Trichotillomani i korthet
- Klassificering: Tvångsrelaterad störning (DSM-5, Obsessive-Compulsive and Related Disorders)[1]
- Prevalens: cirka 0,6 % med strikta diagnoskriterier, betydligt högre (1,5–3,4 %) vid bredare kriterier för synligt håravfall, uppmätt hos collegestudenter[2]
- Könsskillnad: betydligt vanligare hos kvinnor än män i kliniska urval[3]
- Behandling: HRT (Habit Reversal Training) och KBT är de behandlingar som har bäst forskningsstöd[4]
- Framgång: många uppnår en tydlig minskning av håruppryckningen, men studier visar blandade resultat och fullständig symtomfrihet är mindre vanlig[5]
Vad är trichotillomani?
Trichotillomani (ibland stavat trikotillomani, på engelska hair pulling disorder) är en tvångsrelaterad störning där man återkommande drar ut sitt eget hår, så att håret blir märkbart glesare eller kalt.[1] I ICD-10 har tillståndet koden F63.3.
Det är inte en skönhetsfråga eller viljebrist – det är en verklig psykiatrisk störning med neurobiologiska rötter.
Störningen liknar OCD genom att den innebär tvångsmässiga beteenden, men medan OCD är driven av påträngande tankar och ångest, kan trichotillomani ofta föregås av spänning eller stress och följas av tillfällig lättnad eller till och med njutning (gratifikation).[6]
"Trichotillomani är inte något man kan eller bör 'bara sluta' med. Det är en automatisk cykel av spänning, handling och lättnad som kräver professionell hjälp att bryta."
Två uttryck av trichotillomani
Medveten / Fokuserad
Personen är helt eller delvis medveten om att de drar i håret. Ofta sker det när de är spända, frustrerade eller oroade. Kan göras medvetet för att minska spänning.
Automatisk / Omedveten
Håruppryckningen sker mer eller mindre automatiskt, ofta under fokuserad uppmärksamhet på något annat (läsning, TV, telefonsamtal). Personen kan märka det först när håret redan är draget.
De flesta personer med trichotillomani uppvisar både uttryck, även om ett kan dominera.[6]
Kriterier för trichotillomani enligt DSM-5
DSM-5 har fem kriterier för trichotillomani, A–E, och alla fem ska vara uppfyllda. Kärnan är återkommande håruppryckning som ger håravfall, upprepade försök att sluta och ett lidande eller en funktionsnedsättning som följer av det.[1]
DSM-5:s fem kriterier
- Man drar återkommande ut sitt eget hår, och det leder till håravfall.
- Man har försökt minska eller sluta dra ut håret, flera gånger, utan att lyckas.
- Håruppryckningen orsakar lidande eller försämrar förmågan att fungera socialt, i arbetet eller i andra viktiga delar av livet.
- Håravfallet beror inte på ett annat medicinskt tillstånd, till exempel en hudsjukdom.
- Håruppryckningen förklaras inte bättre av ett annat psykiskt tillstånd, till exempel tvångstankar vid OCD eller försök att åtgärda en upplevd brist i utseendet vid kroppsdysmorfism.
Alla fem kriterier ska stämma. En bedömning av om de gör det görs av legitimerad vårdpersonal, inte av en sida som den här.
Symtom vid trichotillomani
Det tydligaste symtomet är återkommande håruppryckning som ger glesare hår eller kala fläckar. Håret dras oftast från hårbotten, men även ögonbryn, ögonfransar och kroppshår kan drabbas. Många känner skam och drar sig undan sociala sammanhang.
Fysiska symtom
Märkbar hårlöshet
Synliga kala fläckar eller tunnare hårväxt på huvudet eller andra områden.
Skador på hårbotten
Inflammation, blåmärken, eller skador på hårbotten från upprepat dragande.
Håruppryckning från flera områden
Kan ske från huvudet, ögonbryn, ögonfransar, kroppshår eller andra områden.
Ritualistiska beteenden
Kan säga att de väljer "rätt hår", eller undersöker håret efter det dragits.
Letar efter hår och leker med det
Ofta följt av att rulla håret mellan fingrarna.
Hudskador från rivning
Ibland förknippat med petande på huden för att få fram håren.
Psykologiska och sociala symtom
- Ångest och stress före dragningen: Många rapporterar spänning eller ångest innan eller under håruppryckningen.
- Skam och känsla av att tappa kontrollen: Djup skam över utseendet och känsla av att inte kunna kontrollera sitt eget beteende.
- Isolering: Undvikande av sociala situationer, särskilt där hårbotten eller hårlösheten syns.
- Depression: Depressionssymtom är vanligare bland dem med ett mer "fokuserat" (medvetet) hårryckningsmönster och högre symtomsvårighetsgrad.[6]
- Låg självkänsla: Negativ självbild och kritisk självvärdering.
- Relationsproblem: Svårigheter att upprätthålla nära relationer på grund av skam.
Vad orsakar trichotillomani?
Det finns ingen enskild känd orsak som förklarar alla fall. Det som beskrivs är snarare en cykel som håller beteendet igång: spänning eller stress, håruppryckning och därefter lättnad. Den här sidan beskriver störningen som neurobiologiskt grundad.
Håruppryckningen kan ske medvetet, för att minska spänning, eller automatiskt medan uppmärksamheten är någon annanstans, till exempel under läsning eller ett telefonsamtal. Lättnaden efteråt, eller i vissa fall en känsla av belöning, hör till cykeln. Därför handlar behandlingen om att bryta mönstret, inte om att skärpa sig.
Stress och starka känslor nämns ofta som utlösare, men de är inte hela förklaringen. Vilka situationer som utlöser håruppryckningen skiljer sig från person till person, och det är något man kartlägger i behandlingen.
Trichotillomani och OCD-spektrum
Trichotillomani klassificeras nu under "Obsessive-Compulsive and Related Disorders" i DSM-5, vilket betyder att det ingår i ett spektrum av tvångsrelaterade tillstånd tillsammans med OCD, excoriations disorder (skin-picking), och body dysmorphic disorder.[1][7]
Likheter med OCD
- Båda är tvångsmässiga tillstånd med upprepade beteenden
- Båda kan innebära spänning före beteendet och lättnad efter
- Båda kan resultera i signifikant distress och funktionsnedsättning
- Båda behandlas med KBT-baserade metoder
Skillnader från OCD
OCD
- Driven av påträngande tvångstankar
- Tvångshandlingar utförda för att minska ångest
- Ofta höga nivåer av ångest före ritualen
- Ritualer upplevs som nödvändiga för att förhindra något dåligt
Trichotillomani
- Kan föregås av spänning eller affekt, inte nödvändigtvis tankar
- Kan ge både lättnad från obehag och en känsla av belöning
- Ofta automatisk och omedveten
- Inte alltid förenad med specifika tankar om konsekvenser
Många personer har både trichotillomani och OCD-symtom. Samsjuklighet är vanligt vid trichotillomani.[7]
Trichotillomani och ADHD
Man kan ha trichotillomani och ADHD samtidigt, men den här sidan har inget underlag för hur ofta de förekommer ihop. Samsjuklighet med andra tillstånd förekommer vid trichotillomani, till exempel OCD, ångest och depression.
Misstänker du ADHD vid sidan av håruppryckningen kan du ta upp båda frågorna vid en vårdbedömning, så att varje tillstånd utreds för sig. Läs mer om ADHD.
Behandling av trichotillomani – HRT (vanomvändningsträning)
Den mest använda psykologiska behandlingen är HRT, Habit Reversal Training (vanomvändningsträning), ofta som del av KBT. Man lär sig känna igen när impulsen kommer och ersätta håruppryckningen med ett beteende som inte går att göra samtidigt. ACT och i vissa fall SSRI-läkemedel används också.
Trichotillomani går att behandla. De mest evidensbaserade metoderna fokuserar på att identifiera och ändra beteendemönstren.[4]
HRT – Habit Reversal Training
HRT är en av de mest studerade behandlingarna för trichotillomani.[4][8]
Det handlar om att:
1. Medvetenhet: Identifiera utlösare och mönster för håruppryckningen
2. Konkurrerande respons: Ersätta håruppryckningen med ett oförenligt beteende (t.ex. knäppa händer, trycka i en boll)
3. Motivation: Att förstå konsekvenserna och fördelar med att sluta
4. Övning: Kontinuerlig tillämpning av tekniken.[4]
KBT för trichotillomani
Kognitiv beteendeterapi kombinerar HRT med andra tekniker. Du lär dig identifiera och förändra tankar som föregår håruppryckningen, och utvecklar copingstrategier för stress och ångest.[4]
Acceptance and Commitment Therapy (ACT)
ACT fokuserar på att acceptera håruppryckningsimpulsen utan att agera på den, och att leva enligt dina värderingar istället.[8] Kan vara till hjälp oavsett om håruppryckningen upplevs som automatisk eller mer medveten, eftersom metoden riktar in sig på relationen till impulsen snarare än på att enbart byta ut beteendet.
Läkemedel
SSRI (selektiv serotoninåterupptagningshämmare) kan hjälpa, särskilt om det finns samsjuklighet med ångest eller depression. Effekten är ofta mindre än för OCD och fungerar bäst i kombination med psykologisk behandling.
Praktisk vägledning för Habit Reversal Training
Steg 1 – Medvetenhet: Logga när, var och under vilka omständigheter du drar i håret. Vilka känslor eller situationer föregår det? Är det automatiskt eller medvetet?
Steg 2 – Identifiera en motsatt respons: Välj något oförenligt med håruppryckning. Det kan vara: knäppa händerna, trycka i en stressball, klia på armen istället, skriva, måla, eller någon annan aktivitet som kräver dina händer.
Steg 3 – Implementera: När du märker impulsen, implementera omedelbart. Håll det i minst 1 minut. Målet är att ersätta håruppryckningen med den konkurrerande responsen.
Steg 4 – Miljömodifikation: Reducera triggers: håll naglarna korta, bär handskar, håll händerna sysselsatta, undvik situationer som triggar håruppryckning.
Miljömodifikationer och självhjälp
Håll händerna sysselsatta
Stressball, fidget spinner, handarbete, pussel eller någon annan aktivitet.
Minska exponering för hårbotten
Mössor, kepsar, eller håruppsättningar som gör det svårare att nå håret.
Nagelvård
Håll naglarna mycket korta för att göra det mindre möjligt att dra.
Handskar
Bär handskar hemma, särskilt under perioder när impulsen är stark.
Stresshantering
Motion, mindfulness, yoga och avslappningstekniker minskar spänning.
Sök socialt stöd
Berätta för personer du litar på. Isolering förvärrar problemet.
Trichotillomani hos barn
Trichotillomani kan förekomma även hos barn och tonåringar. Sidan anger ingen åldersgräns och har inget eget underlag om hur vanligt det är hos barn. ACT mot trichotillomani har studerats både hos vuxna och hos ungdomar. Vilken behandling som passar ett barn avgör vården.
Som förälder kan du börja med att kartlägga när håruppryckningen sker, utan att skälla eller bestraffa. Det är inte viljebrist. Ta kontakt med vårdcentralen eller elevhälsan om barnet har tydligt håravfall, försöker sluta men inte klarar det eller verkar må dåligt av det.
När ska man söka hjälp vid trichotillomani?
Sök hjälp när håruppryckningen ger synligt håravfall, när du försökt sluta utan att lyckas, eller när skam och undvikande börjar styra vardagen. Första steget är vårdcentralen, och 1177 ger rådgivning. Du behöver inte vänta tills det blivit allvarligt.
En vårdbedömning kan också utesluta att håravfallet har en medicinsk orsak, till exempel en hudsjukdom, och bedöma om det finns andra tillstånd vid sidan av. Plockar du även i huden, läs om dermatillomani, som ofta nämns tillsammans med trichotillomani. Vid mycket skam kan självmedkänsla och stresshantering vara ett stöd vid sidan av behandlingen, inte i stället för den.
Vad mer kan det vara?
Flera tillstånd kan ge liknande symtom. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.
OCD
Hör till samma grupp av tvångsrelaterade tillstånd. Vid OCD drivs beteendet av påträngande tvångstankar, vilket inte alltid gäller vid trichotillomani.
PsykiskDermatillomani
Hudplockning hör till samma grupp av tvångsrelaterade tillstånd.
PsykiskKroppsdysmorfism
Hör till samma grupp av tvångsrelaterade tillstånd.
Medicinsk orsak till hårbortfall
Hårbortfall kan bero på en hudsjukdom eller annat medicinskt tillstånd, till exempel alopecia areata. Det bedöms av vårdpersonal.
Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga Referenser
- American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed., text rev.). Trichotillomania (Hair-Pulling Disorder), i kapitlet Obsessive-Compulsive and Related Disorders. Washington, DC: APA.
- Christenson, G. A., Pyle, R. L., & Mitchell, J. E. (1991). Estimated lifetime prevalence of trichotillomania in college students. Journal of Clinical Psychiatry, 52(10), 415-417.
- Christenson, G. A., Mackenzie, T. B., & Mitchell, J. E. (1991). Characteristics of 60 adult chronic hair pullers. American Journal of Psychiatry, 148(3), 365-370. doi:10.1176/ajp.148.3.365
- Woods, D. W., Wetterneck, C. T., & Flessner, C. A. (2006). A controlled evaluation of acceptance and commitment therapy plus habit reversal for trichotillomania. Behaviour Research and Therapy, 44(5), 639-656. doi:10.1016/j.brat.2005.05.006
- Diefenbach, G. J., Tolin, D. F., Hannan, S., Maltby, N., & Crocetto, J. (2006). Group treatment for trichotillomania: Behavior therapy versus supportive therapy. Behavior Therapy, 37(4), 353-363. doi:10.1016/j.beth.2006.01.006
- Flessner, C. A., Conelea, C. A., Woods, D. W., Franklin, M. E., Keuthen, N. J., & Cashin, S. E. (2008). Styles of pulling in trichotillomania: Exploring differences in symptom severity, phenomenology, and functional impact. Behaviour Research and Therapy, 46(3), 345-357. doi:10.1016/j.brat.2007.12.009
- Snorrason, I., Belleau, E. L., & Woods, D. W. (2012). How related are hair pulling disorder (trichotillomania) and skin picking disorder? A review of evidence for comorbidity, similarities and shared etiology. Clinical Psychology Review, 32(7), 618-629. doi:10.1016/j.cpr.2012.05.008
- Lee, E. B., Homan, K. J., Morrison, K. L., Ong, C. W., Levin, M. E., & Twohig, M. P. (2020). Acceptance and commitment therapy for trichotillomania: A randomized controlled trial of adults and adolescents. Behavior Modification, 44(1), 70-91. doi:10.1177/0145445518794366