Anpassningsstörning i korthet
- Definition: En reaktion på identifierad stressor som utgörs av emotionella eller beteendemässiga symtom.[1]
- Utlösare: Livförändringar som dödsfall, skilsmässa, flytt, jobbyte, sjukdom.[2]
- Varaktighet: Börjar inom 3 månader efter stressor, varar max 6 månader efter stressorns avslutande.[3]
- Symtom: Kan presenteras med ångest, depression eller blandad reaktion.[4]
Vad är anpassningsstörning?
Anpassningsstörning är en psykiatrisk diagnos som beskriver en emotionell eller beteendemässig reaktion på en eller flera identifierade psykosociala stressorer.[1] Det är viktigt att förstå att detta är en normal reaktion på abnormala omständigheter – inte en patologisk förändring av själva personen.
Medan alla människor reagerar på stress och livförändringar, kan vissa individer utveckla symtom som är mer intensiva eller långvariga än väntat. Dessa symtom är för allvarliga för att klassificeras som normala stressreaktioner, men uppfyller inte kriterierna för andra diagnoser som depression eller ångeststörning.[2]
"Anpassningsstörning är inte en svaghet eller ett personligt misslyckande. Det är ett tecken på att du möter något som är större än din nuvarande kapacitet att hantera. Det behövs tid, stöd och strategi."
Anpassningsstörning vs andra störningar
Det är viktigt att kunna skilja anpassningsstörning från andra psykiatriska tillstånd. Till skillnad från depression som kan uppstå utan yttre påfrestning, måste anpassningsstörning alltid kunna spåras tillbaka till en specifik stressor.[3] Från PTSD skiljer sig anpassningsstörning genom att stresskällan inte behöver vara en traumatisk händelse – den kan vara en helt normal livförändringsprocess.[4]
Diagnoskriterier enligt DSM-5
Enligt DSM-5 kräver diagnosen anpassningsstörning att fem kriterier (A–E) stämmer: en identifierbar stressor, symtom som börjat inom tre månader, ett påtagligt lidande eller en påverkan på vardagen, att bilden inte förklaras bättre av annat, och att symtomen klingar av efter stressorn.[5]
DSM-5:s fem kriterier
- Emotionella eller beteendemässiga symtom har utvecklats som en reaktion på en identifierbar stressor, och de började inom tre månader efter att stressorn uppstod.
- Symtomen är kliniskt signifikanta: lidandet är större än vad stressorn rimligen förklarar, eller så är det social, yrkesmässig eller annan viktig funktion som försämrats (eller båda).
- Symtomen uppfyller inte kriterierna för en annan psykisk störning och är inte bara en förvärring av en sådan som redan fanns.
- Symtomen är inte en normal sorgereaktion.
- När stressorn och dess följder har upphört varar symtomen inte mer än ytterligare sex månader.
Alla fem kriterier ska stämma. En bedömning av om de gör det görs av legitimerad vårdpersonal, inte av en sida som den här. Om stressorn eller dess följder pågår kan symtomen också pågå längre.
Vad som är viktigt att förstå
DSM-5-kriterierna är designade för att skilja mellan normala stresskällor och symtom som kräver professionell uppmärksamhet. Det handlar om graden av svårighet och funktionell påverkan, inte bara närvaron av symtom.
Anpassningsstörning i ICD
I ICD-10 har anpassningsstörning koden F43.2. DSM-5 och ICD är två olika diagnossystem, och i vården i Sverige är det ICD som används för diagnoskoden.
Kriterierna ovan kommer från DSM-5. Vilken diagnos du får och vilken kod den får avgörs alltid av den som gör bedömningen.
Symtom vid anpassningsstörning
Symtomen vid anpassningsstörning är emotionella eller beteendemässiga, till exempel oro, nedstämdhet eller förändrat beteende, och de följer på en identifierbar stressor. Subtyperna beskriver vilka symtom som dominerar.
Anpassningsstörning klassificeras i flera subtyper beroende på vilka symtom som dominerar. Detta hjälper till att skräddarsy behandlingen för varje individ.[6]
Med ångest
Dominerande symtom är oro, nervositet och rädsla. Många upplever grubblande tankar om framtiden och svårt att fokusera.
Med depressiva drag
Dominerande symtom är nedstämdhet, hopplöshet och minskat intresse för aktiviteter. Motivationen minskar och energinivåerna sjunker markant.
Med blandad ångest och nedstämdhet
Både ångest och depressiva symtom förekommer tillsammans. Individen kan känna sig uppskakad av både rädsla och sorg. Denna form kan påverka vardagen påtagligt.
Med störning av beteendet
Dominerande symtom innebär brott mot andras rättigheter eller överträdelse av sociala normer. Kan inkludera rastlöshet och dåligt omdöme i beslut.
Med blandad störning
Både emotionella symtom och beteendestörningar förekommer. Kombinationen gör att personen har svårt att fungera i både privat och professionell miljö.
Vanliga utlösande events (triggrar)
Anpassningsstörning kan utlösas av nästan vilken större livförändring som helst.[2] De vanligaste triggrarna inkluderar:
Relationella förändringar
Skilsmässa, separation, dödsfall av närstående, relationsproblem eller migrering från hemland. Dessa är ofta de mest intensiva triggarna.
Karriär- och ekonomiska förändringar
Jobbförlust, karriärskifte, ekonomiska svårigheter, pensionering eller arbetsplatskonflikter. Kan påverka självkänsla och känsla av kontroll.
Hälsorelaterade förändringar
Diagnos av allvarlig sjukdom, kirurgiskt ingrepp, personlig eller anhörigs sjukdom. Ökar sårbarheten genom att minska känslan av säkerhet.
Miljö- och livsstilsförändringar
Flytt till ny stad/land, skolbyte, nya människor, kultur- eller språkskiften. Kan orsaka känsla av främlingskap och ökat isolement.
Anpassningsstörning eller utmattningssyndrom – skillnaden
Anpassningsstörning är en reaktion på en identifierbar stressor som inte uppfyller kriterierna för någon annan psykisk störning. Utmattningssyndrom är en egen diagnos med egna kriterier.
Det som skiljer är alltså diagnosen, inte om stress är inblandad: båda hör till stressrelaterad ohälsa. Ett utmattningssyndrom bedöms efter sina egna kriterier, och en anpassningsstörning ställs när bilden är en reaktion på en stressor men inte räcker till för en annan diagnos. Läs mer om utmattningssyndrom. Efter en traumatisk händelse är akut stressyndrom och PTSD andra möjligheter, och skillnaden mot PTSD beskrivs i avsnittet Vad är anpassningsstörning? ovan.
Behandling av anpassningsstörning
Behandlingen av anpassningsstörning består oftast av samtalsbehandling, till exempel KBT, ACT eller interpersonell terapi, och läkemedel kan ibland vara ett kortvarigt komplement. Egna strategier i vardagen kan stödja återhämtningen vid sidan av professionell hjälp.
Goda nyheter: anpassningsstörning är en av de psykiatriska störningarna med bäst prognos.[7] Med rätt stöd och behandling återhämtar sig de flesta människor inom några månader till ett år. Behandlingen är ofta multimodal och anpassad till individens specifika behov och symtom.
Psykologisk behandling
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ofta första linjen för anpassningsstörning. Terapeuten hjälper dig att:
- Identifiera negativa tankar och kognitiva förvrängningar om situationen
- Utveckla nya sätt att tänka om utmaningen
- Bygga praktiska coping-strategier
- Gradvis anpassa dig till förändringen
ACT (Acceptance & Commitment Therapy) kan också vara effektiv, särskilt för att acceptera det som inte kan förändras och fokusera på vad som är meningsfullt i livet framöver.
Interpersonell terapi
Interpersonell terapi (IPT) kan vara särskilt hjälpsam när anpassningsstörningen är kopplad till relationella förändringar eller roller i livet. Fokus ligger på att hantera övergången och bygga nya relationsmönster.
Läkemedelsmässig behandling
Medan anpassningsstörning vanligtvis inte behandlas primärt med medicin, kan korttidsanvändning av anxiolytika eller antidepressiva ibland vara till hjälp under den intensiva perioden, särskilt om symtomen är svåra. Medicinen är ofta ett komplement till psykoterapi, inte en ersättning.
Självhjälpsstrategier
Parallellt med professionell hjälp kan dessa strategier stödja din återhämtning:
- Stresshantering: Lär dig avslappningstekniker för att hantera fysisk spänning
- Andningstekniker: Box breathing eller 4-7-8 andning kan lugna nervsystemet
- Sömnhygien: Etablera rutiner som stöder återhämtning
- Känsloreglering: Identifiera vad som hjälper dig att bli förnöjd igen
- Gränssättning: Skydda din energi genom klara gränser
- Socialt stöd: Bibehåll kontakt med vänner och familj – isolering förvärrar symtomen
- Fysisk aktivitet: Även enkel motion kan förbättra stämningen och energinivåer
Vägen framåt
Nyckeln till att övervinna anpassningsstörning är att inte bara "komma igenom" förändringen, utan att aktivt anpassa sig till den nya realiteten. Detta kan innebära:
Acceptera vad som inte kan förändras
Vissa livförändringar är permanenta. Fokus bör ligga på hur du kan bygga ett meningsfullt liv runt denna nya realitet, inte på att ångra eller bekämpa det.
Hitta mening och värdighet i processen
Vilka värden är viktiga för dig? Hur kan du leva enligt dessa värden även efter förändringen? Ofta öppnar kris nya möjligheter.
Upprätthålla social anslutning
Isolering försämrar anpassningen. Att söka stöd från andra, dela dina känsloupplevelser och låta andra hjälpa dig är inte svaghet utan visdom.
Utveckla nya rutiner och identitet
Många ändringar förändrar vem vi är eller hur vi ser på oss själva. Att utforska och bygga en ny identitet kan vara en positiv del av anpassningsprocessen.
Anpassningsstörning och sjukskrivning
Om du kan vara sjukskriven vid anpassningsstörning avgör en läkare, som bedömer din arbetsförmåga i det enskilda fallet. Sjukskrivning kan förekomma, men diagnosen i sig avgör ingenting.
Berätta för läkaren hur symtomen påverkar ditt arbete och din vardag. Hur en sjukskrivning går till vid stressrelaterad ohälsa beskrivs på sidan Sjukskrivning vid utmattning, som gäller en annan diagnos.
När ska man söka hjälp?
Sök hjälp när symtomen efter en påfrestning gör det svårt att fungera i vardagen, i arbetet eller i relationer, eller när lidandet känns större än situationen borde ge. Börja med din vårdcentral eller 1177.
Det är just den påverkan på vardagen och graden av lidande som läkaren väger in, enligt kriterierna ovan. Du behöver inte veta om det är en anpassningsstörning, en annan diagnos eller en vanlig stressreaktion innan du söker. Behöver du hjälp akut, se Krishjälp.
Vad mer kan det vara?
Flera tillstånd kan ge liknande symtom. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.
Somatiska orsaker
Fysiska sjukdomar kan ge psykiska symtom. Blodprover och läkarundersökning rekommenderas.
Depression
Nedstämdhet och energibrist förekommer vid många psykiska tillstånd.
PsykiskÅngestsyndrom
Ångest kan ge många olika symtom och överlappar ofta med andra diagnoser.
PsykiskStressreaktion
Akut eller långvarig stress kan ge symtom som liknar andra tillstånd.
Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.). Arlington, VA: American Psychiatric Publishing. Adjustment Disorders: 286-289.
- Strain, J. J., & Friedman, M. J. (2011). Considering adjustment disorders as stress response syndromes for DSM-5. Depression and Anxiety, 28(9), 818-823.
- Greenberg, W. M., Rosenfeld, D. N., & Ortega, E. A. (1995). Adjustment disorder as an admission diagnosis. American Journal of Psychiatry, 152(3), 459-461. doi:10.1176/ajp.152.3.459
- Casey, P. (2009). Adjustment disorder: epidemiology, diagnosis and treatment. CNS Drugs, 23(11), 927-938. doi:10.2165/11311000-000000000-00000
- Carta, M. G., Balestrieri, M., Murru, A., & Hardoy, M. C. (2009). Adjustment disorder: epidemiology, diagnosis and treatment in general practice. Clinical Practice and Epidemiology in Mental Health, 5(1), 15.
- Fabrega, H. (1987). Adjustment disorder as a marginal or transitional illness category in DSM-III. Archives of General Psychiatry, 44(6), 567-572. doi:10.1001/archpsyc.1987.01800180087013
- Despland, J. N., Monod, L., & Ferrero, F. (1995). Clinical relevance of adjustment disorder in DSM-III-R and DSM-IV. Comprehensive Psychiatry, 36(6), 454-460. doi:10.1016/s0010-440x(95)90254-6