Histrioniskt personlighetssyndrom (HPD)

Histrioniskt personlighetssyndrom kännetecknas av ett genomgripande mönster av överdriven känslosamhet och ett starkt behov av att stå i centrum för uppmärksamheten.

Vad histrioniskt personlighetssyndrom innebär

Personer med HPD upplevs ofta som varma, charmiga och lätta att komma nära – till en början. Svårigheterna visar sig över tid: känslouttrycken skiftar snabbt och upplevs som ytliga, relationer beskrivs som närmare än de är, och obehaget blir påtagligt när uppmärksamheten riktas någon annanstans.

Det är viktigt att skilja diagnosen från att bara vara utåtriktad eller uttrycksfull. Det avgörande är att mönstret är genomgripande, oflexibelt och skapar lidande eller funktionsnedsättning.

DSM-5-kriterier

Diagnosen kräver ett genomgripande mönster med minst fem av följande:

1. Känner sig obekväm när hen inte står i centrum
2. Uppträder ofta olämpligt förföriskt eller provokativt
3. Visar snabbt skiftande och ytliga känslouttryck
4. Använder genomgående utseendet för att dra till sig uppmärksamhet
5. Har ett impressionistiskt språk som saknar detaljer
6. Uppvisar självdramatisering och teatraliskt överdrivna känslouttryck
7. Är lättpåverkad av andra eller av omständigheter
8. Uppfattar relationer som mer intima än de faktiskt är

Kritiken mot diagnosen

HPD är en av de mest ifrågasatta personlighetsdiagnoserna, och kritiken bör redovisas.

• Könsbias. Diagnosen ställs betydligt oftare på kvinnor. Studier med vinjetter, där samma symtombeskrivning ges olika kön, har visat att kliniker oftare sätter HPD när patienten beskrivs som kvinna och antisocialt personlighetssyndrom när samma beteende beskrivs hos en man.
• Kulturell normbundenhet. Vad som räknas som "överdrivet" eller "olämpligt förföriskt" varierar starkt mellan kulturer och sammanhang.
• Historiskt arv. Begreppet härstammar från hysteribegreppet, med allt vad det bär med sig av kvinnohistoria.
• Svag avgränsning. HPD överlappar kraftigt med narcissistiskt och borderline personlighetssyndrom.

ICD-11 har till följd av liknande invändningar övergett de separata personlighetsdiagnoserna helt och beskriver i stället svårighetsgrad plus framträdande drag. HPD finns inte kvar som egen diagnos där.

Skillnaden mot närliggande tillstånd

Mot narcissistiskt: båda söker uppmärksamhet, men den narcissistiska personen vill bli beundrad för överlägsenhet, medan den histrioniska vill bli sedd över huvud taget – även som behövande eller sårbar.

Mot borderline: båda innebär intensiva känslor och instabila relationer, men vid borderline finns dessutom självskada, identitetsstörning och en genomgripande rädsla för att bli övergiven.

Behandling

Psykoterapi är förstahandsval. Psykodynamisk terapi har varit den traditionella inriktningen, med fokus på vad uppmärksamhetsbehovet fyller för funktion. KBT används för att arbeta med det impressionistiska tänkandet och för att träna konkretion. Ingen metod har starkt evidensstöd specifikt för HPD – underlaget är genomgående tunt.

Många söker hjälp för depression eller relationsproblem snarare än för personlighetsdragen.

Om personlighetssyndrom generellt

Ett personlighetssyndrom är ett varaktigt mönster av upplevelser och beteenden som avviker tydligt från omgivningens förväntningar, är oflexibelt och genomgripande, och som orsakar lidande eller funktionsnedsättning. Mönstret ska vara stabilt över tid och gå att spåra till ungdomen eller tidig vuxen ålder.

DSM-5 delar in dem i tre kluster. Samsjuklighet är regel snarare än undantag – de flesta som uppfyller kriterierna för ett syndrom uppfyller dem också för ytterligare något. Det är ett av skälen till att ICD-11 övergett den kategoriska indelningen till förmån för en beskrivning av svårighetsgrad och framträdande drag.

Se alla sidor om personlighet och personlighetssyndrom.