Vittnespsykologi studerar hur minnet fungerar i juridiska sammanhang – vad som gör vittnesmål tillförlitliga eller opålitliga, och hur minnesfel kan uppstå utan att vittnet ljuger.
Mellan händelse och återberättelse. Information kan förändras av efterhandsinformation, samtal med andra och egna reflektioner.
När vittnet berättar. Påverkas av hur frågor ställs, förhörsmetod, stress och förväntningar i situationen.
Elizabeth Loftus klassiska forskning visar att vilseledande information efter en händelse kan integreras i minnet utan att personen märker det. Ett vittne kan vara helt säker på ett minne som faktiskt har förändrats.
Falska minnen är minnen av saker som inte hänt, eller som hänt på ett annat sätt än man minns. Det är inte samma sak som att ljuga – personen upplever minnet som äkta.
Studier har visat att det är möjligt att implantera helt falska minnen av händelser som aldrig ägt rum, som att ha varit vilse i ett köpcentrum som barn. En betydande andel av försökspersonerna utvecklar detaljerade "minnen" av sådana påhittade händelser.
Att peka ut en gärningsperson är en särskilt kritisk situation där vittnespsykologisk forskning har stor betydelse.
Felaktiga identifieringar är den vanligaste orsaken till oskyldigt dömda. DNA-bevisning har friat hundratals personer som pekats ut av vittnen med hög säkerhet.
Forskning visar att ett vittnes säkerhet ("jag är 100% säker") inte är en pålitlig indikator på om identifieringen är korrekt. Säkerheten kan dessutom öka över tid.
Forskningen har lett till förbättrade konfrontationsmetoder: dubbelblinda procedurer, instruktioner om att gärningsmannen kanske inte finns med, och sekventiell presentation.
Suggestibilitet är mottaglighet för påverkan vid minnesåterkallande. Vissa grupper är mer suggestibla än andra:
Hur förhör genomförs har stor betydelse för vittnesmålets kvalitet.
En evidensbaserad metod som ökar informationsmängden utan att försämra tillförlitligheten:
Formuleringen av frågor påverkar svaren:
Särskilda metoder har utvecklats för förhör med barn, som NICHD-protokollet. Med rätt metodik kan barn ge tillförlitlig information, men de är mycket känsliga för ledande frågor och upprepade förhör.
Dessa begrepp förväxlas ofta men avser olika saker:
Hur väl vittnesmålet stämmer med vad som faktiskt hände. Kan vara låg även hos ett ärligt vittne på grund av minnesprocesser. Bedöms genom kunskaper om minnets funktion.
Huruvida vittnet talar sanning eller ljuger. Ett vittne kan vara trovärdig (tror på det den säger) men otillförlitlig (minnet är felaktigt).
Denna distinktion är central för rättspsykologer som sakkunniga – de bedömer ofta minnesprocesser och tillförlitlighet snarare än trovärdighet, som är domstolens uppgift.
Vittnespsykologisk forskning tillämpas på flera sätt:
Observera: Informationen på denna sida är endast avsedd för utbildning och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling. Endast legitimerad vårdpersonal kan ställa diagnoser. Kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning.
Boka ett samtal för att diskutera minnesfrågor i juridiska sammanhang.
Boka kostnadsfritt samtal