Viktigt att veta

  • PMDS är en egen diagnos i DSM-5, skild från vanlig PMS[1]
  • Symtomen kommer i cykelns sista vecka och klingar av kort efter att mensen kommit[1]
  • Skattningar av hur många som uppfyller de strikta kriterierna varierar mellan cirka 2 och 8 procent av kvinnor i fertil ålder[2][3]
  • Diagnosen kräver dagliga skattningar under minst två cykler – ett minne i efterhand räcker inte[1][5]

Vad är PMDS?

Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) fick en egen plats som diagnos i DSM-5 2013. Tidigare fanns kriterierna bara i en bilaga för tillstånd som behövde mer forskning innan de kunde bli en fullvärdig diagnos.[2] Flytten byggde på två decennier av forskning om orsaker, förlopp och behandling.

Kärnan i PMDS är känslomässiga symtom – nedstämdhet, irritabilitet, ångest eller kraftiga humörsvängningar – som uppträder i ett tydligt mönster kopplat till menstruationscykeln.[1] Symtomen är inte en generell känslighet inför mens, utan ett återkommande mönster som en läkare kan följa över tid.

Det som skiljer PMDS från de flesta andra diagnoser är just detta mönster: symtomen ska i princip vara borta halva månaden. Den som mår dåligt hela cykeln, oavsett var i den hon befinner sig, har sannolikt inte PMDS – även om symtomen kan förvärras premenstruellt.[1]

"Skillnaden mellan att ha PMS och att ha PMDS är ofta skillnaden mellan att tycka att sista veckan är jobbig och att inte känna igen sig själv."

PMS eller PMDS – vad är skillnaden?

De flesta som menstruerar märker någon form av fysisk eller känslomässig förändring före mens.[4] Det är normalt och kallas premenstruellt syndrom (PMS) – inte en psykiatrisk diagnos. PMDS är något annat: en mindre grupp där symtomen är svåra nog att uppfylla specifika diagnoskriterier.

PMS jämfört med PMDS

PMS (premenstruellt syndrom)

  • Mycket vanligt – de flesta som menstruerar känner av något
  • Symtomen är oftast milda till måttliga
  • Vardagen fungerar i stort som vanligt
  • Ingen psykiatrisk diagnos
  • Kräver i regel ingen medicinsk behandling

PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom)

  • Uppskattningsvis 2–8 procent uppfyller de strikta kriterierna[2][3]
  • Symtomen är uttalade och stör funktionen
  • Arbete, relationer eller vardag påverkas märkbart[1]
  • Egen diagnos i DSM-5
  • Kräver bekräftelse med dagliga skattningar över minst två cykler[1][5]

Gränsen är inte alltid tydlig i det enskilda fallet, och det är därför diagnosen bygger på en strukturerad bedömning snarare än ett intryck av hur jobbig senaste veckan kändes.

DSM-5-kriterierna för PMDS

Vad krävs för diagnosen

Enligt DSM-5 krävs sammanlagt minst fem symtom som uppfyller samtliga av följande villkor.[1]

A. Mönstret i cykeln

Symtomen ska ha funnits under de flesta menstruationscyklerna det senaste året och ska:

  • vara närvarande under den sista veckan före mensstart (lutealfasen),
  • börja klinga av inom några dagar efter att mensen har kommit,
  • vara minimala eller helt borta veckan efter mens.

B. Minst ett av fyra kärnsymtom

  1. Tydlig känslomässig labilitet – plötslig ledsenhet, gråtmildhet eller ökad känslighet för att bli avvisad
  2. Tydlig irritabilitet eller ilska, eller ökade konflikter med andra
  3. Tydligt nedstämd sinnesstämning, hopplöshetskänslor eller självkritiska tankar
  4. Tydlig ångest, spänning eller känsla av att vara på helspänn

C. Ytterligare symtom upp till fem totalt

Utöver minst ett symtom från B krävs så många av följande att sammanräkningen av B och C tillsammans når minst fem:

  1. Minskat intresse för vanliga aktiviteter
  2. Upplevd svårighet att koncentrera sig
  3. Uttalad brist på energi eller lättväckt trötthet
  4. Tydligt förändrad aptit – överätande eller specifika matsug
  5. Hypersomni eller sömnbesvär
  6. Känsla av att vara överväldigad eller tappa kontrollen
  7. Fysiska symtom, till exempel ömma bröst, ledvärk, uppblåsthet eller viktuppgång

D–G. Övriga krav

  • D: Symtomen ger kliniskt signifikant lidande, eller stör tydligt arbete, skola, sociala aktiviteter eller relationer.
  • E: Symtomen är inte enbart en försämring av ett annat tillstånd – de har ett eget mönster kopplat till cykeln.
  • F: Mönstret ska bekräftas med prospektiva, dagliga skattningar under minst två symtomgivande cykler innan diagnosen är säkerställd.[1][5]
  • G: Symtomen beror inte på en substans eller ett annat medicinskt tillstånd.

Kriterium F är det som lättast glöms bort, och det som skiljer en PMDS-diagnos från en självupplevd känsla av att "det brukar vara jobbigt innan mens". Ett minne i efterhand räcker inte – bedömningen bygger på skattningar som förs dag för dag under minst två cykler, till exempel med formuläret Daily Record of Severity of Problems (DRSP).[5] Innan den bekräftelsen finns kan diagnosen bara vara preliminär.

Så brukar det kännas i vardagen

Kriterierna ovan är kliniska. I vardagen beskrivs PMDS ofta i mindre formella ord. Det här är exempel på hur symtomen brukar upplevas – inte en checklista för diagnos.

Känslomässigt

  • Snabba humörsvängningar utan tydlig anledning
  • Känslan av att vara "en annan version av sig själv"
  • Gråtattacker eller närhet till gråt
  • Skuld och skam över hur man reagerade, i efterhand

Kognitivt

  • Svårt att fokusera på jobbet eller i studierna
  • Glömska och "dimmig" tankeförmåga
  • Känsla av att tappa greppet om vardagen

Fysiskt

  • Ömma eller svullna bröst
  • Uppblåsthet och magbesvär
  • Huvudvärk och ledvärk
  • Sömnproblem – för mycket eller för lite

Relationellt

  • Fler konflikter med partner, familj eller kollegor
  • Behov av att dra sig undan från andra
  • Ånger över saker som sagts under de tuffaste dagarna

Förhöjd risk för självmordstankar

Forskning visar en tydligt förhöjd risk för självmordstankar och självmordsförsök hos kvinnor med PMDS jämfört med kvinnor utan tillståndet, enligt en systematisk översikt och metaanalys av tretton studier.[7] Sök hjälp direkt om du:

  • har tankar på att ta ditt eget liv
  • har tankar på att skada dig själv
  • känner att du håller på att tappa kontrollen över dina tankar

Ring 112 vid akut fara, eller kontakta:

  • Mind Självmordslinjen: 90101 (dygnet runt)
  • Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80
  • Psykiatrisk akutmottagning på ditt närmaste sjukhus

Utredning och vad vården kan erbjuda

Diagnosen ställs av läkare, ofta gynekolog eller psykiater, sedan besvären har följts med dagliga skattningar under minst två menstruationscykler.[1][5] Det är detta som skiljer en säkerställd PMDS-diagnos från en misstanke.

Vad vården brukar erbjuda

Det finns flera behandlingsvägar som beskrivs i den vetenskapliga litteraturen. Vilken som är aktuell avgörs alltid av läkare utifrån den enskilda personens besvär och historik.

  • SSRI – till exempel sertralin, fluoxetin eller citalopram. Studier har visat likvärdig symtomlindring vid kontinuerlig dosering och vid dosering enbart under lutealfasen, alltså sista veckan av cykeln.[6]
  • Hormonell behandling – vissa kombinerade p-piller, eller i svårare och behandlingsresistenta fall läkemedel som dämpar äggstockarnas cykel.[4]
  • Psykologiskt stöd, till exempel KBT, som ett komplement till medicinsk behandling.

CoachOnline erbjuder coaching, inte vård eller behandling. Vi ställer inga diagnoser och skriver inga recept. Om du känner igen dig i beskrivningen ovan är vårdcentralen eller en gynekolog rätt första steg.

Egenvård vid sidan av

Många beskriver att det hjälper att kartlägga sitt eget mönster, öva känsloreglering för de svåraste dagarna, och sätta tydligare gränser i perioder när toleransen för stress är lägre. Det ersätter inte en medicinsk bedömning, men kan göra vardagen lite mer hanterbar vid sidan av den.

Vad mer kan det vara?

PMDS kan likna eller överlappa med flera andra tillstånd. En läkarbedömning, gärna tillsammans med dagliga skattningar, skiljer dem åt.

Ej diagnos

Vanlig PMS

Milda till måttliga besvär som de flesta som menstruerar känner av. Ingen psykiatrisk diagnos och stör sällan funktionen påtagligt.

Psykisk

Premenstruell försämring av depression

En underliggande depression eller ångest som blir tydligt värre premenstruellt är en annan sak än PMDS, och kräver egen behandling.

 Psykisk

Ångestsyndrom

Ångest som pågår hela cykeln, inte bara premenstruellt, talar för ett eget ångestsyndrom snarare än PMDS.

 Psykisk

Bipolär sjukdom

Cykliska humörsvängningar kan likna PMDS. Skillnaden är att bipolära episoder inte följer menstruationscykeln på samma strikta sätt.
Somatisk

Sköldkörtelrubbning

Både över- och underfunktion i sköldkörteln kan ge humörpåverkan och trötthet. Kontrolleras enkelt med blodprov.

Somatisk

Perimenopaus

Hormonella svängningar i övergången mot menopaus kan ge liknande humörsymtom, men följer ett annat och mer oregelbundet mönster.

Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.

Faktagranskat av
Mikael Glännström
Fil. mag. i psykologi
Senast granskat: augusti 2026 · Uppdaterad: oktober 2026

Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.

Vetenskapliga referenser

  1. American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed., text rev.). Washington, DC: APA.
  2. Epperson, C. N., et al. (2012). Premenstrual dysphoric disorder: Evidence for a new category for DSM-5. American Journal of Psychiatry, 169(5), 465-475. doi:10.1176/appi.ajp.2012.11081302
  3. Halbreich, U., Borenstein, J., Pearlstein, T., & Kahn, L. S. (2003). The prevalence, impairment, impact, and burden of premenstrual dysphoric disorder (PMS/PMDD). Psychoneuroendocrinology, 28(Suppl 3), 1-23. doi:10.1016/s0306-4530(03)00098-2
  4. Yonkers, K. A., O'Brien, P. M. S., & Eriksson, E. (2008). Premenstrual syndrome. The Lancet, 371(9619), 1200-1210. doi:10.1016/S0140-6736(08)60527-9
  5. Endicott, J., Nee, J., & Harrison, W. (2006). Daily Record of Severity of Problems (DRSP): Reliability and validity. Archives of Women's Mental Health, 9(1), 41-49. doi:10.1007/s00737-005-0103-y
  6. Freeman, E. W. (2004). Luteal phase administration of agents for the treatment of premenstrual dysphoric disorder. CNS Drugs, 18(7), 453-468. doi:10.2165/00023210-200418070-00004
  7. Prasad, D., Wollenhaupt-Aguiar, B., Kidd, K. N., de Azevedo Cardoso, T., & Frey, B. N. (2021). Suicidal risk in women with premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric disorder: A systematic review and meta-analysis. Journal of Women's Health, 30(12), 1693-1707. doi:10.1089/jwh.2021.0185