera gånger dagligen
  • Tar ofta 15 min - flera timmar

Triggrar & motiv

  • Ofta utlöst av stress eller ångest
  • Kan ge tillfällig emotionell lättnad
  • Ibland helt automatisk/omedveten
  • Stärks av fokusering på huddetaljer

Dermatillomani klassificeras under Excoriation (Skin-Picking) Disorder i DSM-5 och är en del av gruppen "Body-Focused Repetitive Behaviors" (BFRBs) tillsammans med trichotillomania (hårupryckning) och nail biting.[3] Det ligger på OCD-spektrumet men skiljer sig från klassisk OCD då tvångstankarna ofta är mindre framträdande än tvångsbeteendet.

Dermatillomani är sällan en vana som går att sluta med enbart viljestyrka. Det är ett psykiskt tillstånd som ofta behöver specifik behandling.

Hudplockningscykeln

  1. Trigger: Stress, ångest, eller bara fokusering
  2. Impuls: Ett starkt sug att plocka eller skrapa
  3. Plockning: Börjar plocka, ofta automatiskt
  4. Lättnad: Tillfällig emotionell eller sensorisk lättnad
  5. Medvetenhet: Inser skador/smärta (ofta först efter)
  6. Skam & oro: Minskar sedan dock och börjar om

Kriterier för dermatillomani enligt DSM-5

DSM-5 har fem kriterier för dermatillomani, A–E, och alla fem ska vara uppfyllda. Kärnan är återkommande hudplockning som ger hudskador, upprepade försök att sluta och ett lidande eller en funktionsnedsättning som följer av det. Diagnosen heter Excoriation (Skin-Picking) Disorder i DSM-5.[1]

DSM-5:s fem kriterier

  1. Man plockar återkommande på sin hud, och det leder till hudskador.
  2. Man har försökt minska eller sluta plocka, flera gånger, utan att lyckas.
  3. Plockningen orsakar lidande eller försämrar förmågan att fungera socialt, i arbetet eller i andra viktiga delar av livet.
  4. Plockningen beror inte på effekterna av en substans, till exempel kokain, eller på en kroppslig sjukdom, till exempel skabb.
  5. Plockningen förklaras inte bättre av ett annat psykiskt tillstånd, till exempel vanföreställningar eller taktila hallucinationer vid psykos, upptagenhet av ett upplevt utseendefel vid kroppsdysmorfism, eller självskadebeteende.

Alla fem kriterier ska stämma. En bedömning av om de gör det görs av legitimerad vårdpersonal, inte av en sida som den här.

Svårighetsgrad

DSM-5 har ingen formell svårighetsgradering för diagnosen. Indelningen nedan är en klinisk beskrivning som används i vården för att resonera om omfattning, inte ett diagnostiskt kriterium.

Mild: Sparsamma hudskador, minimal påverkan på funktion.
Måttlig: Flera områden med skador, begränsning i aktiviteter.
Allvarlig: Omfattande hudskador, markant funktionsnedsättning, potentiella infektioner.

Symtom vid dermatillomani – fingrar, ansikte, hårbotten

Det tydligaste symtomet är återkommande hudplockning som ger sår, blödning, krustor eller ärr. Plockningen sitter ofta i ansiktet, men också på armar, ben och bröst, och även fingrar och hårbotten kan drabbas. Många känner skam och döljer skadorna.

Fysiska symtom

Sår & blödning

Öppna sår från intensiv plockning, blödande eller ömma områden.

Infektioner

Infekterade hudområden från mikroskopiska sår.

Ärr & missfärgning

Märken som kan bli bestående efter upprepade skador.

Krustor & knölar

Sårskorpor bildas och plockas sedan av igen.

Favoritplatser

Ofta ansiktet, armarna, benen eller bröstet.

Blödningar & exudat

Serum eller blod från öppna sår.

Psykologiska & beteendemässiga symtom

Tvångsmässig fokusering

Ständig uppmärksamhet på huddetaljer, ojämnheter eller "imperfektioner". Ofta otillfredsställd även efter plockning.

Automatisk plockning

Ofta startar plockningen utan medveten tanke - medan man arbetar, läser eller tittar på TV.

Skam & skuld

Intensiv känsla av skam över hudskador, ofta dold under kläder eller makeup. Undvikande av sociala situationer.

Stress & ångest-triggers

Plockningen ökar ofta under stress, ångest eller tristess. Kan fungera som avledning eller emotionell reglering.

Avvikelse & isolering

Undviker att visa sig på grund av hudskador. Påverkar socialt liv, arbete och relationer.

Sökning av perfektion

Ofta driven av önskan att "fixa" eller "perfektionera" huden, men det motsatta resultatet uppnås.

Kognitiva mönster vid dermatillomani

Personer med dermatillomani har ofta kognitiva förvrängningar såsom: hypervigilans för huddetaljer, perfektionism, intolerans för onöggrannhet, och övertro på betydelsen av hudens utseende.

Vad orsakar dermatillomani?

Det finns ingen enskild känd orsak som förklarar alla fall. Plockningen ökar ofta under stress, ångest eller tristess och kan fungera som avledning eller som ett sätt att reglera känslor.

Flera faktorer hänger ofta ihop med beteendet: ständig uppmärksamhet på huddetaljer och ojämnheter, perfektionism, och att plockningen ger tillfällig lättnad, vilket gör att den lätt upprepas (se hudplockningscykeln). Plockningen kan ske automatiskt, utan att man märker det. Vilka situationer som utlöser den skiljer sig från person till person. Dermatillomani förekommer ofta tillsammans med depression och ångest (se samsjuklighet).

Dermatillomani på OCD-spektrumet

Dermatillomani klassificeras under "Obsessive-Compulsive and Related Disorders" i DSM-5, tillsammans med OCD, trichotillomania (hårupryckning), och kroppsdysmorfism (body dysmorphic disorder).[1] Det har flera drag gemensamt med klassisk OCD:

Likheter med OCD

  • Tvångsmässiga beteenden
  • Svårt att sluta trots vilja
  • Ofta stress/ångest-relaterat
  • Ritualiserande mönster
  • Samma behandlingar effektiva

Skillnader från OCD

  • Mindre framträdande tvångstankar
  • Mer automatisk/semi-medveten
  • Sensorisk/taktil trigger ofta viktig
  • Perfektionism/utseende-fokus central
  • Positiv förstärkning från plockning

Samsjuklighet

Dermatillomani förekommer ofta tillsammans med depression (ca 53%), generaliserat ångestsyndrom (ca 63%), paniksyndrom (ca 28%), OCD, och trichotillomania.[2]

Dermatillomani och ADHD

Man kan ha dermatillomani och ADHD samtidigt, men den här sidan har inget underlag för hur ofta de förekommer ihop. Samsjuklighet med andra tillstånd förekommer vid dermatillomani, till exempel depression, ångest och OCD.

Misstänker du ADHD vid sidan av hudplockningen kan du ta upp båda frågorna vid en vårdbedömning, så att varje tillstånd utreds för sig. Läs mer om ADHD.

Behandling av dermatillomani – HRT och KBT

Behandling kan ge lindring för många. En av de metoder som prövats är HRT (Habit Reversal Training), ofta kombinerat med komplementär beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi.[4] En systematisk översikt och metaanalys visar en stor sammantagen behandlingseffekt för psykiatriska behandlingar mot dermatillomani, även om underlaget ännu inte tydligt visar att en specifik metod är bättre än en annan.[4]

Studerad metod

HRT – Habit Reversal Training

HRT utvecklades ursprungligen 1973 som en generell metod mot nervösa vanor och tics, och har senare anpassats specifikt för BFRB:er.[5] Den fokuserar på att identifiera triggers, tidiga tecken, och ersätta hudplockningen med konkurrerande beteenden (t.ex. knyta händerna, sitta på händerna, handskar, fidget toys).

Komplementär beteendeterapi (ComB)

Fokuserar på miljömodifikation (t.ex. speglar, belysning, tillgång till "plockningsmål"), motivation, och att bygga in alternativa aktiviteter.

KBT för dermatillomani

Kognitiv beteendeterapi adresserar underliggande stress, ångest, perfektionism och negativa tankar om utseende. Ofta kombinerad med HRT.

Läkemedel

SSRI eller andra psykofarmaka kan hjälpa om det finns samsjuklighet med depression/ångest, men är inte primär behandling för själva plockningen.

Praktiska HRT-strategier

Trigger-identifiering & hantering

Steg 1: Identifiera dina viktigaste triggers (stress, tristess, speglar, tråkigt, tidpunkter på dagen).
Steg 2: Undvik eller hantera triggerna när möjligt (ta bort speglar, sätt in avslappningsaktiviteter, stresshantering).
Steg 3: Använd konkurrerande beteenden ("competing responses") som upptar händerna vid plockningstendenser.

Competing responses (konkurrerande beteenden)

  • Knyta händerna fast i 3+ minuter när suget kommer
  • Sitta på händerna eller sätta på handskar
  • Använd fidgetleksaker eller andra föremål att känna på
  • Hålla en stressboll eller theraboll
  • Gå och gör något helt annat (promenad, musik, konversation)
  • Kallt vatten över händerna som sinnesintryck

Miljömodifikation

Ta bort speglar från problemområden eller täck dem. Reducera belysningen (huddetaljer är mindre synliga). Håll händerna sysselsatta. Andra rutiner för högrisk-tider (tv-tittande, datortid). Minska tillgången till "triggerobjekt".

Självhjälp vid dermatillomani

Det du kan göra själv är att lära dig känna igen vad som utlöser plockningen och att göra det svårare för händerna att nå huden. Det är samma strategier som beskrivs under behandlingen ovan, och de ersätter inte professionell hjälp.

  • Känn igen utlösarna: stress, tristess, speglar och vissa tider på dagen.
  • Hinder för händerna: handskar, att sitta på händerna eller något annat att hålla i.
  • Ändra miljön: täck speglar och dämpa belysningen där du brukar plocka.
  • Möt skammen vänligt: läs om självmedkänsla, känsloreglering och stresshantering.

När ska man söka hjälp vid dermatillomani?

Sök hjälp när plockningen ger sår, infektioner eller ärr, när du försökt sluta utan att lyckas, eller när skam och undvikande börjar styra vardagen. Första steget är vårdcentralen, och 1177 ger rådgivning. Du behöver inte vänta tills det blivit allvarligt.

En vårdbedömning kan också utesluta att hudplockningen har en kroppslig orsak och bedöma om det finns andra tillstånd vid sidan av. Drar du även ut hår, läs om trichotillomani.

Vad mer kan det vara?

Flera tillstånd kan ge liknande symtom. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.

Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.

Faktagranskat av
Fil. mag. i psykologi
Senast granskat: april 2026 · Uppdaterad: oktober 2026

Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.

Ämnen: OCD och tvångssyndrom

Vetenskapliga Referenser

  1. American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed., text rev.). Excoriation (Skin-Picking) Disorder, i kapitlet Obsessive-Compulsive and Related Disorders. Washington, DC: APA.
  2. Grant, J. E., & Chamberlain, S. R. (2020). Prevalence of skin picking (excoriation) disorder. Journal of Psychiatric Research, 130, 57-60. doi:10.1016/j.jpsychires.2020.06.033
  3. Snorrason, I., Belleau, E. L., & Woods, D. W. (2012). How related are hair pulling disorder (trichotillomania) and skin picking disorder? A review of evidence for comorbidity, similarities and shared etiology. Clinical Psychology Review, 32(7), 618-629. doi:10.1016/j.cpr.2012.05.008
  4. Selles, R. R., McGuire, J. F., Small, B. J., & Storch, E. A. (2016). A systematic review and meta-analysis of psychiatric treatments for excoriation (skin-picking) disorder. General Hospital Psychiatry, 41, 29-37. doi:10.1016/j.genhosppsych.2016.04.001
  5. Azrin, N. H., & Nunn, R. G. (1973). Habit-reversal: A method of eliminating nervous habits and tics. Behaviour Research and Therapy, 11(4), 619-628. doi:10.1016/0005-7967(73)90119-8