Vad är självtester?
Självtester, eller självscenariotester, är strukturerade frågeformulär som låter dig bedöma egna symptom och psykiska tillstånd. De går ofta under namnet skattningsskalor eller screening-instrumenter.[2] Många självtester är vetenskapligt validerade, vilket innebär att de har testats och visat sig mäta det de är avsedda att mäta.
Självtest vs. Klinisk Diagnos
Självscenarietest
- Du besvarar strukturerade frågor själv
- Mäter symptom och allvarlighetsgrad[3]
- Kan användas hemma utan professionell
- Ger indikatorer, inte diagnos
- Gratis eller låg kostnad
Klinisk Diagnos
- Gjord av licensierad professionell
- Baserat på samtal och eventuell testning
- Tar hänsyn till kontext och historia
- Resulterar i formell diagnos
- Krävs för behandling och försäkring
Ett högt värde på ett självscenarietest betyder inte att du har en diagnos – det betyder att du bör söka professionell utvärdering.[4]
Vad självscenariotester kan säga dig
Spåra symptom över tid
Genom att göra samma test med jämna mellanrum kan du se om dina symptom förbättras, försämras eller förblir oförändrade. Dit är värdefullt för att bedöma effekten av terapi eller livsstilsförändringar.
Identifiera områden att arbeta med
Självscenariotester kan peka på specifika problem – exempelvis sovande svårigheter, concentrationsproblem eller panikattacker – som du sedan kan fokusera på i behandling.
Starta ett samtal med en professionell
Om du är osäker på om du behöver hjälp, kan ett högt värde på ett självscenarietest ge dig anledning att boka en tid hos läkare eller psykolog.
Normalisera dina upplevelser
Att se att dina symptom är välkända och mätbara kan reducera skam och alienation. Du är inte ensam – och det finns behandling som fungerar.
Vad självscenariotester INTE kan säga dig
Det är lika viktigt att förstå begränsningarna med självscenariotester. De är användbara verktyg, men de är långt från perfekta.[5]
De ger ingen diagnos
Ett högt värde på PHQ-9 betyder inte att du har depression. Det betyder att du har symptom som överensstämmer med depression och bör få en professionell bedömning. Endast en läkare eller psykolog kan ställa en diagnos.[6]
De kan inte bedöma orsaker
Om du är trött kan det bero på depression, sömnbrist, järnbrist, underaktivitet – eller en kombination. Ett självscenarietest kan inte skilja mellan dessa orsaker.
Risken för egenbedömningsfel
Du kan över- eller underskatta dina symptom. Folk med depression tenderar ofta att överskatta sin sjukdomsbörda, medan ändra kan nedvärdera sina problem.[7]
De beaktar inte hela kontexten
Din historia, relationer, arbete, fysiska hälsa – allt påverkar ditt mentala hälsotillstånd. Ett självscenarietest ber bara om symptom, inte kontexten bakom dem.
De är inte lämpliga för alla
Självscenariotester fungerar bäst på svenska för vuxna. De är inte väl validerade för barn eller ungdomar, och kan ge vilseledande resultat för personer från andra kulturer.[8]
De ersätter inte en läkarvård
Om du har svåra symptom som påverkar din dagliga funktion, behöver du professionell hjälp – oavsett vad ett självscenarietest säger. De är ett komplement, inte en ersättning.
"Självscenariotester är värdefulla för screening och uppföljning, men de är en början på en konversation med en professionell, inte slutet på frågan."
Validerade självscenariotester för Mental Hälsa
Här är tre av de mest använda och väl validerade självscenariotesten för bedömning av psykisk hälsa:[9]
PHQ-9 (Patient Health Questionnaire-9)
DepressionVad mäter det?
PHQ-9 bedömer depressiva symptom baserat på DSM-V-kriterierna för depression. Det är ett av de mest använda självscenariotesten världen över.[10]
Hur det fungerar
- 9 frågor om symptom under de senaste två veckorna
- Varje fråga värderas från 0-3 poäng
- Total poäng: 0-27
- Tar cirka 2-3 minuter att fylla i
Vad poängen betyder
- 0-4: Minimal eller ingen depression
- 5-9: Mild depression
- 10-14: Måttlig depression
- 15-19: Måttligt allvarlig depression
- 20-27: Allvarlig depression
Validitet
PHQ-9 har en sensitivitet på cirka 88 % och specificitet på 88 % för depression av måttlig allvarlighetsgrad eller värre.[11] Det fungerar väl för screening både i kliniska och populationsstudier.
Läs mer om depression →GAD-7 (Generalized Anxiety Disorder-7)
ångestVad mäter det?
GAD-7 bedömer symptom på generaliserad ångeststörning (GAD). Det är ett enkelt verktyg för att identifiera människor som kan ha oroande ångestnivåer.[12]
Hur det fungerar
- 7 frågor om ångestsymptom under de senaste två veckorna
- Varje fråga värderas från 0-3 poäng
- Total poäng: 0-21
- Tar cirka 2 minuter att fylla i
Vad poängen betyder
- 0-4: Minimal ångest
- 5-9: Mild ångest
- 10-14: Måttlig ångest
- 15-21: Allvarlig ångest
Validitet
GAD-7 har en sensitivitet på cirka 89 % och specificitet på 97 % för att identifiera generaliserad ångeststörning.[13] Det är också effektivt för att bedöma panikstörning, social ångest och PTSD.
Läs mer om generaliserad ångest →AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test)
AlkoholanvändningVad mäter det?
AUDIT utvecklades av Världshälsoorganisationen (WHO) för att identifiera personer med alkoholtillhörande problem. Det bedömer både riskabel konsumtion och beroendesymptom.[14]
Hur det fungerar
- 10 frågor om alkoholanvändning, beroende och konsekvenser
- Poängen varierar från 0-4 beroende på fråga
- Total poäng: 0-40
- Tar cirka 2-3 minuter att fylla i
Vad poängen betyder
- 0-7: Lågriskkonsumtion
- 8-15: Riskabel konsumtion
- 16-19: Skadlig användning
- 20-40: Trolig alkoholberoende
Validitet
AUDIT har en sensitivitet på cirka 90 % och specificitet på cirka 80 % för att identifiera skadlig eller beroende alkoholkonsumtion.[15] Det är det mest använda screening-instrumentet för alkoholrelaterade problem världen över.
Läs mer om alkoholberoende →Andra användbara självscenariotester
Förutom PHQ-9, GAD-7 och AUDIT finns många andra validerade instrument. Här är några ytterligare:
DASS-21 (Depression Anxiety Stress Scale)
Bedömer depression, ångest och stress tillsammans. 21 frågor, fritt tillgänglig, väl validerad på svenska.
PCL-5 (PTSD Checklist)
Bedömer posttraumatisk stressstörning (PTSD). 20 frågor, det mest använda instrumentet för PTSD screening.
PSQI (Pittsburgh Sleep Quality Index)
Bedömer sömnkvalitet över de senaste 30 dagarna. 7 komponenter, väl validerad för att identifiera sömnstörningar.
Rosenberg Self-Esteem Scale
Bedömer självkänsla och självvärde. 10 frågor, kort och enkelt verktyg för att spåra själväkänslan.
När ska du söka professionell hjälp?
Ett högt värde på ett självscenarietest är inte i sig anledning till oro – men det är anledning att ta nästa steg. Här är några riktlinjer för när du definitivt bör söka professionell hjälp:[16]
Om symptomen varar länge
Om dina depressiva eller ångestsymptom har pågått i två veckor eller längre, är det dags att kontakta en läkare. Professionell behandling kan göra stor skillnad.
Om symptomen påverkar din funktion
Kan du inte arbeta, umgås, eller ta hand om dig själv? Påverkar symptomen dina relationer eller dagliga liv på meningfullt sätt? Det är en klar indikation på att du behöver professionell stöd.
Om du har tankar på att skada dig själv
Om du har några tankar på självskada eller självmord – även våga – är detta ett nödfall. Kontakta omedelbar sjukvård, ring Nationellt centrum för självmordsförebyggande (1177) eller Jourhavande medmänniska (08-6594050).
Om självscenariotestets värde är högt
Om du får ett högt värde på PHQ-9 (20+), GAD-7 (15+) eller AUDIT (20+), bör du boka en tid hos din läkare eller en psykolog. Dessa värden indikerar måttlig till allvarlig symptomatologi.
Om du redan är i behandling
Använd självscenariotester för att följa dina framsteg i terapi. Om du inte ser förbättring efter några månader, prata med din behandlare om att justera din behandlingsplan.
Om du är osäker
Vid minsta tvivel – kontakta din läkare. Det är vad de är där för. De kan hjälpa dig att tolka ett självscenarietest och besluta nästa steg tillsammans med dig.
Användbara resurser
- 1177 Vårdguiden: Ring eller chatta för medicinskt råd
- Jourhavande medmänniska: 08-6594050 (kris, depression, ångest)
- Nationellt centrum för självmordsförebyggande: 0771-535 535
- Tvärkompetent psykiatri: Digitala hälsokonsultationer
- Din primärvård: Din läkare kan ge remiss till psykolog eller psykiatri
Hur du använder självscenariotester på bästa sätt
För att få maximum värde av självscenariotester, följ dessa tips:
1. Var ärlig
Det finns ingen rätt eller fel svar. Valet att svara ärligt på frågorna ger dig och eventuella behandlare det mest användbara resultatet.
2. Gör det på rätt sätt
Läs frågorna noggrant. De flesta självscenariotester har en tidsperiod (ofta de senaste två veckorna) – se till att du svarar för rätt tidsperiod.
3. Spåra över tid
Gör samma självscenarietest med jämna mellanrum (t.ex. månatligt) för att spåra dina framsteg. Det är mycket mer värdefull än ett enstaka värde.
4. Dela resultaten
Om du arbetar med en terapeut eller läkare, dela dina resultat med dem. Använd det för att starta en konversation om din hälsa.
5. Lita på din intuition
Om resultatet inte känns rätt – om du märker att det inte fångar hela bilden – lita på det. Självscenariotester är verktyg, inte profetior.
6. Aldrig bara ett tal
En siffra från ett självscenarietest säger något, men inte allt. Det måste kombineras med professionell bedömning för en fullständig bild.
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Referenser
- Kroenke, K., & Spitzer, R. L. (2002). The PHQ-9: A new depression diagnostic and severity measure. Psychiatric Annals, 32(9), 509-515.
- Spitzer, R. L., Williams, J. B., Kroenke, K., et al. (2006). A brief measure for assessing generalized anxiety disorder: the GAD-7. Archives of Internal Medicine, 166(10), 1092-1097.
- Arroll, B., Goodyear-Smith, F., Creasey, H., et al. (2010). Validation of PHQ-2 and PHQ-9 to screen for major depression in the primary care population. Annals of Family Medicine, 8(4), 348-353.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.). Arlington, VA: American Psychiatric Publishing.
- Mitchell, A. J. (2008). Sensitivity × PPV is predictive of correctness of a likely diagnosis: Implications for the precision of 'red flags' in diagnosis. Journal of Clinical Epidemiology, 61(12), 1205-1212.
- Slade, T., Johnston, A., Oakley Browne, M. A., Andrews, G., & Whiteford, H. (2009). 2007 National Survey of Mental Health and Wellbeing: methods and key findings. Australian & New Zealand Journal of Psychiatry, 43(7), 594-605.
- Rief, W., Nanke, A., Emmerich, J., Bender, A., & Zech, T. (2004). Causal illness attributions in somatoform disorders: Associations with comorbidity and illness behavior. Journal of Psychosomatic Research, 57(4), 367-371.
- Roeloffs, C., Sherbourne, C., Unützer, J., Fink, A., Tang, L., & Wells, K. B. (2003). Stigma and depression among primary care patients. General Hospital Psychiatry, 25(5), 311-315.
- Babor, T. F., Higgins-Biddle, J. C., Saunders, J. B., & Monteiro, M. G. (2001). The Alcohol Use Disorders Identification Test: guidelines for use in primary care (2nd ed.). Geneva: WHO.
- Levis, B., Benedetti, A., & Thombs, B. D. (2019). Accuracy of Patient Health Questionnaire-9 (PHQ-9) for screening to detect major depression: individual participant data meta-analysis. BMJ, 365, l1476.
- Gilbody, S., Richards, D., Barkham, M., & Knowles, S. (2007). Sequencing psychological therapies based on mechanism of change: the example of depression. Evidence Based Mental Health, 10(1), 14-18.
- Plummer, F., Manea, L., Trepel, D., & McMillan, B. (2016). Screening for anxiety disorders with the GAD-7 and GAD-2: a systematic review and diagnostic meta-analysis. General Hospital Psychiatry, 39, 24-31.
- Kroenke, K., Spitzer, R. L., Williams, J. B., Monahan, P. O., & Löwe, B. (2007). Anxiety disorders in primary care: prevalence, impairment, comorbidity, and detection. Annals of Internal Medicine, 146(5), 317-325.
- Saunders, J. B., Aasland, O. G., Babor, T. F., De la Fuente, J. R., & Grant, M. (1993). Development of the Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT): WHO collaborative project on early detection of persons with harmful alcohol consumption. Addiction, 88(6), 791-804.
- Gual, A., Segura, L., Contel, M., Heather, N., & Colom, J. (2002). Audit-3 and audit-4: effectiveness of two short forms of the alcohol use disorders identification test. Addiction, 97(12), 1537-1547.
- National Institute of Mental Health. (2022). Mental Illness. NIMH. Retrieved from https://www.nimh.nih.gov/health/statistics/mental-illness