Viktigt att veta
- ARFID kräver ingen rädsla för viktökning och ingen störd kroppsuppfattning – till skillnad från anorexi och bulimi[3]
- Tre huvudsakliga drivkrafter: sensorisk känslighet, lågt matintresse och rädsla för obehagliga konsekvenser av att äta[1]
- Kan leda till undervikt, näringsbrist eller beroende av kosttillskott, oavsett önskan att äta mer
- Vanligare hos barn, men diagnosen finns i alla åldrar[2]
- Officiell DSM-5-diagnos sedan 2013[3]
Vad är ARFID?
ARFID står för Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder – på svenska undvikande/restriktivt matintag. Diagnosen infördes i DSM-5 (2013) och breddade en tidigare, snävare diagnos för matvägran i tidig barndom till att även omfatta äldre barn, tonåringar och vuxna[2][3].
Det centrala som skiljer ARFID från anorexi och bulimi är att begränsningen inte har något med vikt eller kroppsuppfattning att göra. Många med ARFID vill gärna äta mer eller gå upp i vikt, men hindras av sensorisk motvilja, avsaknad av matintresse eller en inlärd rädsla för vad ätandet kan leda till.
ARFID är inte samma sak som vanlig kräsenhet hos barn. De flesta barn går igenom perioder av selektivt ätande utan att det får kliniska konsekvenser. ARFID diagnostiseras först när begränsningen leder till viktnedgång, näringsbrist, beroende av kosttillskott eller tydligt försämrad vardagsfungering[2].
DSM-5-kriterier för ARFID
Diagnosen kräver enligt DSM-5[3]:
-
A. En ät- eller matningsstörning (t.ex. tydlig
brist på intresse för mat, undvikande baserat på matens sensoriska
egenskaper, eller oro för obehagliga konsekvenser av att äta) som
leder till varaktig oförmåga att tillgodose närings- eller
energibehov, kopplat till minst ett av följande:
- Betydande viktnedgång (eller utebliven förväntad viktökning/tillväxt hos barn)
- Betydande näringsbrist
- Beroende av sondmatning eller orala kosttillskott
- Klar påverkan på psykosocial fungering
- B. Störningen förklaras inte bättre av bristande tillgång till mat eller en kulturellt sanktionerad sedvänja
- C. Ätstörningen uppträder inte enbart under förloppet av anorexi eller bulimi, och det finns inga tecken på störd kroppsuppfattning kring vikt eller form
- D. Ätstörningen beror inte på en samtidig somatisk sjukdom och förklaras inte bättre av en annan psykisk störning – eller, om den förekommer tillsammans med ett annat tillstånd, är den allvarligare än vad tillståndet normalt medför
Tre profiler bakom ARFID
Forskning kring ARFID beskriver tre huvudsakliga, delvis överlappande drivkrafter bakom det undvikande ätandet[1]:
Sensorisk känslighet
- Undviker mat på grund av konsistens, lukt, smak eller utseende
- Mycket smal repertoar av "godkänd" mat
- Stark motvilja mot att blanda olika sorters mat
Lågt matintresse
- Känner sällan hunger eller glömmer att äta
- Mat prioriteras lågt jämfört med andra aktiviteter
- Blir snabbt mätt eller tappar intresset under måltiden
Rädsla för konsekvenser
- Ofta efter en obehaglig upplevelse: kväljning, kräkning, allergisk reaktion
- Undviker specifika livsmedel eller konsistenser av rädsla
- Kan likna en specifik fobi riktad mot ätandet
Profilerna utesluter inte varandra – många med ARFID har drag av mer än en, och behandlingen anpassas efter vilken eller vilka som dominerar.
Skillnad mellan ARFID och anorexi
Både ARFID och anorexi kan innebära kraftigt begränsat matintag och undervikt. Den avgörande skillnaden är drivkraften bakom begränsningen.
ARFID
- Ingen rädsla för viktökning
- Ingen störd kroppsuppfattning
- Drivs av sensorik, ointresse eller rädsla för konsekvenser
- Förekommer i alla viktkategorier
- Debuterar ofta i tidig barndom
Anorexia nervosa
- Intensiv rädsla för viktökning
- Störd kroppsuppfattning
- Viljestyrd begränsning kopplad till vikt och form
- Nästan alltid undervikt vid diagnos
- Debuterar oftast i tonåren
ARFID skiljer sig även från vanlig kräsenhet i barndomen genom svårighetsgraden: kräset ätande stör sällan tillväxt, näringsstatus eller vardagsfungering på det sätt ARFID gör[2].
Behandling av ARFID
Behandlingen skräddarsys efter vilken profil som dominerar och patientens ålder. Ett multidisciplinärt team är ofta involverat, eftersom näringsstatus behöver följas medicinskt parallellt med det psykologiska arbetet[1].
KBT anpassad för ARFID
Kognitiv beteendeterapi anpassad efter ARFID:s specifika mekanismer, med fokus på:
- Gradvis, stegvis exponering för nya livsmedel
- Att bearbeta rädsla för obehagliga konsekvenser
- Regelbundna måltider och strukturerat ätande
- Att bygga tolerans utan att tvinga fram ätande
Familjebaserad behandling
Vanligt vid ARFID hos barn och yngre tonåringar:
- Föräldrar involveras aktivt i måltidsstöd
- Strukturerade, förutsägbara måltidsrutiner
- Samarbete med dietist för att säkra näringsintag
Sensoriska strategier
Särskilt relevant vid uttalad sensorisk känslighet:
- Successiv vänjning vid textur, lukt och utseende
- Samarbete med arbetsterapeut vid behov
- Extra relevant vid samtidig autism, se nedan
Medicinsk uppföljning
Löper parallellt med den psykologiska behandlingen:
- Kontroll av vikt, tillväxt och näringsstatus
- Blodprover vid misstänkt näringsbrist
- Kosttillskott eller sondmatning i allvarligare fall
Sök hjälp om du känner igen dig
ARFID kan leda till undervikt och näringsbrist som kräver medicinsk uppföljning. Kontakta:
- Din vårdcentral – för remiss till ätstörningsenhet
- Ätstörningslinjen: 020-20 80 18
- Frisk & Fri: riksföreningen mot ätstörningar
ARFID hos vuxna
ARFID uppmärksammas oftast hos barn, men diagnosen finns i alla åldrar. Många vuxna med ARFID har levt med ett begränsat matmönster sedan barndomen utan att någonsin fått en diagnos – de har helt enkelt beskrivits som "kräsna" eller "petiga" och lärt sig navigera runt problemet, till exempel genom att alltid ha "säker mat" tillgänglig eller undvika sociala sammanhang där mat står i centrum[2].
Hos vuxna kan konsekvenserna ändå vara påtagliga: näringsbrist som märks först vid en rutinmässig blodprovstagning, begränsad social livsföring eftersom middagar och resor blir svåra att hantera, eller skam över ett matmönster man upplever som "barnsligt". Att ARFID är en erkänd diagnos snarare än ett personlighetsdrag är för många en lättnad i sig, eftersom det öppnar för riktad behandling i stället för att bara "försöka äta normalt".
ARFID och autism
ARFID förekommer klart oftare hos personer med autismspektrumtillstånd än i normalbefolkningen, framför allt varianten som drivs av sensorisk känslighet[3]. Sambandet går att förstå utifrån att autism ofta innebär en mer intensiv upplevelse av sinnesintryck som konsistens, lukt och smak – samma sensoriska känslighet som i andra sammanhang kan göra kläder, ljud eller ljus överväldigande obehagliga.
Det betyder inte att alla med ARFID har autism, eller tvärtom. Men vid samtidig autism behöver behandlingen ofta anpassas ytterligare: gradvis exponering fungerar fortfarande, men i lägre tempo och med större respekt för den sensoriska verkligheten, snarare än som en fråga om att "vänja sig".
Vad mer kan det vara?
Flera tillstånd kan påverka matintaget på liknande sätt. En professionell bedömning är viktig för rätt diagnos.
Somatiska orsaker
Mag-tarmsjukdomar, sväljningssvårigheter och allergier kan ge liknande matundvikande. Läkarundersökning rekommenderas.
Anorexi
Begränsat matintag kopplat till rädsla för viktökning och störd kroppsuppfattning.
PsykiskÅngestsyndrom
Generell ångest kan i sig dämpa aptiten, utan att själva matintaget är problemets kärna.
Autismspektrumtillstånd
Sensorisk överkänslighet vid autism kan ge ett matmönster som liknar ARFID, och de förekommer ofta tillsammans.
Viktigt: Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnos. Om du känner igen dig i flera tillstånd, sök professionell hjälp för en ordentlig utredning.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Vetenskapliga referenser
- Zickgraf, H. F., & Ellis, J. M. (2018). Initial validation of the Nine Item Avoidant/Restrictive Food Intake disorder screen (NIAS): A measure of three restrictive eating patterns. Appetite, 123, 32-42. doi:10.1016/j.appet.2017.11.111
- Fisher, M. M., Rosen, D. S., Ornstein, R. M., Mammel, K. A., Katzman, D. K., Rome, E. S., Callahan, S. T., Malizio, J., Kearney, S., & Walsh, B. T. (2014). Characteristics of avoidant/restrictive food intake disorder in children and adolescents: A "new disorder" in DSM-5. Journal of Adolescent Health, 55(1), 49-52. doi:10.1016/j.jadohealth.2013.11.013
- Bourne, L., Bryant-Waugh, R., Cook, J., & Mandy, W. (2020). Avoidant/restrictive food intake disorder: A systematic scoping review of the current literature. Psychiatry Research, 288, 112961.