Barn är experter på att känna av stämningar och förändringar. När en förälder mår dåligt märker barnet det - även om ingen säger något. Tystnaden kan göra barnet förvirrat och oroligt. Öppenhet och stöd gör stor skillnad.[2]
Varför det är viktigt att prata
Många vuxna undviker att prata med barn om psykisk ohälsa för att "skydda dem". Men forskning visar tydligt att öppenhet hjälper:[1]
- Barn som inte får förklaringar fyller i luckorna själva - ofta med värre fantasier
- Barn som förstår situationen känner sig mindre ensamma och oroliga[4]
- Öppen kommunikation stärker relationen och tilliten
- Barn som får prata om sina känslor utvecklar bättre copingstrategier
Åldersanpassad kommunikation
Hur du pratar med barn beror på deras ålder och mognad. Här är riktlinjer för olika åldrar:
3-5 år (förskolebarn)
Barnets förståelse: Tänker konkret, kan tro att de orsakat förälderns mående.
Så kan du säga:
- "Mamma är ledsen ibland. Det är inte ditt fel."
- "Pappa har en sjukdom i tankarna som gör att han behöver vila mycket."
- "Vuxna kan bli sjuka precis som barn. Och doktorn hjälper mamma."
Viktigt: Behåll rutiner, ge extra trygghet och närhet.
6-9 år (tidiga skolår)
Barnets förståelse: Börjar förstå mer komplext, kan oroa sig för framtiden.
Så kan du säga:
- "Pappa har något som heter depression. Det betyder att han känner sig väldigt ledsen och trött, även om inget speciellt hänt."
- "Det är en sjukdom i hjärnan, ungefär som en förkylning fast i tankarna."
- "Det finns medicin och samtalsterapi som hjälper."
Viktigt: Svara på frågor, ge trygga vuxna utanför familjen.
10-12 år (mellanstadiet)
Barnets förståelse: Förstår mer, kan ta på sig ansvar som inte är deras.
Så kan du säga:
- "Mamma har en psykisk sjukdom som heter ångest. Det gör att hon ibland blir väldigt orolig och rädd utan att det finns något verkligt hot."
- "Det är inget du kan fixa - det är vuxnas ansvar att få hjälp."
- "Det är okej att vara arg eller ledsen över situationen."
Viktigt: Betona att det inte är barnets ansvar att ta hand om föräldern.
13+ år (tonåringar)
Barnets förståelse: Förstår komplexitet, kan själv påverkas psykiskt.
Så kan du säga:
- Ge ärlig information om diagnos och behandling
- Diskutera hur situationen påverkar tonåringen
- Prata om genetik och risker på ett nyanserat sätt
- Fråga vad tonåringen behöver och lyssna
Viktigt: Validera deras egna känslor, erbjud eget stöd.
Vad barn behöver höra
Oavsett ålder finns det några saker som alla barn behöver höra:
De fem viktigaste budskapen
- "Det är inte ditt fel." Barn tar ofta på sig skuld för föräldrars mående.
- "Du kan inte fixa det." Barnets uppgift är att vara barn, inte terapeut.
- "Det är okej att känna som du känner." Ilska, sorg, skam - alla känslor är tillåtna.
- "Du är inte ensam." Det finns andra som förstår och kan hjälpa.
- "Jag/vi kommer alltid älska dig." Tryggheten i relationen består.
Tecken på att barnet behöver mer stöd
Även med bra kommunikation kan barn behöva professionellt stöd.[5] Var uppmärksam på:
Yngre barn
- Tillbakagång i utveckling (kissblöja igen, sover dåligt)
- Klängighet eller stark separationsångest
- Mardrömmar
- Kroppsliga symtom (ont i magen, huvudvärk)
- Utagerande beteende
Äldre barn och tonåringar
- Försämrade skolresultat
- Tillbakadragenhet från vänner och aktiviteter
- Sömnproblem
- Ätstörningar eller förändrade matvanor
- Självskadebeteende
- Missbruk av alkohol eller droger
- Tar över föräldraroll (parentifiering)
• Pratar om att inte vilja leva
• Skadar sig själv
• Visar kraftiga beteendeförändringar
• Tycks ha förlorat hoppet
Praktiska tips för vardagen
Behåll rutiner
Förutsägbarhet skapar trygghet. Försök behålla vardagsrutiner som måltider, läggdags och aktiviteter - även när det är svårt.
Utse trygga vuxna
Se till att barnet har andra vuxna att vända sig till - mor/farföräldrar, en lärare, tränare eller vän till familjen.
Ge utrymme för normalitet
Barnet behöver också få vara barn - leka, träffa kompisar, ha roligt. Skuldbelägg inte barnet för att vilja ha normal tid.
Ta hand om dig själv
Om du är den friska föräldern eller annan närstående: du kan bara stödja barnet om du själv får stöd. Sök hjälp för egen del också.
När föräldern är du
Om du är föräldern som mår dåligt kan det kännas skamfyllt att prata med ditt barn. Men din ärlighet hjälper:
- Du behöver inte berätta allt - men ljug inte
- Var konkret: "Mamma går till en doktor som hjälper med känslor"
- Be om ursäkt om ditt mående påverkat barnet negativt
- Betona att du får hjälp och att det kan bli bättre
- Låt barnet ställa frågor - och svara så gott du kan
Stöd och resurser
Det finns hjälp för hela familjen.
- Maskrosbarn - stöd för unga anhöriga: maskrosbarn.org
- Barnens rätt i samhället (BRIS): 116 111
- Anhörigas Riksförbund: 0200-239 500
- BUP - via din vårdcentral
- Boka samtal med oss
Sammanfattning
Barn som har en förälder med psykisk ohälsa behöver information, trygghet och utrymme för sina egna känslor. Genom att prata öppet och åldersanpassat, behålla rutiner och ge barnet trygga vuxna kan du göra stor skillnad. Och kom ihåg: att söka hjälp - både för barnet och för dig själv - är ett styrketecken, inte ett misslyckande.
Obs: Denna artikel är informativ och ersätter inte professionell vård. Vid psykisk ohälsa, kontakta din vårdcentral eller ring 1177. Vid akut kris: 112 eller krisstöd.
Vetenskapliga referenser
- Beardslee, W. R., Gladstone, T. R., & O'Connor, E. E. (2011). Transmission and prevention of affective disorders among children of depressed parents. Psychiatric Annals, 41(8), 420-424.
- Reupert, A., & Maybery, D. (2016). What do we know about families where parents have a mental illness? A systematic review. Child & Youth Services, 37(2), 98-111.
- Socialstyrelsen. (2013). Barn som anhoriga: Konsekvenser och behov när föräldrarna har allvarliga svårigheter. Socialstyrelsen.
- Pihkala, H., Sandlund, M., & Cederstrom, A. (2012). Children in Beardslees' family intervention: Relieved by understanding of parental mental illness. International Journal of Social Psychiatry, 58(6), 623-628.
- van Santvoort, F., et al. (2015). The impact of various parental mental disorders on children's diagnoses: A systematic review. Clinical Child and Family Psychology Review, 18(4), 281-299.
Vill du prata med någon?
Boka ett kostnadsfritt första samtal för att diskutera din situation.
Boka kostnadsfritt samtal