Ofrivillig barnlöshet

Vad är ofrivillig barnlöshet?

Ofrivillig barnlöshet är att vilja ha barn men inte få det. Ordet ofrivillig skiljer situationen från ett aktivt val att leva utan barn. Det säger ingenting om orsaken och ingenting om vem som ”bär skulden” – för det finns ingen skuld.

Den här sidan handlar om den psykologiska sidan: sorgen, väntan, relationen och vardagen. Om orsaker, utredning och behandling hänvisar vi till vården. Utredning och behandling finns inom svensk hälso- och sjukvård, och 1177 beskriver hur du kommer i kontakt med dem.

Situationen berör fler än man tror, och den syns sällan. Det gäller par, ensamstående och samkönade par. Många bär på den tyst, och just det gör den tyngre.

Sorg vid ofrivillig barnlöshet

Det du sörjer är en framtid du har sett framför dig, kanske länge. Det är en verklig sorg, även om ingen har dött. Missfall kan också ingå i erfarenheten och är en egen sorg som förtjänar utrymme.

Sorgen kallas ofta icke erkänd sorg: en sorg som saknar ritualer och som omgivningen inte ser eller inte vet hur den ska bemöta. Ingen skickar blommor och ingen har en begravning att gå på. Man sörjer något som aldrig fick börja.

Det gör att sorgen ofta blir ensam. Du kan höra välmenande ord som ”det ordnar sig” eller ”slappna av, så kommer det”. De kan kännas som att din sorg viftas bort. Att du blir sårad av det är begripligt.

Sorgen kommer i vågor och kan blossa upp när du minst anar det: en barnvagn på gatan, ett datum i kalendern, en fråga vid middagsbordet. Om sorg i allmänhet kan du läsa i självhjälpsguiden om sorg, och om sorg som blir långvarig i förlängd sorgreaktion.

Ofrivilligt barnlös: känslor från månad till månad

Känslorna byter riktning snabbt. Många beskriver en berg-och-dalbana: hoppet inför varje ny månad och besvikelsen när det inte blev något. Samma mönster kan finnas under behandling, där väntan mellan besked är en egen belastning.

Vanliga känslor är:

• Sorg och saknad efter barnet du inte har.
• Avundsjuka mot dem som lyckas, ofta följd av skuld över just avundsjukan.
• Ilska mot kroppen, mot vården, mot omgivningen eller mot livet.
• Skam och känslan av att ha misslyckats, trots att det inte handlar om misslyckande.
• Trötthet av att alltid hoppas och alltid vänta.

Ingen av känslorna är fel. De är rimliga svar på en tung situation. Det som slits mest är ofta att hoppet aldrig får vila.

Ofrivillig barnlöshet och relationen

Ofrivillig barnlöshet är en stor påfrestning på en parrelation. Två personer sörjer sällan lika. En vill prata, den andra tystna. En vill fortsätta försöka, den andra behöver en paus. Ingen har fel, men det kan kännas som att ni glider isär.

Sex kan förändras. När det finns ett mål blir det lätt en prestation styrd av kalendern, och lusten och närheten kommer i andra hand. Många saknar sex som bara var sex.

Några saker brukar göra skillnad:

• Berätta hur du mår, i stället för att gissa hur den andra mår.
• Skapa stunder där barnfrågan inte får plats, till exempel en kväll i veckan.
• Låt närhet vara närhet, utan förväntan på något mer.
• Acceptera att ni inte behöver sörja likadant.

Mer om hur ni pratar när det är svårt finns i bättre kommunikation i förhållandet, kommunikation i relationer och problem i parrelationen. Den som lever ensam eller i en samkönad relation bär ofta samma sorg, med egna frågor om vägen till barn. Det förtjänar samma utrymme.

När andra blir gravida

Det är vanligt att det gör ont när andra får barn, även när du unnar dem det. Du kan känna glädje och sorg i samma stund. Det gör dig inte till en sämre människa.

Vissa situationer är särskilt svåra:

• Graviditetsbesked från vänner eller familj, särskilt när det kommer oväntat.
• Babyshower, dop och barnkalas, där du förväntas vara glad.
• Frågan ”ska ni inte skaffa barn?” som ställs av släkt, arbetskamrater och främlingar.

Du får välja hur mycket du deltar. Det är rimligt att tacka nej, gå en kortare stund eller be nära vänner om att få beskedet i förväg och privat. Du behöver inte förklara varför. Ett kort ”det är en fråga vi inte pratar om just nu” räcker.

Hur hanterar man ofrivillig barnlöshet?

Det finns inget sätt att skynda förbi sorgen, men det finns sätt att göra den lättare att bära. Det här brukar hjälpa:

• Prata med varandra. Berätta om hopp, rädsla och trötthet, även när det är obekvämt.
• Sätt gränser mot omgivningen. Du bestämmer vem som får veta vad, och när. Läs mer om att sätta gränser utan skuld i gränser utan skuld.
• Ta pauser. Perioder där livet inte kretsar kring barnfrågan är inte att ge upp, utan att orka.
• Sök stöd. En vän som lyssnar, en samtalsgrupp eller en kurator kan minska ensamheten.
• Ta hand om kroppen. Sömn, mat och rörelse påverkar hur mycket du orkar.

Ibland är det lättare att ta sig an situationen i små steg: en vecka i taget, en dag i taget.

Är IVF psykiskt påfrestande?

Många upplever behandling, till exempel provrörsbefruktning (IVF), som psykiskt tung. Här finns hoppet, väntan på besked och besvikelsen om det blir nej. Kroppen är dessutom involverad, och vardagen kan komma att kretsa kring behandlingen.

Det du kan göra är att planera in återhämtning efter varje besked, oavsett utfall. Bestäm i förväg hur ni vill ha det efteråt: ensamma, tillsammans eller med någon ni litar på. En kurator finns ofta kopplad till fertilitetsverksamheter. Fråga din klinik vilket stöd som finns.

Om utredning och behandling i sig hänvisar vi till vården och 1177. Här ligger fokus på hur du mår under tiden.

Leva utan barn – när det inte blev ditt val

Vissa kommer till en punkt där de vill sluta försöka, andra där vägen tar slut av andra skäl. Det är ett av de svåraste besluten man kan stå inför, och det är ett beslut som inte behöver fattas i förväg.

Vissa överväger andra vägar till föräldraskap. Vi går inte in på dem här, eftersom det är personliga beslut som du och de du älskar tar tillsammans.

Det finns inget rätt svar på när det är dags att sluta försöka. Många behöver pauser och samtal med varandra, ibland med en professionell stödperson. Ett beslut som fattas i samförstånd och utan tidspress brukar kännas mer hållbart än ett som fattas mitt i en besvikelse. Att sluta försöka är inte detsamma som att sluta sörja. Det kan komma nya vågor av sorg, och det är normalt. Med tiden hittar många ett liv som rymmer både saknaden och nya sätt att fylla dagarna: relationer, arbete, intressen, vänskap.

Det kan också hjälpa att ge beslutet tid innan det blir slutgiltigt. Sorgen över ett liv utan barn får ta plats, även när du har landat i ett beslut.

När sorgen blir mer än sorg

Sorg är inte sjukdom, men den kan tära. Sök hjälp om:

• nedstämdheten inte släpper, eller känns tyngre med tiden,
• du inte orkar med jobb, relationer eller vardag,
• sömn och aptit har förändrats påtagligt,
• du drar dig undan från allt och alla,
• tankarna om att inte orka leva kommer.

Börja med vårdcentralen eller ring 1177. En kurator finns ofta kopplad till fertilitetsverksamheter, men fråga din klinik vad som finns. Läs mer om depression om du känner igen dig.

Coaching ersätter inte vård. Vill du ha stöd i beslut och vardag runt situationen finns coaching, se coaching eller terapi för skillnaden.