Nattskräck

Vad är nattskräck?

Nattskräck (pavor nocturnus) är en uppvaknandestörning som sker i djupsömn, oftast under den första djupsömnen tidigt på natten. Barnet kan sitta upp, skrika och se skräckslaget ut med öppna ögon, men är inte vaket och går inte att nå. Nästa morgon minns barnet ingenting.

Namnet är mer talande än det låter. Nattskräck beskriver vad du som förälder ser och känner – inte vad barnet upplever. Barnet bär ingen skräck som det minns eller bearbetar, för det sover hela tiden. Samma sak gäller det latinska namnet pavor nocturnus, "nattlig fruktan": det beskriver scenen utifrån, från betraktarens plats vid sängen. Just den omkastningen – ordet handlar om din upplevelse, inte barnets – är ofta det som får en chockad förälder att andas ut.

Nattskräck hör till en grupp störningar som kallas uppvaknandestörningar, där sömngång är en annan. De sker i djupsömn, den sömnfas som dominerar under nattens första timmar. Läs mer om hur sömnen är uppbyggd på sidan om sömnstadier.

Under en episod är barnets hjärna delvis vaken – tillräckligt för att sitta upp, skrika och röra sig – men den del som skapar medveten upplevelse och minne är kvar i djup sömn. Det är därför blicken kan se tom eller skräckslagen ut samtidigt som barnet inte reagerar på sitt namn eller på beröring. Du pratar inte med ditt barn just då. Du pratar med ett nervsystem som bearbetar sömn.

En episod varar oftast någon minut upp till en kvart. Den klingar av lika plötsligt som den kom, och barnet somnar sedan vidare som om ingenting hänt. Det har det inte heller gjort, ur barnets perspektiv.

Nattskräck eller mardröm?

Nattskräck sker i djupsömn tidigt på natten och barnet är otillgängligt och minns inget efteråt. Mardröm sker i REM-sömn senare på natten, barnet vaknar helt och kan ofta berätta vad drömmen handlade om. Skillnaden är viktig, eftersom den påverkar vad barnet behöver av dig.

• Tidpunkt. Nattskräck kommer tidigt på natten, i den djupaste sömnen. Mardröm kommer senare på natten, i REM-sömn, ofta mot morgonen.
• Tillgänglighet. Vid nattskräck går barnet inte att nå – ögonen kan vara öppna men ingen är hemma. Vid mardröm vaknar barnet helt och känner igen dig.
• Minne. Nattskräck lämnar inget minne. Mardröm minns barnet ofta i detalj och vill gärna berätta.
• Tröst. Ett barn med mardröm vill bli tröstat och hållet. Ett barn mitt i nattskräck blir ofta mer upprört av att hållas fast, eftersom det inte förstår vad som händer.

Går barnet att lugna och kan det beskriva vad det drömde är det med största sannolikhet en mardröm, inte nattskräck.

Vad du gör under en episod

Målet är enkelt: håll barnet säkert och vänta ut det.

1. Väck inte barnet. Ett uppväckt barn mitt i djupsömn blir ofta mer förvirrat och upprört, inte mindre. Det gör heller ingen skillnad för hur episoden avslutas.
2. Håll inte fast, om det går att undvika. Fysiskt motstånd kan göra barnet mer aktivt och i värsta fall leda till att någon skadar sig. Använd bara den kraft som krävs för säkerheten.
3. Säkra omgivningen. Flytta bort vassa föremål, blockera vägen mot trappan, öppna inte fönster som barnet kan klättra i.
4. Tala lågt och lugnt. Inte för att väcka barnet, utan för att hålla din egen kropp lugn – barnet märker din stress även utan att förstå vad som sägs.
5. Vänta. Episoden går över av sig själv. Efteråt somnar barnet ofta om direkt.

Nämn det inte för barnet nästa morgon som något det gjorde. Det minns ingenting och kan bli förvirrat eller skämmas över en händelse det inte har tillgång till.

Vad orsakar nattskräck?

Den vanligaste orsaken är sömnbrist och ett övertrött nervsystem som ännu inte klarar övergångarna mellan sömnstadier säkert. Nattskräck är vanligast hos barn mellan tre och åtta år, just för att övergången mellan djupsömn och lättare sömn då är som mest omogen. De vanligaste utlösarna går att påverka:

• Sömnbrist och trötthet. Den enskilt starkaste kopplingen. Ett övertrött barn sjunker djupare i djupsömn, vilket ökar risken.
• Feber och sjukdom. Stör sömnens normala mönster.
• Oregelbundna sovtider. Ett rörigt schema gör övergångarna mellan sömnstadier mindre stabila.
• Full blåsa. Ett enkelt, ofta förbisett skäl.
• Stress eller nya intryck under dagen. Kan bidra, men är sällan huvudorsaken – se nästa avsnitt.

Fast sömnrutin, tillräckligt med sömn för åldern och regelbundna tider är det som gör mest skillnad i praktiken. Sömnhygien gäller barn precis som vuxna.

Betyder det att barnet har ångest?

Nej. Det är den vanligaste och mest onödiga oron föräldrar bär på, och den behöver rätas ut tidigt. Nattskräck är i grunden en mognadsfråga i hur hjärnan växlar mellan sömnstadier – inte ett tecken på att barnet är rädd, oroligt eller har varit med om något traumatiskt.

Nattskräck i sig är inte ett tecken på att barnet mår psykiskt dåligt. Stress kan i vissa fall göra episoderna något vanligare under en period, på samma sätt som stress gör de flesta sömnproblem vanligare – men det är en riskfaktor bland flera, inte en orsak i sig. Leta inte efter en känslomässig förklaring där ingen behövs. Om du vill förstå barnets känsloliv i stort, snarare än just sömnen, finns barnets stora känslor och barn och känslor.

Nattskräck hos vuxna

Ja, vuxna kan också få nattskräck, även om det är betydligt mer sällsynt än hos barn. Mekanismen är densamma: en ofullständig uppvakning ur djupsömn, där kroppen delvis vaknar innan medvetandet hinner med. Sömnbrist, oregelbunden dygnsrytm, hög stress och alkohol nära sänggåendet är de vanligaste utlösarna, precis som hos barn.

Skillnaden är vad episoderna bör leda till. Nya eller tilltagande episoder i vuxen ålder är rimligare att ta upp med vårdcentralen än hos ett barn, eftersom uppvaknandestörningar hos vuxna oftare hänger ihop med annat – andra sömnstörningar, vissa läkemedel eller hög alkoholkonsumtion – som är värt att utesluta. En partner som bevittnar episoden bör göra samma sak som beskrivs ovan: väck inte, håll inte fast i onödan, och vänta ut den.

Prognos – det brukar växa bort

De flesta barn slutar ha nattskräck i takt med att nervsystemet mognar, ofta under tonåren eller tidigare. Enstaka episoder är i sig inget att oroa sig för. De allra flesta barn behöver ingen särskild behandling.

Om episoderna kommer ofta går det att minska dem med enkla åtgärder: se till att barnet får tillräckligt med sömn, håll fasta lägg- och uppstigningstider, och undvik att barnet blir övertrött. Kommer episoderna ofta eller är de besvärande, ta upp det med BVC, som avgör om något mer behövs.

När du ska söka hjälp

De flesta fall behöver ingen utredning alls. I Sverige är barnavårdscentralen (BVC) rätt första instans för frågor om nattskräck hos barn – inte vårdcentralen och inte akuten. Boka en extra tid eller ta upp det vid nästa besök om:

• Episoderna kommer flera gånger i veckan under en längre period
• Barnet skadar sig själv eller andra under episoderna
• Episoderna fortsätter långt upp i tonåren eller börjar hos en vuxen
• Barnet verkar rädd, håglöst eller förändrat även under dagen
• Du är osäker på om det verkligen är nattskräck och inte något annat, till exempel ett epileptiskt anfall

BVC kan bedöma om det är vanlig nattskräck eller något som behöver utredas vidare, och remitterar dig i så fall rätt väg. Det är sällan bråttom, men det är alltid rimligt att fråga om du är orolig. Förskolan behöver i regel inte informeras – episoderna sker på natten och märks inte i barnets dagsform, humör eller förmåga att fungera under dagen.

Det som ofta väger tyngre för familjen än själva nattskräcken är den egna utmattningen av avbrutna nätter. Coaching ersätter inte BVC:s eller vårdens bedömning av barnets sömn, men om det du bär på är den egna stressen och orken – hur du hanterar avbrutna nätter, håller ihop vardagen och bemöter barnet lugnt mitt i det – finns stöd i föräldrastress och lågaffektivt föräldraskap. Vill du prata igenom det med en coach går det bra att boka ett samtal. Läs gärna först om barns grundbehov och, om det är dina egna nätter som stör, om varför du själv vaknar på natten.