Sammanfattning

  • Alla känslor är okej - det är beteendet som kan behöva gränser
  • Namnge känslorna - ord ger barnet verktyg
  • Var en lugn hamn - din reaktion visar att känslor är hanterbara
  • Lär ut strategier - inte mitt i stormen, utan i lugna stunder

Varför barn får utbrott

Ett barn som skriker, slår eller kastar saker är inte "elakt". Det är ett barn som upplever en känsla det inte vet hur det ska hantera.

Prefrontala cortex - hjärnans kontrollcentral för impulser och känsloreglering - utvecklas inte fullt ut förrän i vuxen ålder. Barn saknar helt enkelt den biologiska kapaciteten att "ta det lugnt" när känslorna stormar.

Din uppgift är att vara barnets externa prefrontala cortex - att låna ut din lugna, tills barnet utvecklar sin egen.

Steg 1: Acceptera alla känslor

Det första steget är att skilja på känslan och beteendet:

  • Känslan (ilska) är alltid okej
  • Beteendet (slå) kan behöva gränser

"Du får vara arg. Du får inte slå. Vad kan du göra istället när du är arg?"

När vi lär barn att vissa känslor är fel - "sluta vara ledsen", "det finns inget att vara rädd för" - lär vi dem att dölja känslor istället för att hantera dem.

"Målet är inte ett barn utan svåra känslor. Målet är ett barn som vet att det kan hantera svåra känslor."

Steg 2: Namnge känslorna

Forskning visar att att sätta ord på känslor minskar deras intensitet. Detta kallas "name it to tame it" - namnge det för att tämja det.

Hjälp barnet att bygga ett känslospråk:

  • "Du ser arg ut. Är du arg?"
  • "Blev du ledsen när kompisen sa så?"
  • "Det verkar som att du är frustrerad"

Utöka ordförrådet bortom "glad", "ledsen", "arg". Introducera ord som frustrerad, besviken, avundsjuk, orolig, ensam, nervös.

Använd också böcker och filmer för att prata om karaktärernas känslor.

Steg 3: Var en lugn hamn

När barnet är mitt i en känslostorm behöver du vara den trygga hamnen. Det betyder inte att du ska lösa problemet eller ta bort känslan - bara att du är närvarande och stabil.

Praktiskt:

  • Sänk din egen energinivå - lugn röst, långsamma rörelser
  • Gå ner på barnets nivå fysiskt
  • Erbjud fysisk närhet om barnet vill ha det
  • Du behöver inte säga mycket - bara vara där

Din lugna närvaro kommunicerar: "Det här är hanterbart. Du är säker. Jag klarar av dina känslor även när du inte gör det."

Steg 4: Lär ut strategier i lugna stunder

Mitt i ett utbrott kan barnet inte lära sig något - hjärnan är i överlevnadsläge. Lär istället ut strategier när allt är lugnt.

Andningsövningar

"Lukta på blomman" (andas in genom näsan) och "blås ut ljuset" (andas ut genom munnen) fungerar för små barn.

Fysisk utlösning

Ilska är energi i kroppen. Ge acceptabla sätt att släppa ut den: stampa i golvet, knöla ihop tidningspapper, springa ett varv.

Lugnande plats

Skapa ett "lugnt hörn" med kuddar, mjukdjur och lugna böcker dit barnet kan gå för att samla sig - inte som straff, utan som verktyg.

Räkna till 10

Den klassiska metoden fungerar faktiskt - den avbryter autopiloten och ger hjärnan tid att koppla in.

öva när det är lugnt

Lek "ilske-leken" - låtsas vara arg och öva på strategierna. Gör det till något roligt, inte allvarligt. Då finns verktygen tillgängliga när de verkligen behövs.

Steg 5: Efterarbetet

När stormen lagt sig är det dags för reflektion. Inte utskällning - utan nyfiket samtal.

  • "Vad tror du gjorde dig så arg?"
  • "Hur kändes det i kroppen?"
  • "Vad skulle du kunna göra annorlunda nästa gång?"

Avsluta alltid med att bekräfta att barnet är älskat, oavsett vad som hände. Reparation är viktigare än perfektion.

Modellera själv

Barn lär sig mer av vad vi gör än vad vi säger. Om du vill att ditt barn ska hantera ilska konstruktivt, behöver du visa hur.

Det är okej att visa att du är frustrerad: "Jag blir arg nu. Jag behöver ta några djupa andetag."

Och det är okej att be om ursäkt om du tappade humöret: "Jag skrek nyss. Det var inte okej. Jag var stressad, men det är ingen ursäkt. Förlåt."

Detta visar barnet att även vuxna kämpar med känslor - och att man kan göra fel och reparera.

När bör man söka hjälp?

Alla barn har utbrott ibland. Men sök hjälp om:

  • Utbrotten är dagliga och långvariga
  • Barnet skadär sig själv eller andra regelbundet
  • Barnet verkar överväldigat av oro eller ångest
  • Du själv känner dig överhopad och tappar kontrollen

BVC, barnpsykolog eller familjeterapeut kan hjälpa er hitta nya vägar.

Obs: Denna artikel är informativ och ersätter inte professionell vård. Vid psykisk ohälsa, kontakta din vårdcentral eller ring 1177. Vid akut kris: 112 eller krisstöd.

Vetenskapliga referenser

  1. Gottman, J. M., Katz, L. F., & Hooven, C. (1997). Meta-emotion: How families communicate emotionally. Lawrence Erlbaum Associates.
  2. Siegel, D. J., & Bryson, T. P. (2012). The Whole-Brain Child: 12 Revolutionary Strategies to Nurture Your Child's Developing Mind. Bantam Books.
  3. Lieberman, M. D., et al. (2007). Putting feelings into words: Affect labeling disrupts amygdala activity in response to affective stimuli. Psychological Science, 18(5), 421-428.
  4. Thompson, R. A. (1994). Emotion regulation: A theme in search of definition. Monographs of the Society for Research in Child Development, 59(2-3), 25-52.
  5. Eisenberg, N., Cumberland, A., & Spinrad, T. L. (1998). Parental socialization of emotion. Psychological Inquiry, 9(4), 241-273.

Anna Eriksson

Leg. psykolog, specialist barn & familj

Vill du ha stöd?

Boka ett samtal med en av våra experter.

Boka kostnadsfritt samtal