Vad är skolpsykologi?

Skolpsykologi är en tillämpad gren av psykologin som fokuserar på att främja elevers lärande, utveckling och psykiska välbefinnande inom utbildningsmiljön.[1] Skolpsykologer arbetar i skärningspunkten mellan utvecklingspsykologi, pedagogik och klinisk psykologi.

Till skillnad från kliniska psykologer som främst arbetar med behandling, har skolpsykologer ett bredare uppdrag som inkluderar utredning, konsultation, förebyggande arbete och systemutveckling inom skolorganisationen.

Skolpsykologens arbetsområden

  • Psykologisk utredning av inlärningssvårigheter
  • Bedömning vid misstanke om NPF
  • Konsultation till lärare och skolpersonal
  • Krisintervention och krishantering
  • Förebyggande arbete mot mobbning
  • Handledning och fortbildning
  • Systemarbete och organisationsutveckling

Skolpsykologens roll i elevhälsan

Sedan 2011 finns lagkrav på att alla skolor ska ha tillgång till elevhälsa med psykologisk kompetens.[2] Skolpsykologen ingår i elevhälsoteamet tillsammans med:

  • Skolsköterska: Fysisk hälsa och medicinska frågor
  • Skolkurator: Psykosocialt stöd och samtalskontakt
  • Specialpedagog: Pedagogiskt stöd och anpassningar
  • Rektor: övergripande ansvar och beslut

Skolpsykologens unika bidrag är den psykologiska expertisen - förmågan att förstå kognitiva, emotionella och sociala faktorer som påverkar lärande och utveckling.

Utredning av inlärningssvårigheter

En central uppgift för skolpsykologer är att utreda elever med misstänkta inlärningssvårigheter. Syftet är att förstå elevens styrkor och svårigheter för att kunna utforma rätt stöd.[3]

Utredningsprocessen

1

Remiss och bakgrundsinformation

Utredningen börjar med att samla in information från lärare, föräldrar och tidigare dokumentation. Frågeställningen tydliggörs: Vad behöver vi veta för att kunna hjälpa eleven?

2

Kognitiv testning

Standardiserade test används för att kartlägga kognitiva förmågor som arbetsminne, bearbetningshastighet, verbal och visuospatial förmåga. Vanliga test är WISC (för barn) och WAIS (för äldre ungdomar).

3

Pedagogisk kartläggning

Bedömning av läs-, skriv- och matematikförmåga i samarbete med specialpedagog. Identifierar specifika inlärningssvårigheter som dyslexi eller dyskalkyli.

4

Observation och intervju

Observation i klassrummet och samtal med eleven ger viktig kontextuell information som inte framkommer i testresultat.

5

Sammanställning och rekommendationer

Resultaten analyseras och presenteras i ett utlåtande med konkreta rekommendationer för anpassningar och stödinsatser.

Vanliga frågeställningar

  • Dyslexi: Specifika läs- och skrivsvårigheter trots adekvat undervisning
  • Dyskalkyli: Specifika matematiksvårigheter
  • Generella inlärningssvårigheter: Svårigheter inom flera områden
  • Begåvning: Kartläggning av kognitiv profil för anpassad undervisning
  • Särskild begåvning: Identifiering av särbegåvade elever som behöver extra stimulans

Utredning ersätter inte diagnos

Skolpsykologens utredning är pedagogiskt inriktad och syftar till att ge underlag för stödinsatser. För formell diagnos av exempelvis ADHD eller autism krävs remiss till BUP eller annan vårdgivare med rätt kompetens.

Stöd vid NPF i skolan

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD och autism påverkar ofta skolsituationen. Skolpsykologen har en viktig roll i att stödja dessa elever och deras omgivning.[4]

ADHD i skolan

Elever med ADHD kan ha svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet som påverkar inlärning och socialt samspel. Skolpsykologen kan bidra med:

  • Kartläggning och screening

    Användning av skattningsskalor och observation för att identifiera tecken på ADHD och förbereda eventuell remiss för utredning.

  • Konsultation till lärare

    Handledning kring klassrumsstrategier som tydlig struktur, korta instruktioner, rörelsepauser och positiv förstärkning.

  • Anpassningar

    Förslag på pedagogiska anpassningar som förlängd provtid, avskild arbetsplats, och digitala hjälpmedel.

  • Föräldrsamverkan

    Stöd i kommunikation mellan hem och skola för att skapa samstämmiga strategier.

Autism i skolan

Elever med autismspektrumtillstånd (AST) kan ha svårigheter med social kommunikation, flexibilitet och sensorisk känslighet. Skolpsykologens stöd inkluderar:

  • Miljöanpassningar

    Rekommendationer för att minska sensorisk överbelastning - lugna vrår, hörselkåpor, förutsägbarhet i schema.

  • Visuellt stöd

    Användning av bildstöd, scheman och tydliga instruktioner för att underlätta förståelse och övergångar.

  • Social träning

    Strukturerade tillfällen för social inlärning och stöd i raster och ostrukturerade situationer.

  • Kompetensutveckling

    Fortbildning för personal om autismmedvetenhet och bemötande.

Samverkan med vårdgivare

Skolpsykologen samarbetar ofta med BUP, habilitering och andra vårdgivare för att säkerställa att insatserna i skolan koordineras med övrig behandling. God kommunikation mellan skola och vård är avgörande för elevens framgång.

Elevhälsoteamet

Elevhälsan är skolans samlade resurser för att stödja elevers hälsa, lärande och utveckling. Skolpsykologen är en central medlem i detta tvärprofessionella team.[2]

Elevhälsans uppdrag

Enligt skollagen ska elevhälsan främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Detta innebär ett skifte från att enbart agera när problem uppstått till att aktivt arbeta för att förhindra dem.

H

Hälsofrämjande arbete

Insatser som stärker alla elevers hälsa och välbefinnande - goda relationer, meningsfullhet, delaktighet och trygghet i skolmiljön.

F

Förebyggande arbete

Riktade insatser för att minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer hos elever eller grupper med förhöjd risk.

A

Åtgärdande arbete

Individuellt anpassade insatser när elever har utvecklat problem som påverkar lärande eller mående.

Skolpsykologens bidrag i teamet

  • Psykologisk expertis: Kunskap om barns utveckling, inlärning, emotionell reglering och psykisk hälsa
  • Testning och bedömning: Unik kompetens att genomföra psykologisk testning
  • Systemtänkande: Förmåga att se organisatoriska faktorer som påverkar elevhälsa
  • Forskningsförankring: Evidensbaserade metoder och utvärdering av insatser

Krisarbete i skolan

Skolpsykologer har en central roll vid krissituationer som påverkar elever och personal. Krisberedskap och krishantering är viktiga delar av uppdraget.[5]

Typer av kriser i skolmiljö

  • Dödsfall: Elev, lärare eller annan närstående person avlider
  • Olyckor: Allvarliga händelser i eller utanför skolan
  • Våld och hot: Situationer som hotar säkerheten
  • Suicid eller suicidförsök: Särskilt känsliga situationer som kräver experthantering
  • Samhällskriser: Händelser som påverkar många, exempelvis pandemi

Skolpsykologens roll vid kris

1

Akut fas

Stöd till ledningen i beslutsfattande, information till personal, och direkt stöd till drabbade elever. Fokus på trygghet och stabilisering.

2

Uppföljning

Identifiering av elever som behöver extra stöd, samtal med drabbade, och handledning till personal som arbetar nära eleverna.

3

Långsiktigt stöd

Remittering till vård vid behov, uppföljning av riskgrupper, och utvärdering av krisinsatsen för framtida beredskap.

Krisplan är lagkrav

Alla skolor ska ha en krisplan som beskriver hur kriser hanteras. Skolpsykologen bör vara involverad i att ta fram och uppdatera denna plan, samt i att öva krisrutiner med personalen.

Förebyggande arbete

Ett växande fokusområde för skolpsykologer är förebyggande insatser - att arbeta proaktivt för att främja psykisk hälsa och förebygga problem innan de uppstår.[6]

Mobbning och kränkande behandling

Mobbning är ett allvarligt problem som kan leda till depression, ångest och långvariga psykiska men. Skolpsykologen bidrar med:

  • Kartläggning: Enkäter och observationer för att upptäcka mobbning
  • Programimplementering: Införande av evidensbaserade antimobbningsprogram
  • Utredning: Stöd vid utredning av kränkningsärenden
  • Intervention: Arbete med mobbare, offer och åskådare
  • Klassrumsklimat: Insatser för att stärka gemenskap och inkludering

Främjande av psykisk hälsa

Universella insatser som når alla elever:

  • Social-emotionellt lärande (SEL)

    Program som tränar emotionell kompetens, känsloreglering, empati och problemlösning. Forskning visar positiva effekter på både välbefinnande och skolresultat.

  • Mindfulness i skolan

    Korta mindfulnessövningar kan minska stress och öka fokus. Kan enkelt integreras i klassrummet.

  • Psykisk hälsa i läroplanen

    Undervisning om stress, stresshantering, relationer och var man söker hjälp.

  • Fortbildning för personal

    Utbildning om tecken på psykisk ohälsa och hur man bemöter och hänvisar elever.

Riktade förebyggande insatser

För elever med förhöjd risk:

  • Gruppinterventioner: Stödgrupper för barn till föräldrar med missbruk, elever med separerade föräldrar, eller elever med social oro
  • Mentorskap: Matchning med vuxna förebilder
  • Föräldrautbildning: Stöd till föräldrar i riskfamiljer
  • Tidiga insatser: Snabb intervention vid första tecken på svårigheter

Investering som lönar sig

Forskning visar att förebyggande insatser i skolan är kostnadseffektiva - varje investerad krona ger mångfaldigt tillbaka i form av minskade problem, bättre skolresultat och förbättrad folkhälsa på lång sikt.

Samarbete med föräldrar

Föräldrar är nyckelpartners i arbetet med elevens utveckling. Skolpsykologen har ofta en viktig roll i denna samverkan.

Former för samarbete

  • Utredningssamtal: Inhämtning av utvecklingshistorik och information om hemsituationen
  • Återkoppling: Presentation av utredningsresultat och rekommendationer
  • Konsultation: Stöd till föräldrar i föräldraskap och bemötande
  • Föräldrautbildning: Grupprogram om barns utveckling och behov
  • Nätverksmöten: Samordning mellan skola, hem och andra aktörer

God samverkan bygger på ömsesidig respekt, tydlig kommunikation och gemensamma mål för barnets bästa. Skolpsykologen kan ofta fungera som en brygga när kommunikationen mellan hem och skola är ansträngd.

Fördjupning inom skolpsykologi

Utredning

Psykologisk Utredning

WISC, kognitiv testning och kartläggning av inlärningssvårigheter.

 NPF

NPF i Skolan

ADHD och autism i skolmiljön – anpassningar och stöd.

 Team

Elevhälsoteamet

Tvärprofessionellt stöd med psykolog, kurator och specialpedagog.

 Kris

Krisarbete i Skolan

Krishantering, krisplan och beredskap vid svåra händelser.

 Prevention

Förebyggande Arbete

Antimobbning, SEL och hälsofrämjande insatser.

 Samverkan

Skola-Hem Samverkan

Föräldrasamarbete, utvecklingssamtal och vårdnadshavares rättigheter.
Faktagranskat av
Mikael Glännström
Fil. mag. i psykologi
Senast granskat: april 2026

Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.

Referenser

  1. Jimerson, S. R., Oakland, T. D., & Farrell, P. T. (Eds.). (2007). The Handbook of International School Psychology. SAGE Publications.
  2. Skolverket. (2023). Elevhälsan i skollagen. Stödmaterial. skolverket.se
  3. Socialstyrelsen & Skolverket. (2016). Vägledning för elevhälsan. Gemensam vägledning för skolans elevhälsoteam.
  4. DuPaul, G. J., & Stoner, G. (2014). ADHD in the Schools: Assessment and Intervention Strategies (3rd ed.). Guilford Press.
  5. Brock, S. E., Nickerson, A. B., Reeves, M. A., & Jimerson, S. R. (2009). School Crisis Prevention and Intervention: The PREPaRE Model. National Association of School Psychologists.
  6. Durlak, J. A., Weissberg, R. P., Dymnicki, A. B., Taylor, R. D., & Schellinger, K. B. (2011). The impact of enhancing students' social and emotional learning: A meta-analysis of school-based universal interventions. Child Development, 82(1), 405-432.